Hjälp, jag är kär i en annan man

Fast vad vill du att folk ska säga då? Vad är det du anser är lämpligt att skriva? Finns det något att säga öht? TS är ju redan medveten om vad hon behöver göra, ge fan i att bedra sin man typ... ?

Jag tror att den här tråden såsom 99% av alla liknande trådar har som syfte att få medhåll och tröst, och antagligen kommer TS slutligen komma till samma slutsats som alla hennes föregångare... bäst att låta sin man vara ovetandes (för hans skull givetvis) och fortsätta knulla kollegan tills hon kommit fram till vad hon vill göra av det vilket av en händelse bara råkar ta väldigt lång tid...eventuellt kommer hon göra något tafatt försök att avsluta med kollegan och "bara" nöja sig med sms, tjatt och mail... men råka trilla tillbaka gång på gång för kärleken / kåtslaget är ju bara så mäktigt... under tiden kommer hon hålla er uppdaterade om hur makalöst fantastisk kollegan är i jämförelse med hennes man som hon ändå älskar såååå. Gradvist kommer hon börja lägga över mer och mer av ansvaret för sin egen otrohet på sin man... för annars hade hon aaaaaldrig gjort såhär....

känns det igen?

Ja visst är det så, klantar man sig och gör något som skitar ner ens självbild så gör folk ofta vafan som helst för att försöka återfå balansen och inte behöva känna sig som arslen, klick säger det i skallen och försvarsmekanismerna kommer till undsättning... wow nu känns allt mycket bättre och man kan fortsätta göra det som startade proceduren i första taget.

Sen vill ju folk inte gärna behöva stå för vad man gjort, jag menar det finns ju stor risk att allt bara faller samman och det vill man ju inte... samma sak där.. klick säger det och man råkar hitta alla möjliga bra anledningar till varför det är bäst att låta gubben hemma vara ovetandes... sen råkar det ju bara ha en positiv bieffekt att man slipper göra ett val och avsluta med den andre.. då öppnar sig möjligheten att fortsätta äta kakan och ha den kvar.. och det är ju bra eller hur?

I såna här trådar spelar det oftast ingen roll om så 1000 personer skriver det TS inte vill höra, det räcker med att en eller två skriver det hon vill höra för att tråden ska ha uppfyllt sitt syfte, hon får sitt medhåll, skuldkänslorna lättar, det känns bättre.... löser det något... enligt min mening nej.

Är det mer vuxet att förorda att smyga bakom ryggen på sin partner med sanningen?

Personligen tycker jag det är sånt som fega och omogna människor gör, vad tycker du?

Att bli kär i någon annan är en sak , att sen hoppa i säng med den man blivit kär i är en HELT annan sak. Man kanske inte rår över sina känslor, men det går alldeles utmärkt att välja vad man gör av sina känslor. TS föstes inte i säng med den andre mannen mot sin vilja hon gjorde ett fullt medvetet val och det ansvaret kan hon knappast lägga på relationen.

Det förutsätter väl att han får reda på att du varit med någon annan? Hur ska han annars kunna ta ställning till det? Är inte att ha kvar sin partner genom en lögn, dvs genom att mörka sanningen och förneka personen chansen att göra sina egna val en form av tvång?

Dömd blir man alltid för sina handlingar, TS kommer tex garanterat bli döm av sin man och möjligen av sina barn med (beroende på hur gamla de är) , det var trotts allt hennes handlingar som försatt dem alla i den situationen. Tycker det är ganska naivt att påstå att man är odömande. Ingen människa är helt neutral, alla människor förhåller sig till olika situationer och bedömer om de anser att det är rätt eller fel.

Vet inte om jag håller med, han fråntas ju möjligheten att göra sina egna val, det finns många sätt att tvinga människor att göra saker de kanske inte vill, ett sätt är att ljuga.

Bra, huvudsaken är att du gör ett val, det kommer bli ett jäkla liv och ni kommer få det tufft ett tag men på sikt kommer ni läka, tillsammans eller var för sig. Glöm inte skilja på era känslor och barnens känslor, de är egna individer med egna känslor, egna drömmar och tankar som inte nödvändigtvis sammanfaller med era.

Sen vore det kanske bra om du tar dig ett snack med kollegan. Du skriver att du inte vet vem du ska välja, men är du säker på att kollegan vill ha ett förhållande med dig? Är han själv upptagen eller är han singel?

Stämmer verkligen det? På din trådstart så låter det som om du har svårt att bestämma dig för vilken av dem du ska ha....Förstår att det är ett tufft val, men Anonym(moralisten) har en poäng i att detta borde vara ett gemensamt beslut, det rör trotts alla ert gemensamma förhållande.
Att låta en människa som ska föreställas stå en nära gå omkring med drömmar och framtidsplaner samtidigt som du överväger att byta ut honom känns inte direkt rakryggat. Han borde få en chans att förhålla sig till situationen så även han kan göra sina val, planera för framtiden, etc... precis som du gör.

Jag tycker du borde prata med din man om hur du känner och vad du gjort så kan ni tillsammans avgöra vad ni ska göra av det. Om han inte längre vill fortsätta leva med dig så är ju valet gjort och du har inget mer att fundera över, om han istället vill ge ert förhållande en ny chans så blir det upp till dig att avgöra om du vill det eller ej, men då är han åtminstone medveten om hur du känner och kan förbereda sig för ett eventuellt uppbrott. Att hitta en ny lämplig bostad tex tar tid, ska man dela upp ekonomin så kan det vara bra att dra ner på kostnader, ska ni sälja huset (om ni har ett) så behöver den kanske göras i ordning först... osv... listan kan göras lång.

Nu går jag kanske händelserna i förväg men OM du nu skulle välja kollegan så flytta inte in hos honom det första du gör, era barn behöver oxå tid på sig att smälta allt, sörja, anpassa sig till sin nya situation UTAN en ny "pappa" och eventuella bonussyskon med i bilden, ge dem tid helt enkelt. För dem är 10 ggr tuffare än vad det är för dig och din man.

PS! Är den andre mannen också i en relation?

Fast nu ser du allt ifrån ditt eget perspektiv och vad som är bäst för DIG, men den ende som kan avgöra vad som är bäst för honom är din man, det gäller även TS man.

Klart att du inte ångrar att du inte berättat, du fick ju behålla din familj trotts ditt snedsteg, men frågan är om din man delar din åsikt, eller rättare sagt hade delat din åsikt om han hade vetat?

Många människor ser att bli förnekad möjligheten att göra ett val, att bli förd bakom ljuset, att bli snuvad på åratal av sitt liv (om man hellre hade velat avsluta förhållandet) och ett klart större svek än otroheten i sig.