1 åring understimulerad ? Aldrig bland barn.

Det låter som om mammans tillstånd orsakar isoleringen...och enligt mina kunskaper så är det mycket viktigt med fasta rutiner från tidig ålder. Det blir som en " inre klocka " för barnet vilket gör att barnet vet vad som kommer härnest och vad som väntas av denne,vilket ger trygghet. Barnet kryper säger du...i min mening borde barnet vara nyfiket och vilja ta sig upp med stöd av bord mm..och kunna gå längs med möbler i rummen,men här kan det ju skilja sig,barnen utvecklas i olika takt och inget barn är den andre lik,bara barnet inte står för still i utvecklingen...då skulle jag oroa mig. Barnet helammas fortfarande...inge annat mat överhuvudtaget? Att äta "riktig mat" både mättar och stimulerar till språkutveckling, munnens muskler tränas, som en slags gymnastik för att senare kunna forma orden! Går hon på BVC..? Oroar de sig för barnet ang utveckling vikt mm..? Barn är sociala och mår bra av att komma i kontakt med andra,stora som små,det bidrar till stor utveckling inom flera områden såsom tal,sociala koder, lustfyllt, imiterar andra mm .. Tråkigt att pappan inte förstår..men bra att din vän har dig och går och pratar med någon,det är sunt! Barnet är ännu litet så det är inte "kört" på något sätt,barn lär sig fort om tillfället ges! Skulle vara bra om din vännina orkade gå till öppna förskolan..där barnet får delta i ett socialt sammanhang om det inte finns naturligt i barnets liv. Om din vän inte orkar umgås med de andra föräldrarna så är det ju inte ett måste,hon går ju dit för att hon vet sitt barns bästa,eller? Hoppas det löser sig och tur att hon ( och barnet) har en sådan bra vän i dig!

Och eftersom barnet är kring ett år så har ju barnet åldern inne för att börja på förskola. Det pratas ofta på olika forum att barn har det bäst hemma,men i vissa fall som den du beskriver så kan det här vara en lösning för din vän,barnet får mer stimulans än vad mamman klarar av att ge,samtidigt kan mamman arbeta vidare på att stärka sig. Barnet kan ju gå minimitid 15 Tim/veckan.

Vad jag har sett så försöker barnet ställa sig upp bland möbler så kryper gör hon kanske inte bara . Hon började inte krypa förrän vid 11 månader sa hon till mig.

Hon går till BVC och dom säger inte så mycket merrän att alla barn utvecklas olika, både fort och sakta. Och ang vikten så går barnet åtminstone inte ner i vikt och det är väl det viktigaste, enligt bvc :).

Ja så sant så, jag sa det till henne oxå. Sa även att jag kunde följa med henne :)

Ja sant. Men hon hade tänkt o vara hemma med barnet till barnet är 2,5 år då pappan vill inte lämna iväg barnet så tidigt. Men jag sa det oxå till henne att det kanske hade varit bättre imed mamman inte kan ge den fulla stimulansen kanske.

Tack för dina kommentarer/svar/tips/råd :)

Hon äter ibland lite smootie och får smaka hemlagad mat men barnet är inte intresserad verkar det som. Mamman har berättat att hon är livrädd vid matbordet att barnet ska sätta i halsen. För hon ger henne vanlig mat (blw) men barnet verkar inte vara intresserad :/

Tänker att det vore bra om barnet kom ut lite mer. Både på aktiviteter (behöver inte vara nåt stort, fika vid lekplatsen typ). Vägrar barnet mat så gör det,där bör man ha lite kontakt med BVC.det går inte att tvinga, bara erbjuda. Man behöver inte ha strikta rutiner men lite hålltider att förlita sig på. Annars blir det skevt både för mamman och barnet. Tex att komma upp på morgonen och äta frukost, äta lunch hyffsat mitt på dagen osv. 1 åringar i sig leker "brevid" andra barn, inte med. Men tänker att det ändå är bra att komma ut och se lite folk och andra barn. I mitt tycke behövs lite justeringar i form av hålltider och lite mer aktivitet samt att man följer upp barnets vikt om hon inte vill äta annat. Om mamman är deprimerad som du trodde så kan även små saker bli otroligt motiga och tungrodda att ta tag i. Kanske kan du finnas som stöd och stöttning TS?

Håller med övriga, barnet borde få komma ut och träffa andra barn. Även om de inte leker med varandra så inspireras de av andra barn. Under min mammaledighet träffade jag ofta andra mammor och barn i mammagruppen. Ofta brukade min dotter ha lärt sig någon ny färdighet efteråt. Ex lärde hon sig att sätta sig upp efter att ha sett en annan liten kille göra det.

Rutiner är bra för alla. Jag tyckte allt fungerade mycket bättre från det dottern var 4-5 månader och vi började få rutiner.

Öppna förskolan är jättebra! Man behöver inte hänga där jämt men en gång i veckan kan väl vara en bra början?

Det är jättesvårt när barnet inte vill äta mat. Har mamman testat fruktpureer och grönsakspureer? Eller plockmat som vissa barn gillar. Min dotter kom igång ordentligt med att äta mat kring ett års ålder. Innan dess erbjöd vi mat och lite gick ner, men mest ammade hon.

Förstår att det är svårt för mamman att ta sig för något om hon är deprimerad. Men om hon väl tar tag i det så kommer hon säkert att må bättre sen.

Kan ge en liten annan sida av det hela. Jag var deprimerad under de första typ 6-8 månaderna efter förlossningen. Jag orkade inget, sambon fick göra mycket. Att bara gå till lekplatsen med sonen var ett heldagsprojekt för mig. Med andra ord vi var sällan ute bland folk och defensivt inte barn i hans ålder. Var aldrig till öppna förskolan, babysim och jag kände ingen som hade barn. Vi träffade min mans familj regelbundet så andra vuxna träffade han men inte barn. Det var först när han började förskola vid 16 månaders ålder som han började träffa andra barn. Idag är han 4½ år och väldigt social och har inga problem med att få nya vänner. ( han är bättre än jag på det =) ) 

Så visst att träffa andra barn är bra men om det just nu inte går så är det inte försent. Det är mer när barnet börjar bli 1½-2 år som de börja blir rätt viktigt att träffa andra barn och få mer stimulans.