Så rädd för missfall

Hej! Tänkte dela med mig av min erfarenhet, som självfallet är helt individuell. Jag har oxå varit (och är fortf) jätterädd för missfall (haft två tidiga innan). Nu är jag i vecka 14+4 och har överlevt de värsta orosveckorna och nyss sett en glad krabat på ultraljud.

Ibland blir man ju skräckslagen, i vecka 8+5 hade jag svinont i ryggen och magen samtidigt. Kunde knappt stå upp. När jag dessutom hade blodfärgade flytningar var jag säker på att det var MF på gång. Jag lade mig bara ner på sängen och grät. Men jag hade haft sex dagen innan och kanske var det nån slags tidig foglossning (eller så hade jag sträckt mig). Det gjorde fruktansvärt ont i svanken.

I vecka 11 var alla gravsymtom som bortblåsta, POFF. Då tänkte jag oxå MA/MF. Det kändes ingenting att jag var gravid. Tänkte nästan jag hade inbillat mig!

Under vecka 12 hade jag brunfärgade flytningar varje dag.

Så när jag var på ultraljudet för några dagar sedan så hade jag sån ångest och blev chockad över att se att där ligger lilla bebben och rör sig, med hjärtslag och allt såg bra ut

Nu mår jag bra, har inga speciella gravsymtom alls, en pytteliten mage (men det är väl spökveckorna det här) och försöker att inte oroa mig för mycket att det fortfarande kan gå fel. Men det är alltid svårt.

Lycka till!!!!