Ensamstående trots sambo? Tips, råd? Hjälp?!

Hur orkar ni vardagen?

Jag är visserligen sambo med pappan till vår 1 åriga dotter men jag brukar kalla mig ensamstående eftersom jag får verkligen göra ALLT i hemmet och ALLT med vår dotter, tillmed att underhålla och stimulera henne får jag göra för han sätter sig bara och spelar eller tittar på film.

Jag har kommit in i en deprimerad period. Jag känner verkligen att mitt tålamod, min energi och ork är på NOLL hela tiden. Jag vill bara skita i allting känns det som. Men det kan jag inte. Vi är oxå mitt uppe i ett flyttkaos, och antagligen så håller dottern på att få kindtänder då hon har hög feber och skriker som en stucken gris typ varje minut i 2 dagar.

Inte nog med det så är jag och sambon i tjaffs konstant. Både han och jag gnäller. Över allt och ingenting. Jag försöker skita i att gnälla men ibland blir jag bara så sur på honom att han inte fattar att vi lever i ett småbarnliv nu och det är ibland lite stökigt, eller rätt ofta och att ibland gnäller ungen/ungarna. Men han verkar leva i sin lilla bubbla. Suck. Trots detta så är han jävligt snäll och är väl innerst inne medveten om att allt är lite jobbigt just nu ett tag (dottern har varit och är en gnäll bebis sen hennes födsel).

Vet inte varför jag ens behövde skriva det där. Men jag behöver alla tips och råd för att orka med vardagen? Typ som så kallat "ensamstående" trots att jag inte är det allmänt .