Vi som dricker.... CK-tråden part III

Cambridgetidningen kan jag få gratis hos min konsulent, så kolla när ni köper era drycker nästa gång. Den kanske ligger hos era konsulenter också?

Men håller med Peand, den var jättetunn och inte så mycket intressant att läsa i den. Men den enda som har kommit sen jag började hade en intressant bild var kroppet tog fettet när man gick ner i vikt. Den började på magen och slutade med rumpan. Tyvärr kom jag inte ihåg hur resten gick.
Men på hemsidan finns ju många inspirationshistorier att läsa, det är kul tycker jag.

Mella72,

har du två magar istället för en?
Hur menar du då?

Aha, jag är så korkad, så jag fattade inte hur du menade.

Idag ÄLSKAR jag min svärmor.

Igår var vi på födelsekalas hos "långtborta-släkt" som jag knappt har träffat förut. Innan jag hunnit dreglat över maten och börjat fundera på hur jag ska berätta för dessa personer (som jag inte känner) att jag inte ska äta av all den goda maten, berättade svärmor det istället.
Det kan låta självvådligt, men var väldigt snällt av henne eftersom jag själv tycker det skulle ha varit lite pinsamt att förklara. (& hon viste hur jag kände)
Inte pinsamt att gå på diet, utan det där att man ratar nåns noga hemlagade mat. Den där sociala biten i samband med maten är svår. Det går bra med familj och våra närmaste vänner, men annars känns det nästan som en press att äta.

Om man blir bjuden ska man tacka ja och niga.
Ät upp på tallriken, tänk på barnen i Etiopien.
ect.

Ät upp på tallriken, ska jag aldrig säga till mina barn.
Man borde bli lärd istället att sluta äta när man är mätt, istället för att pressa i sig det sista för att försöka glädja någon.
Gårdagen gick tack vare svärmor jättebra. Jag åt två barer under lunchen och middagen (vi var där nio timmar) och vi tog en långpromenad efter lunch och kollade på "stan".
Idag sa vågen -1,4 kg sen igår.

Grattis rödljus, får hoppas att du går ner dina kilon skumpande på en häst då, istället för att äta påsar.

Jag känner för att stämma in i klagosångerna.
Hela helgen har varit så himla jobbig, jag har känt mig trött och hängig. Så himla less på kuren och min nedgång som går jämförelsevis så saaaaaaaakta...
Är nu inne på vecka åtta och har gått ner lite mer än 12 kg.
Min konsulent tyckte endera att jag skulle acceptera att min förbränning är ur fas och låg; eller att jag skulle börja äta i någon vecka för att kanske sätta igång förbränningen igen, men det vågar jag inte riktigt.
Orkar man börja med kuren igen efter ett uppehåll? Det kanske blir svårt att motivera sig igenom den första jobbiga veckan.
Så jag hänger kvar... hänger... hänger... och väntar...

~~-~~~-~~~-~~~-~~~-~~~-~~
VI SOM DRICKER CAMBRIDGE
~~-~~~-~~~-~~~-~~~-~~~-~~

***Clemenza:Start 2/1. **160 cm -- 78 kg/73 BMI 30,5 /28,5 (Resultat -5 kg, BMI - 2)

*Höstlövet; Start 6/1. (Resultat -12,6 kg, BMI - 4,7)

***Jossebell: start 23/1**174cm--94kg/85 BMI 31/28 (Resultat -9)

**Mella72: Start 6/2. (Resultat -9,1kg, BMI -3,9)

Nilla2005: start 01.01.06** 162 cm, 84,00kg resultat: -9,3 kg, BMI: 32,00

Peand: Start 25/2 ( Resultat ? Kg)

*****Snusfia: Start 7/1 ** 173 cm -- 121 / 111.5 BMI 40.3 / (Resultat -9.5 kg BMI - )

ZaraÖ: Start 24/2 ** 63 kg ** BMI 25,9 ** resultat:

God Morgon Tjejer.

Tack för alla tips.
Jag dricker 3.8 liter vatten varje dag, så jag kan ju trappa upp vattnet ännu lite till. (0.8 dl av det är varmt vatten eftersom jag dricker all mina CK varma, jag ska försöka dricka mer varmt)

Att äta låter gudomligt efter 52dagar på ren kur! Jag skulle hellre satsa på att äta 100gram kött än att bryta kuren en/nån vecka.
Mest för att jag inte tror jag kan lura min kropp till bättre förbränning under en vecka, efter år av oregelbundna måltider.
Ska försöka hålla ut till vägdagen (torsdag) och bestämma något då.

Att man har motivation har man ju visat efter 50 dagar, men jag är ändå orolig vad som kommer hända om jag börjar stoppa mat i munnen.
Jag kanske inte kan sluta?

Jag var så himla less på kuren igår, men idag känns det tusen gånger bättre tack vara min sambo. Han är alltid mitt stöd i livet och peppar mig angående CK när jag känner mig ledsen. Vad ska jag säga, han är en optimist ut i fingerspetsarna.

Idag när han skulle ta sin nya laptop med tillbehör till jobbet så bad han mig först känna hur tung väskan var. Två laptops med dockningsstation och andra tillbehör väger en hel del och det kändes som att jag nästan skulle ramla ihop av tyngden.
Jag tyckte rejält synd om min sambo som skulle släpa den där tunga väska i en kvart till jobbet.

Väskan vägde nästan 12kg.
Det är ett kilo mindre än vad jag har gått ner och det gav mig en rejäl tankeställare. Denna väska är vad jag har dragit på, denna väska som jag tyckte synd om pojkvännen och släpa på till jobbet har jag gått och släpat på i över ett år. MER, än den väskan till och med.
Detta konkreta exempel gjorde mig på väldigt bra humör och extra peppad att fortsätta kuren. Kan rekommenderas att ni testar egentligen hur tunga era försvunna kilon verkligen är, istället för att stirra sig blind på vågen som bara är en siffra.
Visst är det skönt att dom är borta?

Zzarah

Säg inte det, tänk om du konstant hade två liter mjölk fasttjepade på ryggen. Vad det skulle kännas konstigt och vad konstig du skulle se ut.

Zzarah, om det var så enkelt att få dej le, ska jag försöka mer ofta.