Hjälp, jag är kär i en annan man

testar

Men det var fruktansvärt vad ni var moraliska här då. 50 procent av alla svenskar är otrogna, och har inte ni varit det så har troligen era partners varit det. Och inte berättat något. Det är så vanligt.

Nej TS du ska inte berätta någonting för din man. Det är ett väldigt dåligt råd. Finns ingen mening med att förstöra ditt äktenskap och dina barns trygghet, om det skulle vara så att han inte kan förlåta.

Och OM du bestämmer dig för att gå, så tycker jag inte heller att du ska berätta varför. Du kan säga att du har hittat dig själv, att du behöver egen tid eller liknande. Och så sköter du förhållandet med kollegan diskret tills allt har lugnat sig. Annars riskerar du uppslitande vårdnadstvister som skadar barnen och er alla, i värsta fall en familjetragedi om din man är dramatiskt lagd.

Man får inte vara dum om man ska klara sig här i världen!

Fast det där stämmer ju inte heller, det är en klyscha. Vem som helst kan bli kär i/attraherad av en person av motsatt kön, om denne har (i det här fallet) de typiska manliga attributen och är snygg och tjusig och vet hur han ska bära sig åt. 

Jag var en gång på en arbetsplats där en kvinna förförde flera gifta män - minst fyra, kan ha varit fem. Hon betade av dem en efter en, och det känns osannolikt att alla skulle ha levt i dåliga äktenskap. (Det fanns bara fem män på den arbetsplatsen...) Men hon visste hur hon skulle göra: ströööööök sig kattaktigt mot dem, såg beundrande på dem med sina stoooooora ögon, gjorde rösten ljuuuuuv...

Fast nu är det ju inte en sjukdom att bli bedragen. Det troligaste är att TS och hennes älskare antingen kommer fram till att satsa på varandra (och då får ju mannen veta), eller att det ebbar ut mellan TS och mannen. Om hon inget berättar så går tiden, och minnena bleknar även hos henne. Varför skulle mannen må dåligt av det, han har ju snart sin gamla fru tillbaka.

Någon gång i ett förtroligt ögonblick om 20 år kanske hon berättar: "minns du den där vintern, då jag berättade att jag hade fått en kollega som hette Anders och som jag tyckte var så bra och duktig först..? Jag kan berätta för dig nu att..." Och vid det laget har nyheten nästan ingen sprängkraft längre. Det troligaste är att mannen kontrar med: "och minns du grannfrun på förra stället vi bodde, hon som vi tyckte såg ut som Sophia Loren? En gång när du och ungarna var och hälsade på din mor, så fick jag för mig att ta en flaska vin och gå över till henne och..."

Statistiken säger det i alla fall. Men det är inget som folk talar öppet om. De berättar det bara i anonyma enkäter.

Fast det här var ju inte ett par gymnasister, det var en familj med tre barn...

Fast en besvarad kärlek ÄR en stor sak att få uppleva. Många människor går genom hela livet och det klaffar ALDRIG. Jag kan faktiskt förstå att man kan offra väldigt mycket för att få leva ut det, om miraklet en gång händer. (Därmed inte sagt att det är rätt ur ett religiöst eller moraliskt perspektiv, eller att det är rätt mot barnen att lämna äktenskapet, eller riskera att det tar slut om maken får veta.)

Exakt. Jag har också för mig att det var "någon gång", inte nuvarande förhållande. Orkar inte googla nu, men RFSU brukar göra undersökningar om svenska folkets sexliv ganska regelbundet, de kanske har något.

Sedan vet man ju vad man själv har sätt på arbetsplatser o.s.v.. Det är ju jättevanligt att folk "tar långluncher" tillsammans och sådant... Det är nog få som kan gå ett helt långt äktenskap, och aldrig få känslor för någon annan. Men visst skulle mycket elände ha undvikits i världen, om vi varit skapta så som vissa fåglar, att vi fäste oss för livet när vi en gång fäst oss.

MEDAN DET PÅGÅR ja, men sedan går det ju över. Vardagen fortsätter ju med barn och deras aktiviteter, hushållsarbete... Jag tror man kommer in i gamla gängor ganska snart, i alla fall om det "bara" är gentemot mannen man har dåligt samvete - och inte emot en oförlåtande, förfärlig gud som kan straffa en i livet efter detta eller liknande. Då blir det ju grubblerier och ångest på en annan nivå.