Inlägg från: Anonym (Hopplöst fall?) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Hopplöst fall?)

    Litium hjälper inte...

    Jag är diagnostiserad med Bipolär typ II och står därför på Litium sedan drygt 8 månader tillbaka. Är sen länge uppe i normala nivåer enligt regelbundna blodprover, men upplever trots det knappt någon livskvalitet överhuvudtaget. Det är skönt att slippa manierna, men nu är jag istället håglös och loj mest hela tiden.

    Någon som känner igen sig? Den här medicinen är ju rejält hypad både av psykiatrin och av Google att döma. Vad ska man knapra istället? Lamictal förstörde mitt liv (+ 30 i viktuppgång på ett halvår, som jag delvis fortfarande dras med) så det är inget alternativ.

    (Min läkare ber mig avvakta lite till och vill inte sätta ut medicinen just nu).

  • Svar på tråden Litium hjälper inte...
  • Anonym (Hopplöst fall?)
    Anonym (Frun) skrev 2015-05-26 17:35:48 följande:

    Min man är i samma sits, men vi försöker hålla hoppet uppe då det tydligen kan ta upp till ett år för medicinen att ha full effekt. Äter du bara litium? Min man äter även cymbalta.


    Tack, jag får väl ge det lite mer tid och se vad som händer efter dagens blodprov. Äter inget annat men är beredd att prova någon mer (inget man går upp i vikt av bara).
  • Anonym (Hopplöst fall?)
    Anonym (Typ etta) skrev 2015-05-26 17:50:18 följande:

    Ergenyl, zyprexa, seroquel..

    Det är ju framförallt litium eller lamictal man brukar använda vid typ 2.

    Jag är typ 1 och har provat ergenyl, seroquel, abilify. Nu går jag på lithium, funkar tippen för mig.

    Ergenyl hade jag nästan inga biverkningar på, är ett antiepileptikum som lamotrigin. Däremot är det toxiskt om man blir gravid och ökar risk för pcos... Därför var jag tvungen att byta.

    Hoppas du kan hitta något som funkar!


    Tack för svaret. Abilify gav mig världens ångest (värsta jag varit med om) med tillhörande hallucinationer så den äter jag aldrig igen. Zyprexa är nog dumt för aptiten men Ergenyl ska jag kika närmre på.
  • Anonym (Hopplöst fall?)
    Anonym (?) skrev 2015-05-27 00:18:13 följande:

    Vad får du får hjälp förutom medicin? Mediciner kan vara jättebra, men det behövs terapi också, bearbetning av tidigare upplevelser och/eller ett nytt sätt att tänka och prioritera. Bara mediciner fungerar tyvärr inte, i bästa fall blir det en qvick fix.


    Jag deltar i två olika samtalsterapier för två vitt skilda syften. Vidare har jag även blivit erbjuden arbetsträning, KBT-liknande studiecirkel, hälsoprojekt, IPS och ett tiotal andra aktiviteter som jag för närvarande kikar lite på. De flesta erbjuds dock inte förrän tidigast efter sommaren.

    Har planer på att återuppta gamla universitetsstudier till hösten och har jobb att återgå till närhelst det kemiska kommer någorlunda i schack igen. Den biten är det egentligen enda som verkligen tynger mig - sjuklig och obefogad ångest som inte ens står i närheten i proportion till hur mitt liv faktiskt ser ut.

    Jag har redan de flesta verktyg som krävs, stort socialt kontaktnät omkring mig och hyfsade förutsättningar att fixa det här.
  • Anonym (Hopplöst fall?)

    Lite sent svar men enligt mitt senaste Litium-blodprov låg jag på alldeles för låga värden... Igen! HUR är det möjligt? Ska ligga på 0,5 - 1,0 men ligger bara på 1,3 tydligen. Har nu sakteliga börjat höja till 3 + 3 tabletter per dar. Nån annan som står på så hög dos?

  • Anonym (Hopplöst fall?)

    Ligger på 0,3 ska det stå...

  • Anonym (Hopplöst fall?)
    Anonym (skeptisk) skrev 2015-06-07 16:27:27 följande:

    Lever du annars ett liv som är gynnar psykiskt välbefinnande?


    Jag varken röker eller dricker (numera). Har en stabil kärleksfull relation och ett stort socialt kontaktnät. Kosten är dock inte vidare och den behöver jag definitivt ta itu med (äter mycket skräpmat och halvfabrikat, tyvärr). Är "sockerberoende" eller vad de benämner det som idag.

    Tänkte du på nåt speciellt?
  • Anonym (Hopplöst fall?)
    Anonym (skeptisk) skrev 2015-06-07 16:40:26 följande:

    Det jag främst tänker på sömn, kost, motion och vila. Sånt påverkar oss mer än vad många tror. Särskilt viktigt tror jag att ordentlig sömn och regelbundenhet i allra största allmänhet är vid bipolär sjukdom.

    Sedan tror jag på mindfulness, meditation, yoga och motion som dunderkurer för mycket. Man behöver inte äta mediciner för allt utan kan påverka sitt mående på andra sätt, ofta bättre sätt eftersom de saknar bieffekter.

    Jag föreslår inte att du ska sluta med dina mediciner men kanske lägga till alternativa behandlingsmetoder som på sikt kan hjälpa ditt mående.


    Jag har inga uttalade sömnproblem utan försöker gå upp 8-10 varje morgon oavsett veckodag eller eventuella möten, men visst händer det att jag tar lite för många tupplurer mitt på dagen sedan och det har jag märkt ofta påverkar mitt psyke till det sämre.

    Motion- och kostbiten är definitivt ett kapitel för sig, något jag verkligen måste ta itu med.

    Mindfulness o. dyl. är jag inte riktigt mottaglig för, tyvärr, men min pojkvän har något som påminner om en freestyle som tar emot olika former av "ljudvågor" som sägs aktivera höger eller vänster hjärnhalva och skicka diverse typer av signaler eller vad det var. Han har länge legat på att jag ska prova den då det ska motsvara någon variant av meditation fast i "artificiell form".

    Om jag har dokumenterat låg Litium-halt i blodet, tycker du ändå jag borde strunta i mediciner som sådana? Anser ändå det vara viss skillnad på Litium och t.ex. valfri omdiskuterad SSRI. Har inga biverkningar av Litium men haft ett antal med de tidigare jag prövat.
  • Anonym (Hopplöst fall?)
    Anonym (Sanna) skrev 2015-06-07 16:42:59 följande:

    Det verkar lite konstigt att du bara går på Lithium och inget mer?! De jag känner med Bipolär äter 2-4 mediciner om dagen. Förstår att det känns hopplöst att det inte hjälper, men samtidigt ligger ditt lithium så lågt att du faktiskt behöver äta det.....

    Det är säkert opsykologiskt att skriva detta, men kan inte låta bli; det finns ingen  medicin som man går upp i vikt på, kanske några kilo i vätska. Anledning till viktuppgång är att man blir trött, inaktiv och får ökad hunger. Dock går det ju att påverka detta, dvs äta mindre och röra på sig mer. Det är inte lätt, men att välja bort en medicin som man "går upp i vikt på" är fel. En tablett tillför inte 7000 kcal. Varje kilo man går upp har man tuggat sig till. Nu gäller ju inte detta om man har någon ämnesomsättningssjukdom, för där är jag novis.


    Jag har faktiskt aldrig blivit erbjuden något annat än just Litium sedan Lamictal alltså gav mig rejält ökad aptit/sämre ämnesomsättning/omdömesförmåga/whatever. Dock ingen dokumenterad biverkning på vare sig deras Fass eller när jag googlat mig fram, men gick upp de 30 kilona i just den vevan så ser inte så många andra samband. Har alltid varit normalviktig och "kunnat frossa hur mycket jag vill". Fram tills då.
  • Anonym (Hopplöst fall?)
    Anonym (skeptisk) skrev 2015-06-07 16:50:45 följande:

    Sedan undrar jag hur mycket effekt lithium egentligen haft på dig. Den positiva effekten (avsaknaden av manier) kan lika gärna vara placeboeffekt med tanke på att du legat < 0,3 hels tiden.


    Om jag legat 0,3 hela tiden hade de väl inte påstått att den var normal halten så nyss som i våras? Normal är ju tydligen från 0,5 och uppåt så det underliga är väl hur den kan ha sjunkit sedan när jag inte slarvat utan tagit tabletterna som vanligt sedan dess.

    Uppskattningsvis har väl 30 personer oberoende av varandra påpekat hur lugn jag är sedan jag började med Litium (och majoriteten av dem vet inte om att jag medicinerar).

    Klurigt det där.
  • Anonym (Hopplöst fall?)
    Anonym (Sanna) skrev 2015-06-07 17:06:14 följande:

    Åsna? Det var något nytt. Tror aldrig jag blivit kallad det förut, men åsnor är gulliga men inte så smarta. Jag har väldigt svårt att förstå överviktiga, kanske för att jag själv kan kontrollera mitt ätande. Men det är så tjatigt att höra "jag gick upp 30 kg på psykofarmaka", det är inte medicinen som man går upp i vikt av, utan dess biverkningar, trötthet och ökad hunger. I min värld finns det inget man kan påverka så mycket som sin vikt, rent kroppsligt. Kalla det att skuldbelägga alla tjocka, känns inte rättvist, men visst, vem ska man annars skuldbelägga för att någon är tjock? Grannen?


    Jag tvivlar på att någon människa på allvar missförstår och tror att man går upp 30 kilo av själva tabletten som sådan, utan man avser ju normalt just ökad aptit, viss förändring av ämnesomsättning etc.

    Hur kan du störa dig på överätning/bulimi/övervikt? Dags att bli lite ödmjuk kanske.
Svar på tråden Litium hjälper inte...