bebis dubbelvikt och i säte i v.35 - fler som har erfarenhet av det?

Min dotter vände sig i den veckan...så det löste sig ändå, men jag hade tänkt föda i säte annars.
Det du har är ett "rent" säte. Man kan föda vaginalt om barnet ligger på det sättet, om man uppfyller vissa kriterier. Det hade varit sämre om fötterna kommit först. 
Barnet kommer ligga med uppvikta ben i början när det kommit ut, oavsett förlossningssätt. Ser lite lustigt ut, men går över. 

Hade din dotter också benen rakt upp? Kunde hon ändå födas med huvudet först? Kom i så fall fötterna samtidigt som huvudet eller "vinklade" man liksom ut kroppen? Känns som det måste vara stor risk att benen fastnar tänker jag. Eller?

Hon vände sig alltså tillbaka till huvudläge, men däremot hade hon benen lite konstigt. Nej, fötterna fastnar inte. 
Tänk såhär, man vill att en stor del på kroppen vidgar livmoderhalsen. Det är huvudet som är störst, och rumpan som är näst störst, bara ngn cm mindre. Det som kan hända om en mindre kroppsdel,dvs fötterna, går först, är att kroppen kan tränga ner, och huvudet fastna i livmoderhalsen, med risk för mindre bra resultat. Det är en viss teknik att förlösa i säte, personalen övar på sånt. 

Min son låg i säte som en fällkniv och föddes vaginalt i v 37+3. Han låg i säte vid varje rutinbesök hos BM, och permanent från v 30.

Misslyckat vändningsförsök gjordes i v 36+4.

Då jag ville föda vaginalt fick jag göra en bäckenmätning via röntgen samt ett TUL gör att uppskatta sonens vikt. Han bedömdes väga 3300 g.

Förlossningen startade med vattenavgång hemma och exakt fyra timmar senare var han ute. Det var en fantastisk förlossning, allt flöt på bra. Han låg med ryggen neråt, och när underkroppen krystats ut kom fötterna i samband med att förlossningsläkaren lirkade ut armarna, en i taget. Så huvudet kom sist i ensamt majestät.

Han vägde 3836 g, var 50 cm lång och hade ett huvudomfång på 36 cm.

Gick verkligen hur bra som helst!

Nu är jag gravid i v 28 med andra barnet och om hon också ligger i säte när det närmar sig hoppas jag absolut på en vaginal förlossning då med.

Lycka till hur det än blir!

Sonen låg precis så och gjorde redan från vecka 24-25. Gjorde ett misslyckat vändningsförsök i vecka 35 men då var han redan fixerad.

Sedan kom han med planerad snitt på bf. Vågade mig inte på en vaginal födsel pga alla risker.

Han låg som en fällkniv även när han kom ut och det visade sig att han hade dubbelsidig höftledsluxation som mest troligt beror på att han suttit så såpass länge. Löste sig med von Rosen-skena i sex veckor :)

Dottern låg på samma sätt och föddes med snitt. Gick inte alls att vända, det gjordes ett försök i v.36.  Hon hade också höftledsluxation och fick von Rosen-skena. Hade nog suttit med rumpan ner sedan v.20 typ. 

Jag kände mig inte trygg med en vaginal förlossning, men om man ska föda i sätesbjudning är "fällkniven" den bästa positionen som bebisen kan ha enligt den läkare jag träffade för att diskutera snitt/ vaginal förlossning. Läkarna var väldigt positiva till vaginal förlossning, om jag hade velat. Hade jag redan gått igenom en vaginal förlossning hade jag nog fött i säte. Nu kändes det hela för osäkert, även om det verkar som att Sara H hade en väldigt positiv upplevelse (härligt, grattis!).

Glömde skriva att jag födde för drygt 1,5 år sedan. Det var på Helsingborgs lasarett där man i högst grad i landet går emot trenden att snitta vid sätesbjudning.

Förlossningsläkaren jag träffade där på TUL sa att de allra flesta som väljer att föda vaginalt har en mamma som också gjort det, och så är det i mitt fall. Man växer upp med att det inte är nåt konstigt utan som vilken förlossning som helst.

Jag blev dock först nekad på mitt hemsjukhus, Länssjukhuset i Halmstad (där vändningsförsöket gjordes), pga bristande rutiner hos personalen. Finns många som jobbat länge inom förlossningsvården och aldrig har sett en vaginal sätesförlossning, så man får ta hänsyn till hur resp. sjukhus förhåller sig.

Denna gång bor jag på annat håll i landet och planerat att föda på KSS i Skövde. Även där är man positivt inställd till sätesförlossningar och föredrar det framför snitt om mammans och bebisens förutsättningar är de rätta sett till bäckenmått och vikt.

Stort tack för era berättelser! Undrar om det nånsin funkar med vändning när benen står uppåt så. Känns inte som det lyckas för nån?! I vårt landsting verkar det bli snitt automatiskt om vändningen inte lyckas.

Sara H - Blev du igångsatt efter att de mätt bebis eller fick du invänta att det skulle komma igång av sig själv? Hade du fått barn vaginalt tidigare eller var det första? Läste att det är större chans att bäckenet är tillräckligt stort om man är omföderska. Antar att det måste vara rätt stor marginal för att man ska bli godkänd att föda säte?

Aleakim och Lisasmor - Hur tyckte bebisen det var att ligga i skena? Ser så obekvämt ut.. Var det svårt att sköta det dagliga med amning och blöjbyte? Och blev de helt återställda efter skenan?

Tror inte att sonen hade ont av det alls, enda som nog var jobbigt var att han fick skavsår på halsen i början. Visade sig att den som satt skenan inte riktigt visste vad han gjorde, fick sedan en underbar sköterska på ortopeden där vi fick bada honom en gång i veckan. Hon satte den perfekt varenda gång så då var såren ett minne blott.

Men mest tror jag att det var vi föräldrar som hade ont av det hela. Sonen var ju van vid att ha det trångt och sitta i en märklig position.

Lite krångligt med amningen, tills jag hittade sätt som funkade för oss. Sonen liggandes å en kudde i ett så kallat tvillinggrepp funkade jättebra. Tvättade med en tvättlapp med ljummet vatten och olja där jag kom åt. Var mest en vanesak det hela :)

På tremånaderskontrollen blev han helt "friskförklarad" i brist på bättre ord. Sjuk var han ju inte :)

Har aldrig märkt på honom att han hade skena, han stod själv tidigt och gick innan han var ett :)

Läkarna sa till oss att om bebisen nu ska ha något fel så ska det vara det här för det är så lätt åtgärdat och blir i de allra flesta fall helt perfekt i slutändan. Det var lite tröst i det hela :)

Jag blev inte igångsatt, det gör man inte vid sätesbjudning eftersom det är jätteviktigt att man har egna, etablerade kraftiga värkar. Det startade av sig själv.

Man erbjuds enbart lustgas som smärtlindring för att inte påverka värkarbetet och jag fick inte ta lustgas alls under krystningsskedet eftersom det var viktigt att känna värkarna fullt ut för att krysta maximalt. Rumpan hjälper inte till i utdrivningsskedet som huvudet gör, så det krävs lite extrajobb.

Detta var mitt första barn, jag väntar andra barnet nu. Bäckenet vidgas ju av en förlossning, så vissa sjukhus tillåter omföderskor att föda i säte men inte förstföderskor, eftersom den andra förlossningen i regel går snabbare/enklare. Men har man ett bra bäckenmått från början trots att man är förstföderska finns det inga fysiska hinder på så vis. Bäckenmåttet är ett samlat mått (av tre olika tror jag det är) som mäter totalen av själva bäckenhålan där bebisen ska igenom. Jag tror att den undre gränsen är på 32-33 cm (är inte säker) och jag hade 35,8 vilket ansågs vara "ett fantastiskt mått". Min mamma har också fött i säte (andra barnet, efter mig) och hade över 36 cm på mätningen innan, så jag har att brås på. Bäckenmåttet har inget med höftbredd osv att göra så även till synes små kvinnor kan ha stort bäckenmått (jag är normalviktig och 170 cm lång).