Chockad mor!

Jag har varit i en liknande situation där precis som du började jag tvivla på abort när jag fick se fostret och hur det levde om och rörde på sig, jag var i v.8.

Har ett barn sedan tidigare och en sambo som tyckte att jag borde jobba ett tag innan vi skaffar nästa barn.

Jag tog ett beslut att jag ville behålla barnet för det fanns inget riktigt starkt skäl till att ta bort det. Med andra ord, jag visste vad jag ville och det var att behålla det. En sak vet jag säkert, hade jag gjort abort så hade det tagit slut mellan oss förr eller senare. Det blir en för stor psykisk belastning på en själv när man tar ett sånt här viktigt beslut grundat på en annans vilja. Det är bara du som kan bestämma över din kropp. Visst man kan tycka en tredje graviditet så nära inpå och två små som också behöver mycket uppmärksamhet av mamma. MEN det är bara och endast du som kan avgöra, det här orkar jag, det här klarar jag och det här är absolut det jag vill!

Gör inte dig själv olycklig, du kommer att få bära på det resten av ditt liv. Ett råd, prata ut med varandra.