Hjälp, jag är kär i en annan man
Jag har varit i en liknande sits och i början så trodde jag att jag skulle kunna hantera känslorna och komma över min sambos känslor för den andra. Jag ville också att vi skulle fortsätta och älskade honom lika mycket som vanligt även om jag inte såg honom på samma sätt. Nu fick jag veta sanningen efteråt allt var överspelat och glömt för hans del och han hade aldrig tvivlat på att han älskade mig enligt honom själv.
Jag har kommit över chocken och börjat tvivla på om vi verkligen ska fortsätta tillsammans eller om jag vill vara själv, litar inte ens lite på honom och tror inte han älskar mig längre utan stannar av vanan och om han en dag hittar nån som besvarar hans känslor så kommer jag att stå ensammen kvar. Jag är riktigt förbannad på honom och hur han ljugit för mig under flera månaderstid, att han lurade mig att skaffa barn med honom utan att först säga sanningen för mig och låta mig avgöra om jag fortfarande ville efteråt. Mina känslor har förändrats sista veckorna och jag undrar om jag fortfarande älskar honom eller om sveket fått mig att sluta älska honom.
Om jag var du ts så skulle jag göra slut, tycker det är så otroligt fegt att stanna kvar när man fått starka känslor för någon annan än sin partner och slutat älska. Visst man kan få känslor för andra och inget man kan styra direkt men då gör man slut och går vidare med livet. Varför ska man inleda något med en ny innan man tar beslut ifall man ska lämna eller inte. Tänk på vad det gör mot din man, tro mig det gör förkrossande ont och är så otroligt sårande. Jag hade uppskattat om min man hade lämnat mig när han blev kär och inte ljugit för mig varje djävla dag och sa att han älskade mig mer än allt annat hela tiden och hade sex med mig varje dag.
Det ända som nån av oss fått ut av detta är att jag känner mig totalt värdelös och ful hela tiden, vill inte umgås med vänner eller vara bland folk pga hur jag känner mig. Jämför mig med henne hela tiden och inser mer och mer hur mycket bättre och finare hon är, gråter varje natt i ren sorg och gör mig illa pga smärtan som håller på att bryta ner mig. Ibland känns det verkligen som jag håller på gå sönder av smärtan.
Det hade varit så mycket bättre om han hade lämnat mig där och då rakryggad istället för att stanna kvsr utan känslor för att den han fått känslor för inte ville vara med honom. Då jag sluppit känna allt jag känner och bara fått sorgen från att bli dumpad. Nu kanske inte din sambo kommer att känna precis som jag men tror att med tiden kommer han kanske inte alls att älska dig längre och då kanske det är han som träffar nån bakom din rygg och lämnar dig för nån annan.
Skit vad svårt att skriva när alla tankar bara snurrar runt och tårarna rinner när jag försöker sätta ord på hur jag upplevde det att bli behandlad som du behandlar din sambo. Hoppas det är någorlunda förståeligt när det blev ett virrvarr att allt jag ville få fram.