• Endo44

    Anhörigas reaktioner

    Hej!

    Jag vänder mig till er som gjort äggdonation och fått barn. Jag har gjort min första behandling och har just fått reda på att jag är gravid : ), på måndag ska jag gå på ultraljud och kolla att det verkligen finns något. Jobbigt eftersom jag vid min förra graviditet fick MA som upptäcktes just på UL v. 7.

    Min fråga gäller anhörigas reaktioner på äggdonation. För oss gick processen fån misslyckade ivf:er til äggdonation väldigt snabbt av olika anledningar (åldergränser etc) så det är väldigt mycket tankar kring äggdonationen som snurrar.
    Hur har era anhöriga reagerat på era graviditeter när (och om) ni berättade om att äggdonationen? Hur berättar man bäst? Jag oroar mig för dold kritik, och att dom ska bli chockerade och inte kunna ta det på ett bra sätt, framför allt kanske våra föräldrar. Att folk i allmänhet ska tycka att det är en "sämre" sorts graviditet på något vis. När berättade ni för anhöriga? Innan behandling, under graviditet eller när barnet kommit?

  • Svar på tråden Anhörigas reaktioner
  • Santin

    Kan inte sätta mig in i din situation få jag ej gått igenom en äggdonation men vill ändå ge dig några uppmuntrande ord.

    Jag hade inte brytt mig för fem öre om min syster/bästa kompis osv hade blivit gravid med hjälp av äggdonation. Kan man inte glädjas åt att ni äntligen har lyckats bli gravida och ska få äran att bli föräldrar då är man inte mycket till bästa vän eller syster.

    Gratulerar till den lilla krabaten och jag önskar er all lycka!

  • Anonym (Ann)

    Måste du dela med dig din hemlighet ? Varför kan det inte vara något privat mellan er två?

  • Endo44

    Tack för era svar. Rekommendationen från kliniken och psykologen (och även i Sverige tror jag) är att man berättar för barnet hur det blivit till så snart det är gammalt nog att förstå, så att det inte blir en hemlighet eller överraskning man får senare i livet. Att man vuxit upp utan att ha fått veta. Vi gjorde vår äggdonation i Finland och där finns inte heller anonyma donatorer utan barnet har rätt att få information om sitt ursprung när det fyller 18. Vi valde Finland just av det skälet och vi vill att det ska vara något vi undanhåller. Sedan kanske man inte behöver berätta för alla men för mig känns det (just nu) viktigt att de närmaste vet, för att man inte hela tiden ska behöva ljuga och hålla masken när likheter etc kommer på tal. Också för att kunna tala öppet om processen dit, eftersom det varit en ganska svår tid. Vi har hittills inte berättat om våra ivf:er heller, mest för att inte väcka falska förhoppningar, oro för ekonomin och för att det har känts som att det varit tungt nog att bära den egna besvikelsen vid varje misslyckande.

  • Santin
    Endo44 skrev 2015-05-25 17:53:48 följande:

    Tack för era svar. Rekommendationen från kliniken och psykologen (och även i Sverige tror jag) är att man berättar för barnet hur det blivit till så snart det är gammalt nog att förstå, så att det inte blir en hemlighet eller överraskning man får senare i livet. Att man vuxit upp utan att ha fått veta. Vi gjorde vår äggdonation i Finland och där finns inte heller anonyma donatorer utan barnet har rätt att få information om sitt ursprung när det fyller 18. Vi valde Finland just av det skälet och vi vill att det ska vara något vi undanhåller. Sedan kanske man inte behöver berätta för alla men för mig känns det (just nu) viktigt att de närmaste vet, för att man inte hela tiden ska behöva ljuga och hålla masken när likheter etc kommer på tal. Också för att kunna tala öppet om processen dit, eftersom det varit en ganska svår tid. Vi har hittills inte berättat om våra ivf:er heller, mest för att inte väcka falska förhoppningar, oro för ekonomin och för att det har känts som att det varit tungt nog att bära den egna besvikelsen vid varje misslyckande.


    Tycker du tänker helt rätt. Att prata öppet om saker är absolut bäst för alla!
  • Löparnörden

    Jag är mamma till en liten underbar äggdonationstjej på 1 år och 9 månader. Min familj har vetat om min problematik väldigt länge så vi har inte fått något annat än hurrarop när jag blev gravid. Vi berättade inte för min mans familj medans vi höll på med försöken men berättade om äggdonationen samtidigt som vi berättade att vi var gravida. Svärföräldrarna trodde inte att sonen skulle få några barn så de blev överlycklig, att vår dotter tillkommit genom äggdonation är inget de funderar över och stoltare faster (som givetvis också vet hur dottern kom till) får man leta efter. Samma sak gäller för våra nära vänner.

    Har inte berättat för allt för många utomstående, tycker inte att kreti och pleti behöver känna till. Men för de vi berättat har vi bara möts av positiv nyfikenhet.

    Endo44 tycker ni tänker helt rätt i att vara öppen, vi tänker exakt likadant. Tror barnet mår bäst av det. Vi planerar berätta för förskolan när dottern börjar i höst så att personalen kan ta hänsyn till det när de pratat om hur barn blir till och så att de förstår vad hon pratar om när hon blir lite större.

  • Lillan15
    Santin skrev 2015-05-25 19:14:41 följande:
    Tycker du tänker helt rätt. Att prata öppet om saker är absolut bäst för alla!
    Absolut rätt att prata öppet om saker.
    Vi har en ÄD gosse på 6 mån. Våra föräldrar och syskon vet sanningen. De har hela tiden varit med om vår resa till ett barn. De blev hur glada som helst när jag plussade.
  • Lillan15
    Santin skrev 2015-05-25 16:59:55 följande:

    Kan inte sätta mig in i din situation få jag ej gått igenom en äggdonation men vill ändå ge dig några uppmuntrande ord.

    Jag hade inte brytt mig för fem öre om min syster/bästa kompis osv hade blivit gravid med hjälp av äggdonation. Kan man inte glädjas åt att ni äntligen har lyckats bli gravida och ska få äran att bli föräldrar då är man inte mycket till bästa vän eller syster.

    Gratulerar till den lilla krabaten och jag önskar er all lycka!



    Instämmer!
  • mirakel

    Är mamma till en äggdonation pojke på 10 mån.

    Berättade innan....en del har haft frågor och synpunkter....men efter ett tag har de få som faktiskt var lite kritiska oxå vänt!! Berätta ni!

    Här gjordes d innan det blev en graviditet.:)

  • micke78

    Vi kommer berätta till våra barn först (när de är i en ålder de förstår), för vi tycker de själv ska få bestämma om alla andra ska få veta.

  • Santin
    micke78 skrev 2015-07-09 07:15:51 följande:

    Vi kommer berätta till våra barn först (när de är i en ålder de förstår), för vi tycker de själv ska få bestämma om alla andra ska få veta.


    Alla gör som de vill men själv hade jag aldrig gjort så då det riskerar att uppfattas som en smutsig hemlighet.
  • micke78
    Santin skrev 2015-07-09 10:42:22 följande:
    Alla gör som de vill men själv hade jag aldrig gjort så då det riskerar att uppfattas som en smutsig hemlighet.
    Jaha? Alltså vad är så annorlunda från alla andra svar här? Nära familj vet, men vi vill inte berätta till hela jävla byn utan att barnen vill det. Fattar inte vad som är så smutsigt med att bara familjen vet...... Gråter
  • Santin
    micke78 skrev 2015-07-09 11:12:14 följande:
    Jaha? Alltså vad är så annorlunda från alla andra svar här? Nära familj vet, men vi vill inte berätta till hela jävla byn utan att barnen vill det. Fattar inte vad som är så smutsigt med att bara familjen vet...... Gråter
    Framgick inte att ni berättar för nära i tidigare inlägg.
  • Santin
    micke78 skrev 2015-07-09 11:12:14 följande:
    Jaha? Alltså vad är så annorlunda från alla andra svar här? Nära familj vet, men vi vill inte berätta till hela jävla byn utan att barnen vill det. Fattar inte vad som är så smutsigt med att bara familjen vet...... Gråter
    Smutsig var nog fel ord av mig men om ingen vet förutom du och din partner kan det uppfattas som en hemlighet som man ska skämmas för då man väl får reda på det.( ur barnets synvinkel dvs)

    Självklart är det inte viktigt att kleti och pleti på stan vet men nära familj tycker jag är viktigt.
  • NKmamma

    Anhöriga och vänner har vetat från start om alla våra turer som ledde fram till vår dotters födelse.
    Dom har inte tyckt det varit konstigt. Visst fick vi frågor i början om genetik, tillvägagångssätt osv vilket är naturligt.


    micke78 skrev 2015-07-09 07:15:51 följande:
    Vi kommer berätta till våra barn först (när de är i en ålder de förstår), för vi tycker de själv ska få bestämma om alla andra ska få veta.
    Vilken ålder tänker ni er då?
  • Anonym (A)

    Hej,

    Tack för att du delar. Vi har gjort äggdonation i Spanien och då är det anonymt. Jag hade hoppats att de vi skulle få ett ägg till frysen men det blev det bara ett ägg så tyvärr blir det ett ensamt litet barn utan en aning om vem donatorn är. Det känns sorgligt. Jag hoppas att jag blir glad vid födsel. Just nu känns det bara olyckligt.


    Endo44 skrev 2015-05-25 16:42:21 följande:

    Hej!

    Jag vänder mig till er som gjort äggdonation och fått barn. Jag har gjort min första behandling och har just fått reda på att jag är gravid : ), på måndag ska jag gå på ultraljud och kolla att det verkligen finns något. Jobbigt eftersom jag vid min förra graviditet fick MA som upptäcktes just på UL v. 7.

    Min fråga gäller anhörigas reaktioner på äggdonation. För oss gick processen fån misslyckade ivf:er til äggdonation väldigt snabbt av olika anledningar (åldergränser etc) så det är väldigt mycket tankar kring äggdonationen som snurrar.
    Hur har era anhöriga reagerat på era graviditeter när (och om) ni berättade om att äggdonationen? Hur berättar man bäst? Jag oroar mig för dold kritik, och att dom ska bli chockerade och inte kunna ta det på ett bra sätt, framför allt kanske våra föräldrar. Att folk i allmänhet ska tycka att det är en "sämre" sorts graviditet på något vis. När berättade ni för anhöriga? Innan behandling, under graviditet eller när barnet kommit


Svar på tråden Anhörigas reaktioner