sätesförlossning vs kejsarsnitt - era erfarenheter?

Mitt tredje barn låg också i säte men där lyckades vändningen. Min barnmorska tyckte inte heller innan att det skulle vara några problem eftersom jag fått två stora barn tidigare. Hon pratade väldigt positivt om detta men jag kände tvivel hela tiden. Det var inte något jag kände att jag ville. Grannen som var barnmorska sa att man gör ju vändningsförsök av en anledning. Dels är ju varken våra kroppar eller barnet gjorda för sätesbjudning plus att barnen ofta är väldigt medtagna när de kommer ut.
Jag är ju väldigt glad att vändningen lyckades då han var nästan lika stor som storebror (han vägde 4690g) när han kom ut.
Men hade det inte gått så hade jag stått på mig för att få snitt.

Hoppas ni kommer fram till ett bra beslutð???.

Har aldrig hört att någon rekommenderar vaginal förlossning vid sätesbjudning!

Visst går det bra för vissa men ofta blir det akut kejsarsnitt.

Vårt vändningsförsök misslyckades och det var ingen tvekan att få planerat snitt. Allt gick väldigt bra!

Vår dotter låg i säte, trots att två läkare försökte vända två ggr var vägrade vår lilla donna att vända sig. De informerade om för och nackdelar med båda alternativen. Den ena sa att hon skulle valt kejsarsnitt men den andra skulle ha fött vaginalt. Dock sa båda att eftersom jag var förstagångsföderska var det större risk vid en vaginal sätesförlossning då det skulle innebär att jag hade en enda krystning på mig att få ut dottern när hon kommit ut till naveln. Eftersom huvudet och axlarna är det bredaste partiet fanns risken för att hon skulle fastna och det skulle bli akut så valde jag till slut kejsarsnitt. Jag ville vara säker på att hon mådde bra, det var det viktigaste för mig! 

Hoppas att det löser sig för dig, för oss var valet fritt.

Ja jag blev också förvånad att de rekommenderade sätesförlossning, särskilt med tanke på att det är första barnet när man inte riktigt lärt sig att krysta rätt, hur värkar ska kännas, osv. Tydligen hade de tills för ett år sen alltid rekommenderat snitt, men sen ändrade de riktlinjerna och under senaste året har de fått mycket erfarenhet och känner sig trygga. Det är ju iofs bra eftersom det finns många dom gärna undviker snitt. Men jag har nog alltid sett snitt (iaf planerat) som mycket säkrare än sätesförlossning, så JAG skulle nog inte känna mig så trygg med det valet tror jag. Samtidigt sägs det ju att det alltid är bäst för både barnet och mamman att föda naturligt.

Fler som vill dela med sig av erfarenheter?

Jag födde mitt första barn i säte, det gick alldeles utmärkt.

En av mina yngre bröder är också född i säte, det gick alldeles utmärkt det med.

Nu är jag gravid med andra barnet (BF i augusti) och rekommenderas att föda i säte igen framför att göra planerat snitt, om det nu skulle bli sätesläge även denna gång.

Så visst finns det sjukhus och förlossningsläkare som rekommenderar det. Det är inte särskilt ofta det slutar i akutsnitt heller. Och anledningen till att man väljer av avbryta en sätesförlossning och gör snitt beror i stort sett alltid på att mamman är för värksvag, inte för att det är nån fara för bebisen.

Får man bara en krystning på sig att få ut allt från naveln och uppåt alltså? Det låter svårt eftersom huvudet är så mycket större än resten, på vårt TUL sa de dessutom att vårt barns huvud är något större i förhållande till resten av kroppen.. Vad händer om man inte lyckas på en krystning då? Trycker de tillbaka bebisen eller skär de upp en?

Jag fick mer än en krystning på mig!

Jag krystade i 50 min.

Dagen innan min son föddes gick chefsläkaren på Förlossningen igenom hur förloppet ser ut vid en sätesförlossning, så jag var förberedd på vad som gällde.

Underkroppen krystade jag ut för egen maskin, det var den biten som tog längst tid. När det var dags för armarna lirkade förlossningsläkaren ut den ena armen och axeln, vred sonen 180 grader och lirkade ut den andra. För att hjälpa huvudet på traven gjordes ett litet klipp och tjoff var han ute. Han föddes på BF-17 men vägde redan 3836 g med ett huvudomfång på 36 cm, så han var ingen liten bebis.

Jag blev rekommenderad att göra kejsarsnitt då detta var mitt första barn och att det tydligen var en större risk att föda i säte än att göra kejsarsnitt..

Idag har det gått 3 veckor sen den lille gossen tittade ut och jag är nu jätteglad över att jag gjorde kejsarsnitt! Det gjorde ont i ca 1.5 vecka efter operationen, hade då svårt att gå, lyfta saker, sätta mig eller resa mig från säng/soffa, nysa, hosta, skratta och göra toalettbesök då man inte hade någon som helst kraft i magen..nu när jag har tagit bort bandaget så fick jag en chock, ärret syns knappt och allt är jättefint! 

Hade jag kunnat välja på normal förlossning, alltså en vaginal förlossning med huvudet nedåt eller ett kejsarsnitt så hade jag utan tvekan valt en vaginal förlossning..men nu får jag försöka se det från den ljusa sidan, jag slapp värkarbetet, krystningarna och svullnader/stygn i underlivet...! :D