Hjälp, jag är kär i en annan man
Värre än att bli bedragen av sin partner är väl att den som bedrar tittar dig i ögonen och låtsas som ingenting. Det är det värsta.
Alla vi kan väl efter många år i en relation hamnar i någon slags frustration pga alla vardagsrutiner, men frågan är väl hur man hantera situationen. Alla ni som kallar dem som inte kan och vill acceptera otrohet för moralkakor skulle ta sig en djup funderare om hur ni skulle må om det kommer fram efter veckor, månader eller tom år? att den partnern som ni har hemma och som låtsas ingenting har bedragit er, men inte tänker lämna er för det skulle ju betyda att lämna tryggheten hemma.
Jag tror att jag skulle tom kunna acceptera någon "engångsligg", typ affekthandling, misstag, snedsteg eller vad man nu vill kalla det, men jag skulle aldrig kunna acceptera någon som inte pratar med mig om vad personen saknar i relationen och istället lekar den här äta kakan och ha den kvar leken.