• misscarolina

    Hjälp, jag är kär i en annan man

    Hej! 

    Jag ser att många skriver om att du ska tänka på dina barn. Att tänka på sina barn är inte att automatiskt välja att stanna kvar. Jag har inga barn själv, men jag har varit ett i en familj där föräldrarna levde isär, med nya partners. 

    Jag ser inte att jag hade varit en lyckligare människa om mina föräldrar bott ihop. Tvärtom! De är mycket olika som personer men har trots det lyckats att förbli någorlunda vänner då de just flyttade isär i tid. Men, en sak vill jag påpeka. OM du väljer att lämna din man, prata mycket med era barn om detta. Förklara att de går före allt. Och sätt upp tydliga ramar för olika vardagliga saker då din eventuellt nya är med i bilden. Typ hur ni ska hantera konflikter, hur han ska tilltala barnen och att de även i ert hem ska känna sig hundra procent hemma. DET är att tänka på barnen. 

    Sedan vill jag även påpeka att barn som ser de vuxna ta ansvar för sin egen lycka har bra förebilder att se upp till när de sedan står inför liknande situationer. Vad som nu gör dig lycklig, stanna eller gå är en annan fråga som bara du kan svara på.

    Man lever bara en gång. Jag önskar dig all lycka min vän!

  • misscarolina
    taquine skrev 2015-06-02 10:08:45 följande:
    Visst säkert att ts ungar kommer se upp till och ha sin otrogna morsa till förebild.Ta ansvar .. jo men tjena ,på vilket sätt är det att ta ansvar att vara så j-vla feg att man går bakom ryggen på både sina barn och sin man?
    Fy fan på ren svenska vad billigt 
    Att ingen människa är perfekt är en rätt bra grej att lära sina barn. Om man blir förälskad i någon annan, är det bästa såklart att man på ett respektfullt sätt avslutar sin första relation innan man påbörjar något nytt. Men nu är det som det är för TS. Och då får man börja där man står. 
  • misscarolina
    Fool skrev 2015-06-02 10:14:25 följande:
    Nja, håller delvist med men den enes lycka behöver inte nödvändigtvis vara barnens lycka, om TS är kär och galen i den nya mannen så känns det säker fint för henne men för barnen betyder han inte ett skit, de känner inte ens till hans existens, vid en eventuell skilsmässa kommer de inte ha någon som helst nytta av att mamma är kär, för dem innebär det inget annat än slutet för deras nuvarande liv, med både mamma och pappa vid sin sida och början på en ny tillvaro där de får pendla mellan två hushåll och inte längre har båda föräldrarna vid sin sida, bonusförälder, bonussyskon, etc...på sikt kommer de kanske dra nytta av att mamma mår bra, men det går inte att förneka att de kommer få betala ett  högt pris för det.

    Självklart håller jag med dig om att man inte ska hålla ihop för barnens skull, det mår ingen bra av, ink barnen, men att påstå att sin egen lycka per automatik är barnens lycka tycker jag är ganska oansvarigt, inget fel i att söka sin egen lycka men man bör nog vara medveten om vad det innebär för ens närmaste och skilja på sina egna känslor och barnens känslor.

    Som tur är verkar TS vara medveten om det och tänker efter ordentlig, att hoppa på ett nytt tåg varje gång man blir förälskad för att "ta ansvar för sin egen lycka" är inte alltid optimalt för barnen, jag har sett ett par rena skräckscenarier i min bekantskapskrets där kvinnor hoppa från den till den andra mannen mannen i rask takt, och varje gång var det "den rätta", en annan skaffade tom barn med varje stjärna, resultatet blev 4 barn med 4 olika pappor,  hur skulle det kunna vara fel, hon var kär och lycklig varje gång? Man lever ju bara en gång? För henne kändes det säkert rätt , men för barnen var det antagligen mindre kul att växa upp så.
    Precis min poäng. Lika lite som det är självklart att "att stanna" ger lycka till barnen, lika lite är det självklart åt andra hållet. Det jag ville påpeka är att det viktiga för barnen är om de bor och lever med vuxna som trivs bra ihop, som kommer överens och kan visa varandra ömhet. På så vis skulle TS vara en bra förebild. 

    OM TS väljer att gå in i en ny relation, finns det inget som säger att barnen kommer att må dåligt av det. Mycket är det man gör det till.

    Ärligt talat. Är det inte lite förljuget att ge barnen en bild av livet som något oföränderligt. Det är tryggheten i dem själva och att de blir respekterade som gör dem starka och glada. Inte att deras hem och familj är likadan år ut och år in. 
  • misscarolina
    Fool skrev 2015-06-02 14:49:32 följande:
    Delvist håller jag med dig om men samtidigt är det heller inte bra att de får en naiv och orealistisk syn på romantik och hur man hanterar sina känslor. Att blint följa första bästa impuls utan att ägna en tanke på hur det kommer påverka sin omgivning tror jag inte är någon bra förebild det heller.
    Tror vi är överens egentligen. :) Min text handlar ju om att inte följa blint på första bästa impuls utan om att planera separationen på ett så respektfullt sätt som möjligt. Och om att samboende föräldrar inte garanterar glada barn. 
Svar på tråden Hjälp, jag är kär i en annan man