hur hantera en 6 åring som tycker nya situationer är mkt jobbigt och då gör "scener" inför alla?

Har en pojke som nästa v blir 6 år. I trygga miljöer är han mycket verbal, trevlig och hur god som helst. Men när han känner sig osäker, vilket han gör i nya situationer kan han inte hantera detta. Han visar med hela kroppsspråket. Han kan se hur sur ut som helst eller börja gråta helt hysteriskt. Vet att många barn känner sig osäkra men sällan jag ser någon som så kroppsligt visar detta.

Just nu har han börjat fotboll. Flesta är barn han inte känner. Maken + en del till föräldrar är tränare. Förra gång var han mkt oengagerad stod och såg sur ut och blev ledsen en gång när maken sa till honom och en annan att de skulle vara lugna i ledet (där får min man ta på sig en del då han inte sa lugn grabbar utan sa nu får ni lugna er och sedan sonens namn då han ej visste den andras). Frågat om han verkligen vill gå och det vill han. I måndags var "katastrof". Han blev ledsen direkt då han inte visste hur han skulle göra uppvärmningen, försökte förklara men han sa att alla kommer skratta om han gör fel. Kom och var ledsen flera ggr under träningen och sa att han bara ville spela match. Han gör detta väldigt ljudligt så han blir dessvärre i fokus att alla tittar vilket han i sin tur tycker är jobbigt. Frågade om vi skulle gå hem, om han ej ville, men då blev han ännu mer ledsen. Sista 15 min när de spelade gick dock bra.

Detta bara är ett ex. Han blir även mkt ledsen om han ska på kalas där det kanske inte är folk han känner, även om det är många från dagis. Blivit att vi fått vända och gå hem när vi väl är där.

Han bytte dagis i höstas och vet att hela hösten var mkt tuff. Men fröknarna säger nu att han kommit fint in i gruppen vilket inte är någon självklarhet när Man byter vid den åldern.

Nu har han börjat leka med en granne, vilket går bra. Men mamman bjuder ofta med en annan grannpojke och tre st blir inte lika lugnt. Sonen blir lite tredje hjulet under leken och blir då helt förtvivlad och gråter högt på gården.

Hur ska man hantera dessa "duster"? Jag känner igen mig själv när jag var liten. Jag lärde mig ex cykla sent då jag inte ville göra ngt jag inte kunde innan, tyckte det var pinsamt. Mina föräldrar tvingade mig aldrig till att göra ngt utan ville jag ej fortsätta en aktivitet så slapp jag. Min man tycker dock att vi inte ska göra så för då Visar sonen att om man gråter och skriker tillräckligt så slipper man. Bara så ledsamt att detta kan falla tillbaka på sonen då föräldrar kanske tycker hans beteende är konstigt när de enbart ser honom i dessa miljöer som kalas/fotboll då han är osäker så att han inte får vara med och leka hemma hos dem då vi är relativt "nya" i området.

Känner vi måste få bukt på detta innan förskoleklass, då han är världens godaste men att han har någon slags osäkerhet som att uttrycker mkt tydligt i de situationerna att det kan slå tillbaka på honom själv.

Vet ej riktigt hur vi ska bemöta detta på rätt sätt, så vi ej gör fel att det blir ännu värre? Pratat mkt med honom efteråt hemma, säga att man växer av att testa saker man först tycker är pirrigt och otäckt, men när han väl är osäker på nytt blir det en scen.