Inlägg från: Anonym (Allt eller inget!) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Allt eller inget!)

    Hjälp, jag är kär i en annan man

    Hej! Jag kan säga att jag är killen du funderar att lämna din man för. För 1,5 år sedan träffade jag en helt underbar kvinna med hus/tre barn/företag och äkta man. Själv är jag 9 år yngre och inga barn. Vi arbetade ihop och efter lite små flörtar ifrån min sida så vart hon helt fast. Efter ett par månader vart jag så kär att jag inte kunde fortsätta träffa henne i smyg eftersom jag ville ha hela henne och nöjde mig inte med stunderna ifrån jobbet och den lilla tiden vi hade att ses på i hemlighet. Efter en kväll ihop med hennes man.. Och han ville få till det så brast det för henne och hon sa att hon inte kunde.. Hon erkände att hon träffat en kille på jobbet som hon blivit kär i. 12 års äktenskap skulle snart vara ett minne blott. Kvinnan och jag har både varit ihop öppet och hemligt efter detta. Och i skrivande stund så har vi bråkat så mycket om hennes ex att det har knäckt oss båda då jag anser att hon alltid har tagit exets parti, varken sina barns, mitt eller hennes egna. Hennes skuldkänslor och misslyckande som fru gentemot sin exmake har gjort att både hon och jag har fått börja med antidepp och träffa psykolog. Och ett av barnen har mått så dåligt över sin mammas beteende att hon fått tid hos bup. Alla har välkomnat mig som en del i den "nya" familjen. Barnen har fäst sig så mycket vid mig och jag vid dem. Den enda som inte klarar av det är alltså kvinnan pga skam/skuld gentemot sitt ex. Som även han träffat ny kvinna. Så bara för att hon har gått vidare ifrån sitt ex så betyder det inte att hon släppt sitt ex. Nu måste hon vara själv säger hon. Jag har väntat i 1,5 år på att bli "hennes" men nu får jag alltså vänta ytterligare. Och det har varit ett helvete många gånger men då jag väntar så anser jag att hon är värd att vänta på. Många far illa av detta. Glöm inte bort att du kommer förlora hela hans sida av släkten den närmaste tiden då dom väljer hans parti. Och för att du ska kunna ta in din nya kärleks släkt så måste du först sörja den gamla. Det går inte att sörja ett äktenskap samtidigt som du ska älska ditt nya liv. Lämna ifall du vet att du klarar smärtan. Ta hjälp ifrån psykolog innan du kollapsar. Inte efteråt. Lycka till!

  • Anonym (Allt eller inget!)

    Jag förstår att du tror så i nuläget. Kvinnan i mitt fall hade ingen som helst stöttning de första 2 månaderna och tog självklart den stackars exmakens parti. Endast hennes mamma var på hennes sida och sa att ifall hon inte följer sitt hjärta så kommer hon att ångra sig resten av sitt liv och lovade att stötta henne oavsett val. Men efter att kvinnan fått nog av att inte ens hennes egen familj kunde stötta henne och sa till på skarpen så började pappa och syskon att faktiskt stötta henne i hennes val. Det är hennes liv och hennes val. Exmaken har baktalat mig till alla i sin omgivning och gett mig skulden för att hans äktenskap upplöstes, vilket såklart är helt fel. Men det är antagligen svårt att se sina egna fel och brister när man blir lämnad för en annan. Jag vet i nuläget att min kvinna kommer att landa och välja mig åter igen. Förhoppningsvis klarar hon att älska mig till 100% och inte 90% när hon väl lyckats släppa sitt förflutna. Jag ser ingen som helst anledning att vara orolig för att vänta på henne då hon själv är medveten om att hon skilde sig för att hon valde att leva med mig istället men har inte kunnat. Så hon har inte gett allt för att lyckas med mig/oss. Och då kommer hon fortfarande känna att hon inte följt sitt hjärta. Skicka pm om du vill.

  • Anonym (Allt eller inget!)

    Lite sent då hon redan har känslor och har inlett en sexuell relation med den nya..


    Anonym (ok) skrev 2015-06-01 21:52:25 följande:

    Någonstans är det bättre du lägger ner det hela ...Du kommer få ännu mer strul iom du är otrogen.


  • Anonym (Allt eller inget!)

    Bara du vet ifall du är stark nog att kunna släppa det förflutna och gå vidare med gott samvete i livet. Självklart hejar jag på dig här då jag själv tror att kärleken är störst av allt. Men att gå in halvhjärtat i något nytt är dömt att misslyckas då tillgivelsen är stark till exet. Men kom ihåg att tillgivelse inte är detsamma som kärlek!

  • Anonym (Allt eller inget!)

    Härligt att höra att du släppt bomben. Se till att berätta så nära sanningen som möjligt ang vad som har hänt med den nya killen så att din make förstår att du har haft sex och inte bara kramats o pussats. Det är en lögn som kommer tära på honom och dig själv i evighet annars. Och för att komma vidare så fort som möjligt så ska alla hopp om återförening grusas snabbast möjligt för ALLA inblandade!! Detta är mycket viktigt för att han ska kunna förlåta i slutändan! Med barn inblandat så måste allt funka tillslut och då krävs ärlighet ifrån början. Lögnerna kommer du annars föra med dig in i nästa relation pga att du blandar ihop känslor och skuld. Parterapi eller familjerådgivning är i nuläget meningslöst då du befinner dig i ett lyckorus och vill börja din nya relation så fort som möjligt. När du ändå bryter upp äktenskapet så gör det ordentligt och låt honom förstå att just nu ska ni vara så lite som möjligt tillsammans. Alla frågor han kommer att ha bör du svara på så ärligt som möjligt, och skydda inte honom ifrån sanningen. Sanningen gör ont. Men lögner gör ondare!

    Lycka till och STRESSA inte in i det nya. Han väntar!!! Tro mig!

  • Anonym (Allt eller inget!)

    Snedsteg är väl kanske inte rätt ordval TS? Du är kär säker du.. Inte något som "hände" på firmafesten och du ångrar dig. Du ångrar ju inte dig. Fast du är ledsen hur det blev. Kom ihåg det viktigaste när du lämnar exet! Tillgivelse är inte KÄRLEK. Glöm det aldrig!!

    Lycka till och hoppas du inte knäcker er alla på vägen till lyckan.. Lätt hänt då man bli ambivalent!

  • Anonym (Allt eller inget!)

    Nej, det bästa du kan göra är att vara själv så mkt som möjligt nu!! Skriv när du bestämt dig för nästa steg!

  • Anonym (Allt eller inget!)

    Du bör inte försöka dig på att skiljas, vem fan bryr sig vad han vill? Man är två som måste vilja. Och om han nu vill, trots att du berättat allt(?) så får du försöka vara tydligare med sanningen! Han är i chock och förstår ingenting just nu. Och du är förälskad och ser allt i svart eller vitt. Ifall du känner att maken har styrt upp det mest i ert äktenskap så kommer han troligvis styra det mesta i skilsmässan också, och det är fel. Det är du som vill skiljas. Du som ska ordna upp allt inför skilsmässan och se till att Du skickar papperna, Inte han!

  • Anonym (Allt eller inget!)

    Bra skrivet av föregående inlägg! Självklart är det kört för er nu. Skulle du ens kunna ha sex med din make om du så försökte? Ert äktenskap har antagligen varit över ett bra tag innan den nya killen dök upp. För det är såhär enkelt att är man redan kär i någon så ser man inte ens någon annan. Och om man råkar få syn på någon så lyckas man ändå titta undan innan några fjärilar uppstått! Brutal ärlighet gentemot din make är vad som krävs för att få ett så bra avslut som möjligt. Det är för hans skull. Så han kan gå vidare och släppa alla tankar om en återförening senare. Han måste få känna lite hat för att släppa dig. Och så ska ni inte umgås något mer än nödvändigt första 2 åren!!! Ifall en partner dör så får man gå ensam till läkare/skolmöte/simkola eller vad det nu må vara! Och detta är viktigt att göra var o för sig åtminstående första året! För alla inblandade. Barnen också. Så dem förstår att det är såhär det nya livet kan komma att se ut. Men som sagt, skilsmässa är för tuffingar med egen vilja att välja ett bättre och rikare liv än det man har. Varannan vecka är inte heller något som tilltalar när stormen lagt sig. Men då är det bara att tuffa på sig.

  • Anonym (Allt eller inget!)

    Förälskelsen lägger sig tillslut. Men vad gör det? Stanna hos din make, om du nu är så lycklig! Jag begriper ingenting.. Hade du inte haft den där ringen på fingret eller lovat något riktigt sjukt i kyrkan så hade du lämnat för längesen. Alla tar så allvarligt på skilsmässa TROTS att närmare 50% skiljer sig i Sverige idag. Kom igen.. Ni är inte era föräldrar. Ni är väl självständiga? Dött lopp oavsett vad du väljer att göra ts. Den nya vill säkert inte inleda något seriöst med någon som inte har en egen vilja.

  • Anonym (Allt eller inget!)
    Anonym (Sitt ner i båten!) skrev 2015-06-12 07:41:57 följande:

    Hej TS!

    Jag har inte läst inläggen i tråden, men jag gissar att det är fullt med fördömanden från folk som naturligtvis ALDRIG skulle vara otrogna eller bli förälskade i någon annan än sin man, och som kastar alla möjliga stenar på dig. Försök att inte fokusera på dem, det kommer inte att hjälpa dig.

    Jag har varit i din situation. Träffade en annan man under en tid. Var övertygad om att det egentligen vara han som var mannen i mitt liv, men tvekade inför att bryta upp. Har också tre barn. Gick inte hela vägen med den nya men vi träffades i säkert 1,5 år och jag var jättekär. Men när min man och jag tog tag i förhållandet igen så gick det faktiskt över. Jag tycker ff om honom som vän, men det är inget annat mellan oss. Jag tänker VARJE dag på hur glad jag är att jag inte bestämde mig för att bryta upp för hans skull. Vi passar inte ens ihop. Förälskelse kan förvrida huvudet på en och se den andra med rosa glasögon men när dimma lättar ser man det hela mer realistiskt. 

    Säger inte att det nödvändigtvis är rätt beslut att stanna hos din man, det vet jag inget om. Men fatta inga drastiska beslut när du är mitt inne i en stormande förälskelse, man kan inte se klart!


    Så ifall jag förstod rätt så bedrog du din man i 1,5 år. Lät någon stackare vänta och hoppas på att du inte var en kåt hynda som både ville äta kakan och ha den kvar? Att du inte skäms hjärtlösa egoistiska kvinna.
  • Anonym (Allt eller inget!)
    Anonym (Sitt ner i båten!) skrev 2015-06-14 21:06:23 följande:

    Jag hade känslor för honom i 1,5 år. Träffades gjorde vi genom jobbet, så detta inte så att jag gick på dejt med honom i 1,5 år. Vi löpte aldrig linan ut, som jag skrev tidigare. Men jag känner faktiskt inte att jag behöver försvara mig inför mig, jag skrev för att hjälpa TS. Om jag skämdes? Jo, det gjorde jag i början. Men jag hade känslor för den andra mannen som jag ville undersöka vad de bestod i. Vi pratade öppet om det som hänt, men som sagt, med tiden förstod jag att det faktiskt var en brist i förhållandet till min  man som gjorde att jag sökte mig till honom. I dag är jag tacksam att jag träffade den andra mannen. Annars hade jag nog aldrig fattat vad det var jag saknade hos min man.

    Men vet ni, jag blir så nyfiken på vilka ni är. När ni skriver "kåt hynda" till mig (vilket ordval förresten 2015, känns mer som 1815?!) utan att veta någonting om mig, förstår ni att ni ingår i det stora samhällsproblem som kallas näthat? Ni har kanske egna barn, sitter kanske på föräldramöten och diskuterar hur ni ska kunna skydda era barn mot nätmobbing? Jag tycker fakiskt att det är du, och sådana som du, som bör skämmas.


    Så du blev kär utan att ha sex? Ok!!
  • Anonym (Allt eller inget!)

    Maken har ingen stolthet. När han kommit över chocken så kan du räkna med bråk. Men jag ger er 10% chans att överleva detta i nuläget. Kanske kan ni mötas i framtiden men just nu är det lönlöst. Lycka till!

  • Anonym (Allt eller inget!)

    ~Rille5~

    En del människor alltså.. Bara i Sverige männen är som möss! Fan skärpning och visa barnen att deras pappa är en karl som inte tolererar att bli behandlad som en idiot.

Svar på tråden Hjälp, jag är kär i en annan man