Konstigt nog så kunde npfbarn uppföra sig förr.

Ja, och? Jag är "hon med asperger" (inte hon i bonde söker fru, dock =P), sen jag var barn. 6 år för att vara noga. Jag tycker för övrigt inte heller om "autismspektrumdiagnosen", jag har ASPERGER inte autism, och jag vill bli behandlad som en som har asperger, inte som en som har autism, för det är en jäkla skillnad. Asperger är i mångt och mycket en osynlig och därmed ofta "oförstådd" diagnos, som du visar ypperligt prov på. Hur många tror du vet att jag har asperger om jag inte talar om det? Och i vilka sammanhang tror du folk undrar?

Asperger inte inte en "lightdiagnos", men det är inte autism, det håller jag med om. 

Men har man diagnoser som asperger så är INGEN dag enkel och självklar.

Det är uppenbarligen väldigt förvirrande för "läkarna" på försäkringskassan i alla fall =P

Men som du själv skriver, de tror att man har någon sorts intellektuell funktionsnedsättning, och pratar gärna "över huvudet" på en (har man sällskap så är det lätt hänt att de pratar med sällskapet istället), pratar med en som om man är en 5-åring och använder "små ord" och sånt. Geez, liksom, jag har fler högskolepoäng än ni har tillsammans.... Visst, det är lätt att göra något åt om man kan (jag vet flera som blir stumma av stressen och inte kan), men det är inte så kul.