Hjälp, jag är kär i en annan man

När man väl är förälskad i någon annan är det kanske svårt att se nyktert på den relation man har med sin partner? Med reservation för det så tänker jag att TS behöver sätta sig ner och fundera igenom hur hon mår i sin relation med maken. Om det varit kräftgång och dåligt sex och mest ett praktiskt arrangemang mellan två goda vänner till exempel så kan ju skilsmässa vara förnuftigt eller viktigt för att man ska må bra. Om den egentligen är en jättebra relation som TS mått bra av hela tiden så är det väl kanske mest ett villospår och därmed dumt att skiljas. Otrohet är inte ok och det är hänsynslöst att låsa fast någon som tror man har det ok medan man egentligen i smyg sviker personen i fråga. De flesta är med rätta för stolta för att vara kvar i en relation där den andra egentligen redan lämnat och uppskattar någon annan mer. 

Det är inte farligt att ge upp ett förhållande som inte funkar och som inte gör en lycklig. Skilsmässa kan absolut vara det bästa. 

Du ska ju inte lyssna på vad andra tycker att du ska göra. Du ska fråga dig själv vad du vill. En del i tråden tycker att du är omogen för att du blivit förälskad och inte vet hur du ska göra, att det enda rätta är att bita ihop och välja den du en gång valde. Det är inte säkert rätt och inte säkert fel men omogen för att du blivit förälskad är du inte. En del tycker att det enda rätta är att skiljas men det kan ingen annan veta. 

Däremot är det fel om du stannar för din mans skull, för att han vill eller är för chockad. En jättevanlig försvarsmekanism är att försöka hålla fast i det man har, att förneka hotet. Det är ju svårt att ta in att något som hotar hela bygget har hänt. Då kan reflexen vara att kämpa. 

Så kvar blir frågan vad du vill om du inte tänker på vad du borde göra enligt andra. Hur mår du i det förhållande du är i? Hur har du mått? Älskar du och åtrår du din man (inte som vän och familjepartner utan som man)?