Så rädd för missfall

Jag fick ett missfall i v 10 för några månader sen, graviditeten hade avstannat ungefär v 7. Idag har jag passerat 7 veckor igen och var på besök hos BM som erbjöd mig ett VUL på måndag.

Förra gången var jag övertygad om att graviditeten stannat upp eftersom jag hade haft väldigt få symptom som sedan försvann. Den här gången har jag något mer symptom men tycker att de har lindrats igen.

Jag är t ex inte så trött som man "ska" vara (har istället svårt att sova sen några dar tillbaka), jag mår ej heller illa eller har större problem med lukter och inga som helst hormonsvängningar. Däremot har jag lite ont i brösten, men det har gått från att göra ont i främst bröstvårtorna till att ha ont i hela brösten. Förra gången slutade brösten göra ont väldigt tidigt. Jag har också den här gången extremt långsamma tarmar med olika sorts ont i magen som följd. Kissar något oftare än vanligt med.

"Måste" man vara supertrött för att vara gravid? Jag känner mej mer utmattad än sömnig liksom, speciellt under arbetsdagen. Över helgen när jag bara varit hemma och tagit det lugnt har jag känt mig helt som vanligt.

Jag är så nervös inför måndag, hade verkligen önskat att det gick vägen den här gången eftersom jag har tiden litegrann emot mig, är 34 år och det är första barnet. Tredje graviditeten.

För varje person som berättar om lindriga symptom så känns det lite hoppfullare. Tack för svar! Och skönt att allt såg bra ut trots blödningar.

Annars känns det som att ALLA är konstant jättetrötta och kräks. Men jag försöker intala mig att symptomen hänger ihop lite också, om man kräks mycket och har svårt att få i sej näring borde man rimligtvis känna sig tröttare med. Men en del är ju trötta oavsett.

Jag fick ett extremt tidigt missfall också, innan det första. Hade jag inte gjort ett gravtest hade jag inte vetat att det var ett missfall förutom att mensen var nån dag sen och jag hade väldigt ont i flera dagar innan vilket jag inte brukar ha. Jag vet inte om sådana jättetidiga missfall ens räknas. Utöver det gjorde jag en abort i v 10 för över tio år sen och den graviditeten jämför jag hela tiden med eftersom jag verkligen var trött mycket då.

Nu har jag lite dålig koll i tråden, men har du gjort VUL och kollat om det är okej?

Det gick inte vägen den här gången heller. Gjorde vul idag och det var konstaterat dött i v 5 och jag skulle vara 7+5 idag. Beskedet kändes mycket tyngre den här gången därför att jag nånstans ändå trodde det skulle gå vägen. Mitt första missfall räknas inte så det blir ingen utredning förrän det blir ett tredje konstaterat missfall. Om en vecka ska vi fara på semester och jag kommer väl ha sån otur att jag börjar blöda precis då. Usch vad jobbigt. Men det är ändå hoppfullt att läsa om flera av er som lyckats till slut efter upprepade missfall. Det kanske går vägen för mej med till slut.

Tack. Det finns ju flera här som har gått igenom bra många mer MF än mig och sedan lyckats så jag hoppas det blir min tur med snart.

Skönt att ditt KUB gick bra, nu är ju de värsta riskerna över och du får förhoppningsvis en finfin graviditet med lagom mycket symtom. :)

Grattis! Fint att det gått vägen den här gången!