Hjälp, jag är kär i en annan man

Värre än att bli bedragen av sin partner är väl att den som bedrar tittar dig i ögonen och låtsas som ingenting. Det är det värsta. 
Alla vi kan väl efter många år i en relation hamnar i någon slags frustration pga alla vardagsrutiner, men frågan är väl hur man hantera situationen. Alla ni som kallar dem som inte kan och vill acceptera otrohet för moralkakor skulle ta sig en djup funderare om hur ni skulle må om det kommer fram efter veckor, månader eller tom år? att den partnern som ni har hemma och som låtsas ingenting har bedragit er, men inte tänker lämna er för det skulle ju betyda att lämna tryggheten hemma.
Jag tror att jag skulle tom kunna acceptera någon "engångsligg", typ affekthandling, misstag, snedsteg eller vad man nu vill kalla det, men jag skulle aldrig kunna acceptera någon som inte pratar med mig om vad personen saknar i relationen och istället lekar den här äta kakan och ha den kvar leken.

Plus att den andre som sådana som ts har ett förhållande med blir lika mycket bedragna. De hör ju också varje gång den här guld och gröna skogar storien, annars skulle de väl knappast stanna.

Aha, hur tänker du nu då? Är hans vetskap något frikort att sära benen ännu bredare nu? Bara du vet vad du vill ts.

Vet du vad som stör mig mest på de här otrohets- (o.ton ts, också en sådan anti-otrohetstråd...suck) trådar? Inte att ni är omoraliska utan att ni tycker så himla synd om er.

Ts, jag skulle aldrig någonsin döma någon för ett engångsligg. Kanske inte det bästa sättet att försöka lösa sina problem, men jag är realistisk nog att förstå att sådant kan hända pga t.ex. desperation, frustration, på fyllan eller vad vet jag, MEN dina tankegånger har jag svårt att följa.
Vad i hela friden tänker du lappa ihop? Resp hur ska det fungera om du enligt dig själv inte ha några känslor kvar för din man?
Han tänker inte lämna dig och därför stannar du kvar? Tänkte du lika mycket på din man när du särat benen för den andre?
Du varken ångrar dig eller vill vara kvar i din relation. Du vill bara ha kvar den invanda tryggheten hemma som de flesta som har någon vid sidan om.
Hu, hu, hu............jag är ju så olycklig, men nej, lämna vill jag inte heller.
Håller med anon här.

Som redan sagt jag förstår inte ditt tänk. Och JA, du tycker så himla synd om dig själv. 
Jag tror inte att folk här är bara att ute efter att du ska lämna din man. Nästan tvärtom. Men vilket succé kommer det att bli om du försöker lappa ihop er relation fast du inte har några känslor kvar för din man?
För barnens skull? Hur lyckliga kommer dina barn att vara med en olycklig mamma i bagaget? 
Du vill tydligen inte längre vara med din man. Inte bättre att börja om från början då istället för att plåga hela familjen i åratal med något som redan nu är dödfödd?
Ja, alla vi kan göra några misstag, men det blir ju ännu flera misstag när man inte vet vad man vill.

Handen på hjärtat, om du nu är så kär i han på jobbet som du skriver här, hur många gånger hade du verkligen sex med honom?

Vadå tills vidare? Du kan inte uppskatta din mans försök då, men lämna kan du inte heller? Sådana som du, ts..................................................

Wow. Din man älskar dig verkligen.