Inlägg från: Anonym (Vad har din man gjort?) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Vad har din man gjort?)

    Hjälp, jag är kär i en annan man

    Det enda fallet jag själv skulle kunna tänka mig bedra min man är om han gjort något lika vidrigt eller värre mot mig. Dvs om han svikit mig genom att ljuga, misshandla och/eller stjäla från mig och barnen.

    Vad har din man gjort mot dig innan din otrohet?
    Har han behandlat dig illa på något sätt?
    Utsatt dig för psykisk eller fysisk misshandel?
    Kallat dig för vidriga, nedlåtande saker och förnedrat dig inte bara en gång utan upprepade gånger, framför andra och i hemmet? 
    Misshandlat dig och/eller barnen?
    Hotat dina föräldrar eller andra människor du håller av?

    Sådana män finns, och det är inte alls ovanliga.

    Om han gjort något av ovanstående så är det du gjort helt OK. Du ska inte alls ha dåligt samvete, han har fått vad han förtjänar. Du är fri att göra precis vad du vill om din man behandlar dig illa, för då älskar han dig inte, oavsett vad han säger. Handling säger mer än ord. En misshandlare har ingen rätt att ha en fru som är trogen. Bry dig inte om vad Bengan och andra tokar här säger för att fördöma dig.

    MEN om han inte gjort nått fel mot dig och barnen, då är det en helt annan femma. Endast då har du gjort fel. Jävligt fel... och du måste erkänna och ta konsekvenserna, dvs skiljas och gå med på att han får vårdnaden om det är vad han önskar.

  • Anonym (Vad har din man gjort?)
    Fool skrev 2015-05-28 17:12:13 följande:
    Fast vad vill du att folk ska säga då? Vad är det du anser är lämpligt att skriva? Finns det något att säga öht? TS är ju redan medveten om vad hon behöver göra, ge fan i att bedra sin man typ... ?

    Jag tror att den här tråden såsom 99% av alla liknande trådar har som syfte att få medhåll och tröst, och antagligen kommer TS slutligen komma till samma slutsats som alla hennes föregångare... bäst att låta sin man vara ovetandes (för hans skull givetvis) och fortsätta knulla kollegan tills hon kommit fram till vad hon vill göra av det vilket av en händelse bara råkar ta väldigt lång tid...eventuellt kommer hon göra något tafatt försök att avsluta med kollegan och "bara" nöja sig med sms, tjatt och mail... men råka trilla tillbaka gång på gång för kärleken / kåtslaget är ju bara så mäktigt... under tiden kommer hon hålla er uppdaterade om hur makalöst fantastisk kollegan är i jämförelse med hennes man som hon ändå älskar såååå. Gradvist kommer hon börja lägga över mer och mer av ansvaret för sin egen otrohet på sin man... för annars hade hon aaaaaldrig gjort såhär....

    känns det igen?
    Men detta gäller alla som sviker sina respektive. Oavsett på vilket sätt de gör det, om det är otrohet eller misshandel eller vad fan det nu är. De förminskar alltid det onda de gjort,
    "lite misshandel är väl inte så farligt, det ska hon ändå tåla", "jag gör det för att jag älskar henne".
    Samma sak med otrohet, "det är ju inte så farligt, hon behöver ju inget veta" etc.

    Sedan kommer rättfärdigandet av ens onda handlingar "ja, om hon visat mig mer kärlek, då hade jag inte behövt misshandla henne" eller "om hon inte hade varit så tråkig så hade jag inte behövt ha en älskarinna" etc.

    Dvs man rättfärdigar sitt vidriga beteende genom att lägga över ansvaret på den andra parten.

    Så är det helt enkelt med låga människor, de gör en massa skit, och de rättfärdigar alltid det, inför sig själv och andra.

    När en relation sjukit så lågt att man börjar behandla varandra illa då är det dags att skiljas helt enkelt. Det går inte att reparera den skada ett så respektlöst handlande orsakat.
  • Anonym (Vad har din man gjort?)

    För att vara så intresserad av att få andras hjälp så är TS ovanligt frånvarande tycker jag. Är du verkligen kvinnan i äktenskapet eller är du en man som misstänker att din fru är otrogen och vill få andras medhåll till att fördöma henne?

    För övrigt så har du inte svarat på min fråga om vad "din man" gjort för att din kärlek till honom ska försvinna. På vilket sätt har han svikit dig och barnen och hur länge har det pågått? Knappast bara något år eller hur? Det bör nog vara betydligt längre än så. Kanske redan från att ni fick första barnet?

Svar på tråden Hjälp, jag är kär i en annan man