Tycker så jävla synd om decemberbarn!

Är född runt julafton och nu som vuxen bryr jag mig inte alls. Men när jag var mindre så var det faktiskt inte så jättekul.

1. Kändes som man bara firades en gång om året när alla andra firades två gånger (fick paket...)

2. Det var extremt viktigt att mina presenter inte var inslagna i julpapper!

3. Kändes som jag alltid fick mindre presenter, men det vet jag inte om det faktiskt stämde eller om det var inbillning.

Så hade jag haft lätt att få barn hade jag helt klart planerat in någon annan månad. Men nu var vi tvungna att gå igenom IVF för att lyckas och då kändes det mer viktigt att bli gravid, inte vilken månad bäbisen skulle komma i.

Hejsan!

Jag och min sambo planerar barn. Vi har lite svårt att bli gravida så därför borde jag ju vara tacksam bara vi får ett barn till, men jag oroar mig så för att barnet kommer födas i December. Jag har alltid tyckt så synd om decemberbarn och önskar verkligen inte det ödet för mitt barn. Vad tycker ni? Speciellt ni som har decemberbarn?

Visst kände jag mig speciell på min dag men mina föräldrar kunde ju knappast göra nått åt min känsla att jag fick öppna presenter en gång om året istället för två... Det var nämligen så det kändes när dagarna var så nära. De förslog nån gång att de helt enkelt skulle fira mig tex under sommaren istället, men även om jag var lite sugen på det så valde jag att bli firad på rätt dag. Kanske blev extra tydligt för mig då min bror fyller i juni och alltid bara behövde vänta i 6 månader på nästa firande, medans jag fick vänta i 12 månader.

Sen ni som säger att det är tristare att fylla år mitt på sommaren när alla är iväg på semester, hur många tror ni är hemma och har tid att komma på kalas två dagar efter julafton? Mitt kompiskalas fick alltid förläggas några veckor tidigare.

Det är kul att läsa att så många "jul"-barn inte har brytt sig men jag tyckte inte om att fylla år vid julafton. Men nu som vuxen bryr jag mig som sagt inte. :)