Gravid efter utomkveds?

Jag hoppar också in här! Har precis haft ett utomkveds (1:a graviditeten). Fick en morgon en väldigt riklig blödning och misstänkte missfall direkt. Ringde mvc som tyckte att jag skulle avvakta men jag ringde kk för en 2:nd opinion då jag hade lila de värk till höger och de tyckte att jag skulle söka akut om det inte gick över. Sagt och gjort, på akuten är det 2 olika gynekologer som gör vul och ingen hittar någon graviditet i livmodern (PANIK!!!) plus att de har svårt att se min ena äggstock (ännu mer panik...). Får lämna hcg och komma tillbaka 2 dagar senare. Hcg sjunker något, men ungefär på samma nivå. Ytterligare nytt prov 2 dagar senare och hcg är ungefär samma som tidigare, varpå misstanke om utomkveds förstärks.

Nytt vul göra på kk av en underbar gynekolog som hittar att graviditeten troligen sitter ihop med min högra äggstock. Planen blir alltså antingen op med risk för att behöva ta bort äggstocken, methotrexate-behandling (vilket hon rekommenderar) eller "vänta och se vart det tar vägen". Både jag och sambon bryter ihop och ska fundera på det tills veckan efter då det är ny provtagning och vul. Kommer tillbaka och tänker köra på methotrexate men då har hcg sjunkit betydligt och vul ser bättre ut. Så vi får rådet att avvakta och fortsätta med provtagning/vul.

Efter detta har hcg ganska drastiskt sjunkit och vul sett bättre och bättre ut och idag var jag uppe för att ta ytterligare ett prov som visade att hcg var 3 (!!!!!), vilket betyder att detta var det sista provet som behövde tas. Kan inte fatta själv att det äntligen är över, blev så full av känslor att jag bröt ihop uppe på kk (men dom är ju hur underbara som helst så fick mycket fint stöd!)

Så nu sitter vi här, lite smått exalterade trots allt. Vi vill ju försöka så fort som möjligt igen men samtidigt är vi rädda för att det ska bli samma igen.. Vet inte om framför allt jag skulle klara av det.. Hur känner/kände ni? Samma rädsla? Kan man komma förbi den? Idag är dessutom den dag vi egentligen skulle på inskrivning hos barnmorskan.. Så istället för en början på något fint blev det ett slut på något tragiskt och samtidigt början på rond 2 ;)

Oj då, förslåt att det blev så långt. Men mycket känslor som behövde komma ut verkar det som.

[quote=75410765][quote-nick]jevana skrev 2015-06-11 13:08:41 följande:[/quote-nick]

Hej! Jag känner igen massor av det du skriver! Nu är jag inne på första försöket efter mitt X, en vecka kvar till BIM. För mig blev det methotrexat-behandling så vi blev tvungna att vänta ett par månader. Jag vill bli mamma mer än något annat, samtidigt är jag skitskraj för att det kan hända igen och inte går lika "smidigt" som det ändå gjorde nu. Tänker på op, kraftig smärta, spruckna äggledare osv.. 

På ett vis märker jag att jag är lugnare vad gäller graviditetsförsöken, tar dagarna som de kommer. Vi vet ju nu att vi har ingredienserna som behövs till en graviditet, så att säga. Det som ännu oroar mig är om det är någon defekt på äggledarna som förorsakat X:et. Men, tiden får väl utvisa. Om inte annat så ska vi ha möjlighet till att göra IVF om något år eller så.. 

Fast jag vill väldigt gärna att en vecka ska gå fort nu, så jag får veta om det blev nåt eller inte... :P 

[/

Hej! Men å vad spännande att ni har börjat igen! Och jag känner precis som dig, vill bli mamma så himla mycket men är rädd att det ska bli ännu värre (om nu möjligt känns det som just nu) nästa gång.. Men ja, man kan ju inte deppa ihop och inte våga ta risken. Och IVF har vi också pratat lite löst om, så det känns ju ändå skönt att det finns fler alternativ :)

Idag kom min första mens efter X:et så så fort det är över så ska vi börja försöka igen. Känns spännande :) men tror nog att jag kommer vara lite som dig, ta dagarna som de kommer eftersom vi vet att vi iaf kan bli gravida. Tror dock inte att jag kommer våga bli lika glad nästa gång förrän jag vet att det sitter där det ska. Men det får vi väl se när den dagen kommer.

Håller alla tummar och tår för att det inte blir någon mens för din del, utan ett litet positivt testresultat istället ???? Kram

Hej! Här har det varit tyst ett tag, hur går det för alla?

Åh men vad härligt, grattis!! Förstår precis känslan med att man inte vill ropa hej förrän man fått se att där verkligen är något.
Själv är jag också gravid faktiskt och har varit på tidigt vul. Är i vecka 13+0 idag, så är fortfarande nervös över allt som kan hända men håller såklart tummarna!
Uppdatera gärna hur det går på vul :) håller tummar och tår för dig!!

Ja, den alla värsta orostiden är väl egentligen förbi. Men känner att man inte riktigt kan slappna av ändå, vågar nästan inte tro på det liksom
Har bara precis berättat för våra familjer om den goda nyheten!

Åh då hoppas vi att testet imorgon också ger ett fint besked så det blir bokning av vul håller verkligen tummarna!!