Inlägg från: Anonym (Gravid) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Gravid)

    Hur ska jag få känslor för mitt barn?

    Är gift med bra jobb och försökt få barn väldigt länge. När plusset äntligen kom kändes det skönt. Vi skulle äntligen få bli föräldrar! Läste lite på familjeliv och såg att jag inte var ensam om att önska en liten dotter. En liten flicka, pappas prinsessa. Min mans släkt föder bara pojkar så han sa att det antagligen skulle bli det nu också. Jag ställde mig in på att det är en pojke. När vi var på ultraljudet säger barnmorskestudenten "oj vad hon vinkar!" Tittar till på honom och säger "hon?"

    "Ni vill inte veta könet va?" Sa han och såg att han fick lite panik. "Jo, glömde bara säga till så det för inget. Är det en flicka?" Sa jag och han nickar. Hans handledare bekräftar att det är en flicka. Men jag såg inte ens att de var mellan benen och grävde. Känns som om han chansade. Sedan dess har jag inte fått några känslor för min lilla flicka. Självklart är jag överlycklig att jag är gravid. Men jag är inte sprudlande glad som jag trodde. Blir alla glada vid ultraljudet? Kände mig så säker på att det är en pojke så jag bokade in könsul. Då låg han/hon/den/det med benen i kors! Är rädd att vi tror att det är flicka och ut kommer en pojke. Någon mer som inte fått känslor för sitt ofödda barn?

  • Svar på tråden Hur ska jag få känslor för mitt barn?
  • Anonym (Gravid)
    Anonym (4-barnsfar) skrev 2015-05-24 21:50:57 följande:

    När det väl ploppar ut ett hjälplöst litet knyte kommer känslorna automatiskt för de flesta. I det läget spelar det ingen roll om det är en pojke eller flicka.


    Jag är säker på att du har rätt :) men på film så gråter ju folk vid sina ul. Jag kände ingenting.
  • Anonym (Gravid)
    aleakim skrev 2015-05-24 21:55:39 följande:

    Jag grät absolut inte vid mina ul, varken med första eller andra barnet. Jag kände mig lättad över att allt var som det skulle men det var också allt.


    När kom alla översvallande känslor? Vid förlossningen?
  • Anonym (Gravid)
    aleakim skrev 2015-05-24 22:05:19 följande:

    ...för känslorna var både högt och lågt just då när de lade honom på mitt bröst. Men jag ska vara helt ärligt; min första tanke när de plockade ut honom var Det var som fan, en bebis. Alltså inga tårar och total förälskelse på sekunden.

    Har i efterhand insett att det nog var lite chock blandad med lycka. De riktiga känslorna kom när vi fick vara själva och sedan dess har de bara blivit starkare och starkare för var dag :)


    Åh, tack :) jag tror det också. Men vi har ju försökt så länge! Jag trodde verkligen att jah skulle börja gråta när de sa att det var en flicka. Var mer i chock att de inte sa pojke.
  • Anonym (Gravid)
    Anonym (u) skrev 2015-05-25 00:52:18 följande:

    Mina känslor för min dotter kom inte förrän vecka 10 i graviditetsveckan.

    Innan vecka 10 tyckte jag abort var en bra grej.

    Men det slog till vecka 10 som en hammare.

    Och jisses vad jag hade kärlek mot den lilla tjejen som växte i magen.

    Till oss sa de på ultraljudet att det skulle bli en gosse.

    Dem sa det två gånger.

    Jag bara visste att det var en flicka.

    Pappas lilla gulle flicka.


    Men det var en flicka sen eller :)?
  • Anonym (Gravid)
    Litet My skrev 2015-05-25 01:05:52 följande:

    Jag har 3 barn

    Med den första kom känslorna efter 3 dagar

    Den andra efter ett par månader (alltså de övergick från tycka väldigt mycket om till älska) och med trean tog det några veckor.

    Har aldrig riktigt kopplat bebisen som kommer till graviditeten. Nu låter det lite som att jag inte gillat mina barn på ett bra tag men jag syftar mer till när jag verkligen känt på djupet att jag verkligen älskat den lilla individen. Innan dess har jag tyckt mycket om och velat "ta hand om".

    Har heller aldrig tyckt ultraljudet varit något speciellt, bara ett konstaterande att det bor någon där som är frisk och har ett kön. Vet att många känner som du, tyvärr är det något som är lite tabu, alla förusätter ju att man skall vara överlycklig hela tiden som gravid och ännu mer när bebisen är ute trots att man både kan ha hormer i omlopp och bara känna sig förvirrad och förtvivlad. SÅ ta det lugnt, det är lika normalt att känna de där himla stormande känslorna direkt vid plusset som några månader efteråt.


    Precis vad jag behövde höra. Tack för att du delar med dig! Sen mår man ju inte bättre av att höra hur folk grät vid plusset eller ul. Då känner man lite "varför känner de så när kah absolut inte gjorde det?" Vilket spär på allt.
  • Anonym (Gravid)

    Tusen tack för alla svar! Var bara inte beredd på att det inte kändes något. Men verkar ju inte vara ensam så känner mig lugnare och mår lite bättre.

Svar på tråden Hur ska jag få känslor för mitt barn?