Vill påpeka att vid förra valet kom YouGov närmast valresultatet av opinionsinstituten.
Socialdemokratins nedgång är sannolikt kopplad till att befolkningen upplever att samhällskontraktet håller på att smula sönder.
Jag tycker att det är tragiskt att kvinnor med svag position på arbetsmarknaden oftare är utsatta för sexuella trakasserier. Det finns statistik som stödjer detta faktum.
En bidragande orsak till vänstersidans minskning tror jag är det sätt som många på den vänstra sidan sköter debatter, vilket också framgår ofta på FL. (Jag kommer själv från S men är osäker på hur jag ska rösta till hösten.) Det verkar vara en strategi att använda sig av olika härskartekniker och att förolämpa motståndares intelligens så fort någon ifrågasätter politiken. Tror inte det varit många i världshistorien som ändrat åsikt när de utsätts för den typen av debatteknik. Långsiktigt urholkar man även trovärdigheten i den egna politiken.
Jag gör samma reflektion. Tendensen är överdrivet tydlig på bla det här forumet där man ibland undrar om debattörer som säger sig stå närmast S egentligen har en agenda att locka väljare till någon annan politisk sida.
En till reflektion, och den kommer sig av iakttagelser som jag gör av debatten mer generellt, är den nästan fullständiga frånvaron av självkritik hos S-anhängarna. Men där har jag inte lika stora invändningar eftersom det är en del av politiken (få politiska partier erkänner sina fel). Men i vissa frågor, där man så tydligt har bytt fokus, hade lite självkritik varit mer effektivt än förnekelse tror jag.
Jag tillhör ändå den skara som nog kan komma att rösta på S nu när partiet tagit sitt förnuft till fånga i många viktiga frågor.
Själv är jag i och för sig en förespråkare av både marknadsekonomi och fördelningspolitik, som jag tror går utmärkt att förena. Därför har jag också svårt att acceptera några begränsningar av vinster i välfärden.
Dessutom är jag benhård förespråkare av jämställdhet mellan könen, vilket kan kräva vissa åtgärder för att t.ex. främja kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden m.m. (kanske numera även män på vissa områden).
Jag kan, utöver detta, ärligt säga att jag sympatiserar med stora delar av S-politiken. Men problemet är när sådana som mig tidigare har pekats ut som skrikhöger och fått andra epitet (vet ej om det skett i den här tråden) när jag hävdat att t.ex. asylpolitiken har varit felaktig. Detta har jag dock inte gjort för att jag är motståndare till invandrare (jag är en lika behård antirasist), utan för att jag inser att våra resurser är begränsade och måste användas på det mest effektiva sättet om de ska göra någon nytta. Tidigare har sådana påståenden nästan ansetts rasistiska. Numera verkar det vara en accepterad och nödvändig politisk ståndpunkt. Eftersom jag tidigare har pekats ut på detta sätt, tycker jag att det vore klädsamt med lite självkritik hos dem som (felaktigt, får jag förmoda) som gjorde utpekandena.
(Jag ska tillägga att det kanske inte skett i just den här tråden, dock).