Att insemineras som singel? Nej tack!

Hör i veckan på radio att det föreslås att även singelkvinnor ev ska få rätt till assisterad befruktning i Sverige.
Att det ska gälla för alla som är ofrivilligt barnlösa.
Just det, OFRIVILLIGT... 

De enda jag kan kalla för ofrivilligt barnlösa är heterosexuella par som försökt den naturliga vägen men inte lyckats.
Jag kan inte kalla en singeltjej som inte vill "ligga sig till" en graviditet för det.
Inte heller flatpar, alla är nog medvetna om att det krävs en man och en kvinna för att göra barn.

Att flator är flator lägger jag mig inte i, det får de gärna vara men de ska inte komma och påstå att de är OFRIVILLIGT barnlösa.
Så ja, jag tycker att det är fel att inseminera där också.

Ett barn behöver både kvinnliga och manliga förebilder, helst i form av en mor och en far.
Givetvis fungerar det inte alltid så men det är själva grundtanken.

Att ev börja inseminera singelkvinnor är ett stort misstag.
Stackars barn som blivit fråntagen en far redan vid befruktningstillfället.
Familjen blir mycket mer sårbar, vad händer om mamman skulle bli allvarligt sjuk eller till och med avlida?
Föräldraskapets grund är två föräldrar och så bör det fortsätta.

Jag är själv mamma till två pojkar, min stora pojke miste sin far i en olyckshändelse innan lillebror var född. Vad hade hänt om inte jag funnits där?
Jag är uppväxt med bara min mor då min far avled under min barndom.
Jag och min stora pojke vet hur det är att sakna en far men vi har iallafall minnet kvar.
Att medvetet välja bort en far till sitt barn är inget annat än egoism och jag vet inte om jag blir mest arg eller ledsen när jag tänker på det!