har tappat hoppet om barn!

Nu ska jag vara väldigt uppriktig. Jag tror att barn är extremt överskattat, åtminstone i Sverige! Jag är själv ytterst till om jag ska skaffa barn. Nackdelar:

1. Förlust av extremt mycket och värdefull tid.
2. Mycket kostnader.

Och då är det förutsatt att man få ett normalt barn. Får man en unge med en diagnos som exempelvis autism, adhd eller något annat så blir det 5 gånger mer jobb och slit. Ha även i beräkning att du bor i Sverige, vilket gör att du med stor sannolikhet hamnar i en framtida vårdnadstvist, vilket är extremt roligt! När du sedan på ålderns höst förväntar di hjälp från dina barn, då bor de förmodligen i andra städer och du får klara dig själv mestadels. 

Bättra att investera i dig själv, lev dit liv till fullo. Köp en motorcykel istället, lev loppan.. Unna dig själv tid som gör att du verkligen få ut något av livet.   

Min poäng är att bara att det inte är hela världen om det inte fungerar.
Jag som kille behöver ju inte föda barnet så det biten slipper jag ju, men trots detta är jag ytterst tveksam till om jag vill ha barn. Visst hade det varit kul om man fick en eller tvånormalfungerande små töser eller något, men barn innebär också ett enormt slit. Fan, du utsätts både för ständig oro över barnet och samtidigt ska du investera nästan all din fria tid åt att göra det ena eller andra för ungen. Istället för att sätta sig och spela tv spel eller på annat valfritt sätt unna dig själv, så ska du stå och laga mat åt ungarna. När det är klart ska du diska och sedan ska du oroa dig..
Som sagt, gravt överskattat. Och jag vet att många tycker likadant, alltså som har barn.

Jag kanske donerar sperma och följer mitt barns uppväxt på avstånd. Det kanske kan vara något. Bara för reproduktionens skull.