Anonym (BosseLarsson)

Äldre 29 May 12:37

338 svar

Hjälp, jag är kär i en annan man

Anonym (Sara) skrev 2015-05-29 11:58:00 följande:

Fortfarande bygger resonemanget på att den som blir lurad märker att den blivit lurad. Om man har så mycket pengar att man aldrig märker det hur stor är skadan då? Om otroheten aldrig kommer fram hur kan man då lida av den?

Gör det saken med acceptabel om den lurade parten aldrig märker av det? Är han inte fortfarande lurad? Vad är det som ger TS rättigheten att sitta till doms över hela deras förhållande? Att tycka att det är dåligt utan att försöka göra något åt det eller ens upplysa mannen om det? Att söka efter och hitta en ersättare men hon fortfarande vill ha mannen som backup?

Om det nu är "true love" varför kan hon inte stå för det då? Är det för att hon inväntar rätt tillfälle för att göra umgänget med barnen och hennes och pappans kommunikation ska vara riktigt infekterad?

Vad är det TS vill? Ha historier där allt blivit guld och gröna skogar? Att mannen blivit glad över att ha blivit bedragen och varit jättehjälpsam i separationen?Det tror jag alla här förstår att då lever man i en villfarelse.

Du Anonym (Sara) hittade tillbaka till din man efter din otrohet. Skulle du göra samma sak om du fick chans att göra om det med den erfarenhet du har idag? Att vara otrogen för att sedan fortsätta med din man menar jag.

Livet är hårt och ibland finns inga bra val när man satt sig själv i skiten, det är där och då man visar vilken slags människa man är. Är man den som försöker komman undan eller är man den som står rakryggad och tar konsekvenserna av sitt handlande? Vilken slags människa är det man vill att barnen har som förebild, hur skulle man vilja att de gjorde? För de gör som man gör, inte som man säger, de är väldigt ärliga i det avseendet.

Anonym (BosseLarsson)

Äldre 29 May 15:56

#134

Ciciri skrev 2015-05-29 14:41:30 följande:

Men det var fruktansvärt vad ni var moraliska här då. 50 procent av alla svenskar är otrogna, och har inte ni varit det så har troligen era partners varit det. Och inte berättat något. Det är så vanligt.

Skulle vara intressant att veta var du får den siffran ifrån. Hur har urvalet av testpersoner sett ut, räknas att en person varit otrogen i flera av sina förhållanden som flera "positiva" svar?

En eloge till TS hur som helst för vad du tänker göra.

Anonym (BosseLarsson)

Äldre 29 May 16:10

#139

Anonym (Sara) skrev 2015-05-29 13:05:43 följande:

Nej jag tror inte att jag hade gjort om det. Det kostade och kostar fortfarande väldigt mycket. Jag tänkte inte klart under den perioden.

Nu vet ju inte mina barn vad jag har gjort så det är inte sannolikt att de tar efter beteendet.

Jag tror att ts vill ha det jag ville från fl när jag var inne i det. Se olika historier hur det har blivit av de beslut man tagit. Ingen skriver nånsin att det är lätt, guld och gröna skogar. Det förväntar man sig inte heller. Många historier kan man ändå ta till sig som kvinnan som lämnade och nu bara saknar sina barn och ångrar sig. Sånt är jätteviktigt att höra, även om det så klart är jobbigt för henne. För den risken finns även om man inte vill se den då.

Att däremot få höra att man är i klass med Stalin och Hitler och att vara otrogen är det värsta man kan göra fyller ju ingen funktion. Det faller ju på sin egen orimlighet dessutom vet man redan att man gör fel. Det har inte stoppat tidigare och det kommer inte att stoppa nu. Även om många människor spyr ut vad som helst på ett forum.

Ja, om de inte vet förstår jag. Tänker på om de hade fått reda på det. Hade du då föredragit att du själv stått för berättandet (ie du tar ansvaret) eller att det hade krupit fram på annat vis? Vilket sätt hade du tyckt varit bäst som förebild för barnen?

Och sedan nej, att bli jämförd med massmördare är inte direkt konstruktivt. Visst tycker jag att andra åsikter och kritik kan få framföras men vad hjälper "Gå och dö!" eller "Du är sämst i världen", inte direkt de vassaste argumenten :P

Anonym (BosseLarsson)

Äldre 29 May 16:13

#141

Ciciri skrev 2015-05-29 14:58:55 följande:

Fast nu är det ju inte en sjukdom att bli bedragen. Det troligaste är att TS och hennes älskare antingen kommer fram till att satsa på varandra (och då får ju mannen veta), eller att det ebbar ut mellan TS och mannen. Om hon inget berättar så går tiden, och minnena bleknar även hos henne. Varför skulle mannen må dåligt av det, han har ju snart sin gamla fru tillbaka.

Någon gång i ett förtroligt ögonblick om 20 år kanske hon berättar: "minns du den där vintern, då jag berättade att jag hade fått en kollega som hette Anders och som jag tyckte var så bra och duktig först..? Jag kan berätta för dig nu att..." Och vid det laget har nyheten nästan ingen sprängkraft längre. Det troligaste är att mannen kontrar med: "och minns du grannfrun på förra stället vi bodde, hon som vi tyckte såg ut som Sophia Loren? En gång när du och ungarna var och hälsade på din mor, så fick jag för mig att ta en flaska vin och gå över till henne och..."

Apropå tidsaspekten:

www.familjeliv.se/forum/thread/75363254-jag-gar-under-snart

Anonym (BosseLarsson)

Äldre 11 Jun 10:09

#282

Anonym (Otrogen) skrev 2015-06-11 09:05:07 följande:

Varför är det så viktigt för er att jag lämnar min man? Även om jag inte vill stanna känner jag att jag kanske borde försöka för våra barns skull. Ett tag iallafall. Återigen vill jag påminna om att jag inte söker efter några sympatier, det är inte ett dugg synd om mig. Jag använder tråden mest för att skriva av mig om tankar som kommer upp. Angående hur mycket maken vet, Jag har berättat allt.

Det känns som om Anonym (Allt eller inget!) håller på och talar i egen sak här.
Som om du TS är den han kärat ner sig i och fått att lämna sin familj. Nej, det är du som måste känna av vad som är bästa lösningen.

Tycker du ska fortsätta din timeout från den andre och känna av om du inte har några känslor kvar för din man. Är de helt slut är det knappast någon idé att försöka, din man kommer att bli varse att du ljuger eller spelar en roll och snarare bli bitter och hatisk mot dig av det. Din man måste älska dig något oerhört för att ens överväga att jobba igenom det du har gjort, ta inte den gåvan och släng den på sophögen genom att vara oärlig.

Däremot om du har känslor för din man så är det något att bygga vidare på, kapa all kontakt med den andre (även om du behöver byta jobb/avdelning) och fokusera på din och din mans förhållande. Gå i parterapi, gör roliga saker tillsammans utan barnen, fokusera på er. Du kanske inte glömmer förälskelsen till den andre men den kommer att gå över.

Anonym (BosseLarsson)

Äldre 17 Jun 12:20

#316

Anonym (Sara) skrev 2015-06-17 12:00:33 följande:

Jag tycker inte att man ska agera efter stolthet. Jag tycker att man i lugn och ro ska fundera över hur man vill ha sitt liv, vad finns det för för-och nackdelar med att lämna och att stanna kvar. Att agera efter stolthet är för mig bara ett stenkast ifrån att agera efter heder. Tycker inte att man ska uppmuntra något av det.

Vore självrespekt ett bättre ordval? Brukar det inte låta så att har man ingen respekt för sig själv kommer ingen annan ha det heller?

Anonym (BosseLarsson)

Äldre 17 Jun 12:27

#317

Anonym (Otrogen) skrev 2015-06-17 11:57:52 följande:

Det senaste inlägget om att vi har brutit var efter i lördags och då bröt han och jag all kontakt. Det är ingen lögn!
Den natten när jag åkte till honom var efter att maken fått reda på sanningen. Han jobbade då så därför var jag inte hemma.Jag åkte hem till den andre killen med syftet att bryta men klarade inte av det då...

Så du ljuger inte bara för din man "Jag berättade, är öppen med allt" utan du sitter och ljuger i tråden för att framstå som bättre? Försöker du övertyga dig själv om att du beter dig bättre än vad du gör? Vad är poängen med det?

Anonym (BosseLarsson)

Äldre 17 Jun 13:03

#324

Anonym (Sara) skrev 2015-06-17 12:30:01 följande:

Ja det kan jag tycka låter bättre. Samtidigt tycker jag inte att det betyder att man har brist på självrespekt om man väljer att stanna med en partner som varit otrogen. Jag tycker ts man visar på mognad när han inte bara kastar ut henne. Det är den enkla instinktiva lösningen. Som vuxen människa är det bra om man tänker igenom situationen och inte bara agerar efter det faktum att man blivit kränkt. Efter en tid tror jag att man kan se nyktrare på situationen och då fatta ett genomtänkt beslut. Det tycker jag är viktigt särskilt när det är barn inblandade.

Ja, visst kan det vara bättre men nog finns det en gräns till vad man ska tillåta andra människor göra mot en själv? Sedan kan jag tycka när jag läser TS mans inlägg att det inte är för att han vill se det nyktert på saken utan för att han älskar TS så pass mycket att han inte kan.

Anonym (BosseLarsson)

Äldre 17 Jun 15:22

#330

Anonym (Sara) skrev 2015-06-17 13:32:27 följande:

Det klart att det finns en gräns, men den gränsen bestämmer inte du för ts man. Jag tror inte att det hjälper honom att dessutom behöva höra att han saknar stolthet eller självrespekt. Är inte det att sparka på någon som ligger?

Och om ts man älskar henne så mycket tycker du att det tyder på brist på stolthet eller självrespekt?

Nej, jag är inte så förmäten att jag försöker antyda att jag gör det. Menar bara att man inte ska försöka tillgodose någon annan så pass mycket att man utplånar sig själv, vem eller vad är det då de ska älska tillbaka?

Jag tycker inte att den kärlek TS man (rille) känner inför sin fru visar på en brist utan är tecken på något väldigt fint. Att han kan älska en person trots att denne gjort honom så ont, "hate the sin, not the sinner" så att säga.

Däremot är jag kanske cynisk när jag tror att det kommer att bita honom i arslet. Att TS utnyttjar den kärleken och honom för sin egen vinnings skull, att hon tar den gåvan från sin man och sedan trampar på den.

Hjälp, jag är kär i en annan man

INNEHÅLL