Anonym (Chockad!)

Äldre 22 May 08:37

155 svar

Chockad mor!

Har väl ingen att prata med direkt, så jag skriver här och hoppas att någon kan vara till "stöd".. Alla negativa surkärringar och gubbar = HÅLL ER BORTA!

Jag har två helt underbara barn! Den ena är 19 mån och den andra är snart 4 mån. Jag fick alltså dom två väldigt tätt som ni märker. Den senaste fick jag i Januari..
Nu väntade jag in min mens som ALDRIG kom i maj månad men då jag käkat p-piller som gör att mensen kan utebli någon enstaka gång så väckte jag aldrig några misstankar om att jag var gravid. Jag har senare börjat må riktigt riktigt illa varje dag och spytt. DÅ kände jag att ett graviditets test är ett måst och det visade positivt. Jag var helt chockad då jag har ätit p-piller och för ett tag sen sprack kondomen men jag tog alltså akut p-piller inom 12 timmar.. Vilket inte har hjälpt tydligen..

Jag hade alltså räknat med att jag var i graviditets v5 som max! Och igår var jag på sjukhuset för att diskutera abort. Något jag ville göra, men nu vet jag inte längre. Vi gjorde ett VUL och BM frågar om jag vill se på UL skärmen. Vilket var det dummaste jag gjorde! Det kom upp en massa siffror, hon blir knäpptyst och jag ser direkt en liten liten krabat som ligger och sprattlar och har sig i magen! Så små fötter och händer och jag blir alldeles lycklig inombords..Då släpper BM bomben att jag var gravid i 9+6 och att fostret nu hade hjärta och allt vad den har i den veckan.
Jag bröt fullkomligt ihop...Här sitter jag och pratar om abort som ska bli en kirurgisk och jag har alltså drygt 1 vecka på mig nu att bestämma mig hur jag vill göra.. Jag vet inte alls vad jag vill göra... Vet inget alls! Sambon sa att jag SKA ta bort den men,sen när jag berättade att den hade ett hjärta och den lekte så fint i magen så fick han också dåligt samvete. Nu vet ingen av oss hur vi ska göra.Jag känner hälften av allt här! Vill ta bort men ändå inte. Jag tror jag bara skulle få så himla dåligt samvete över allt här, eller ska jag göra en abort och låtsas som inget har hänt? Tusen tankar i huvudet och jag har ingen att ventilera med. Vad hade NI gjort? Någon?

Det blir typ BF Veckan innan jul eller jul veckan...

Anonym (AllanX)

Äldre 23 May 21:22

#71

Anonym (Chockad!) skrev 2015-05-23 18:52:47 följande:

Okej... Jag har till 99 % valt att behålla barnet... Sambon vill INTE ha barn igen och definitivt inte såhär tätt..Har lagt upp orden att han inte behöver bry sig ett skit om detta!! Och inte heller hans släkt och varken min. Jag har INTE mage eller psyke till att göra en abort. När jag sa detta såg han väldigt chockad ut och säger "aha....... okej......"
Folk får helt enkelt tycka jag är dum i huvudet eller allmänt modig... I dont care!

Kanske jag låter mina graviditets hormoner tala nu men jag kan klara detta!! JAg är beredd att tappa tålamodet för en kort stund, för att sedan ta mig upp och sätta mig i sadeln igen..

Hoppas du tänker efter i.a.f.Klart att hormonerna snackar. Bryr du dig om ifall du blir ensam med alla 3 ? fast menar du att han inte stödjer dig om du väljer abort heller?

Anonym (Jessi)

Äldre 23 May 21:22

#72

Anonym (Chockad!) skrev 2015-05-23 20:52:39 följande:

Han vill inte ha ett till barn och han vill troligen inte heller komma med och se bebisen på ett nytt VUL..

Ska boka tid hos min BM på månad och ventilera med henne. Men som jag säger och skriver, detta blir hemskt vilket fall som.. Jag har inte hans support vad jag än bestämmer mig för.

Det är synd om dig, verkligen. Det är svårt att veta allt om sin blivande man. När man sedan väl är där bekänner han färg. Och för era barns skull inte minst så borde han ta sitt förnuft till fånga. Kanske kommer det.

Bra att prata med barnmorskan. Sök stöd där. Kram

Anonym (Jessi)

Äldre 23 May 21:26

#73

Anonym (AllanX) skrev 2015-05-23 21:22:05 följande:

Hoppas du tänker efter i.a.f.Klart att hormonerna snackar. Bryr du dig om ifall du blir ensam med alla 3 ? fast menar du att han inte stödjer dig om du väljer abort heller?

Hon är gravid. Har du uppfattat det? Ganska långt gången.

Det är pappan som borde ta sitt förnuft till fånga här. Och du.

Får hoppas att pappan mognar under graviditetens gång.

Anonym (separation?)

Äldre 23 May 21:39

#74

[quote=75339430][quote-nick]Anonym (Chockad!) skrev 2015-05-23 20:52:39 följande:[/quote-nickå

Han vill inte ha ett till barn och han vill troligen inte heller komma med och se bebisen på ett nytt VUL..

Ska boka tid hos min BM på månad och ventilera med henne. Men som jag säger och skriver, detta blir hemskt vilket fall som.. Jag har inte hans support vad jag än bestämmer mig för.

[/quote]

Innebär detta att ni separerar om du behåller mot hans vilja?

I så fall kan jag tycka att du ska fundera på om det verkligen blir bra med ett barn till just nu.... I min värld ska barn vara välkomna av båda dina föräldrar. Å andra sidan, om det blir separation pga detta så är det ju antagligen redan något som inte är bra i relationen och då kommer den kanske ändå senare eller så behövs lite tid att arbeta på relationen utan en ny bebis just nu.....

Oavsett, jobbig sits. Jag hoppas det löser sig för er och att du får hans stöd när han smält det hela lite!

Anonym (Jessi)

Äldre 23 May 22:12

#75

Anonym (separation?) skrev 2015-05-23 21:39:13 följande:

[quote=75339430][quote-nick]Anonym (Chockad!) skrev 2015-05-23 20:52:39 följande:[/quote-nickå

Han vill inte ha ett till barn och han vill troligen inte heller komma med och se bebisen på ett nytt VUL..

Ska boka tid hos min BM på månad och ventilera med henne. Men som jag säger och skriver, detta blir hemskt vilket fall som.. Jag har inte hans support vad jag än bestämmer mig för.

[/quote]

Innebär detta att ni separerar om du behåller mot hans vilja?

I så fall kan jag tycka att du ska fundera på om det verkligen blir bra med ett barn till just nu.... I min värld ska barn vara välkomna av båda dina föräldrar. Å andra sidan, om det blir separation pga detta så är det ju antagligen redan något som inte är bra i relationen och då kommer den kanske ändå senare eller så behövs lite tid att arbeta på relationen utan en ny bebis just nu.....

Oavsett, jobbig sits. Jag hoppas det löser sig för er och att du får hans stöd när han smält det hela lite!

Jag håller med om att ett barn ska få känna sig välkommet av båda föräldrarna. Men det är pappan och inte TS som har en del att jobba på där. Det är pappan som faktiskt borde engagera sig och följa med till barnmorskan, åtminstone det borde han göra! Det är inte endast TS ansvar att dom blev gravida.

Men jag förstår ditt resonemang, för det ofödda barnets skull. Frågan är om man ska avsluta ett liv pga att pappan inte har någon lust att ta sitt ansvar?

Anonym (Jessi)

Äldre 23 May 22:57

#76

Anonym (Chockad!) skrev 2015-05-23 20:52:39 följande:

Han vill inte ha ett till barn och han vill troligen inte heller komma med och se bebisen på ett nytt VUL..

Ska boka tid hos min BM på månad och ventilera med henne. Men som jag säger och skriver, detta blir hemskt vilket fall som.. Jag har inte hans support vad jag än bestämmer mig för.

Alltså. jag är så upprörd så jag måste skriva igen. Ni är gravida och din man vill inte ens följa med dig till barnmorskan. Det är precis som att han lägger hela skulden på dig för att ni blivit gravida.

Det är ganska obstinat att i detta läget säga till dig: "Så här vill jag ha det, lös det eller jag skiter i allt framöver".

Prata med honom igen. Säg att det är för era barns skull samt för er relations skull som det är viktigt att han följer med. Han verkar inte alls förstå.

Har han annars någon mogen vän eller släkting som kan prata med honom?

Anonym (Mamma och förskollärare)

Äldre 24 May 00:41

#77

Anonym (Chockad!) skrev 2015-05-23 14:14:50 följande:

Ni är helt fantastiska allihop vilken fin och ärlig respons ni gett mig.

Som det ser ut nu försöker sambon helt klart undvika ALLT som rör sig om bebisen i magen och alla dess frågor runt om.

Jag vill inte heller tjata (vilket jag tyvärr har lätt för att göra) det uppstår redan där bara en massa konflikter och bråk.

Har även lagt mina kort på bordet och sagt att jag INTE kommer klara av att göra en abort. Så i skrivande stund lutar det mycket mer åt att jag kommer behålla barnet och tro mig, detta barn kommer vara precis lika mycket älskad som våra andra två. Annars skulle jag inte grinat skiten ur mig när jag såg den kommande bebisen på VUL och tänkte på aborten. Jag pratade även med min bästa vän igår som egentligen inte kunde säga så mycket då hon själv inte varit gravid och även hon ifrågesatte tiden. Hon visste inte heller hur jag skulle göra...Men vi båda kom ändå fram till att skulle jag nu göra en abort så skulle jag må så psykiskt dåligt, jag skulle troligen få antideppresiva (stavning?) mot att jag skulle ångra att jag gjorde detta. Sedan skulle jag påminnas varje dag också när jag ser mina andra barn och tänka "Ja tänk om dom var tre nu..:"

Det min sambo HAR försökt att prata om är att det kommer kosta. Men jag har kläder,sängar,vagnar, ja ALLT förutom blöjor. Visst blöjor är inte billigt men jag som många andra är medlem på libero klubben och får såklart en hel del rabatter från dom. Han försöker även prata om, "kommer tiden att finnas!" Det blir såklart JAG som får försöka hitta tiden IGEN och börja om på 0. Men man lyckas väl alltid finna tiden någonstans ändå eller hur? Den äldsta kommer såklart gå på dagis och det kommer bli 40 timmar i veckan. (Får köpa till dig) Då har jag dom två "minsta" hemma vilket jag vet kommer klara av. Sedan kan jag alltid sätta när nu den yngsta fyller 1 år på dagis. Eller är jag helt "paj" i huvudet som tänker så?

Varför ska ditt barn såklart vara på förskolan när du är hemma? Och sedan frivilligt sätta en 1-åring på förskolan? Det är ofta en tuff miljö för små barn oavsett hur fint det kan se ut! Orkar du inte med ett tredje utan att ha de andra på förskolan kanske du inte borde behålla, låter hårt men det är min tanke.

Anonym (Ssk)

Äldre 24 May 00:52

#78

Jessi - Långt gången graviditet mär man är i v.9? Det har precis blivit ett foster... Dramatisera inte och skuldbelägg inte de som väljer att göra en abort av olika anledningar oavsett vad TS väljer att höra.

TS- låter bra om stora barnet får gå några timmar per dag på förskola oavsett om du fortsätter med graviditeten eller ej. Både nyttigt, stimulerande och lärorikt. Mellanbarnet i så fall får du nog dock räkna med att ha hemma ett tag till, få 1åringar som är mogna för förskolan om så inte krävs pga jobb mm.

Men försök ändå tänka plus och minus, för och nackdelar med att avbryta eller behålla... Se ur eget perspektiv, separat för familjen och hur din och sambons. Kommer ni fortsätta ihop eller ej?

Anonym (Gegg)

Äldre 24 May 01:11

#79

Förlåt. Men abort i det här läget är så fel...

Anonym (AllanX)

Äldre 24 May 01:18

#80

Anonym (Jessi) skrev 2015-05-23 21:26:22 följande:

Hon är gravid. Har du uppfattat det? Ganska långt gången.

Det är pappan som borde ta sitt förnuft till fånga här. Och du.

Får hoppas att pappan mognar under graviditetens gång.

Hon måste faktiskt också tänka på sina två andra barn också. Och på sin egen kropp. Pappan ska ta sitt förnuft till fånga? Vi vet ingenting om hur deras ekonomiska situation ser ut och vilka andra förutsättningar som finns.

Jag förstår att den här mamman egentligen bara tycks vara intresserad av de som säger: ja, föd! Men hjälper det ts? Och, ja, jag har genomgått en sen abort och jag har aldrig ångrat mig- hade jag fött det barnet hade alla andra blivit lidande.

Man måste kunna tänka rationellt trots hormoner.

Chockad mor!

INNEHÅLL