Gravid efter utomkveds?
Jag hoppar också in här! Har precis haft ett utomkveds (1:a graviditeten). Fick en morgon en väldigt riklig blödning och misstänkte missfall direkt. Ringde mvc som tyckte att jag skulle avvakta men jag ringde kk för en 2:nd opinion då jag hade lila de värk till höger och de tyckte att jag skulle söka akut om det inte gick över. Sagt och gjort, på akuten är det 2 olika gynekologer som gör vul och ingen hittar någon graviditet i livmodern (PANIK!!!) plus att de har svårt att se min ena äggstock (ännu mer panik...). Får lämna hcg och komma tillbaka 2 dagar senare. Hcg sjunker något, men ungefär på samma nivå. Ytterligare nytt prov 2 dagar senare och hcg är ungefär samma som tidigare, varpå misstanke om utomkveds förstärks.
Nytt vul göra på kk av en underbar gynekolog som hittar att graviditeten troligen sitter ihop med min högra äggstock. Planen blir alltså antingen op med risk för att behöva ta bort äggstocken, methotrexate-behandling (vilket hon rekommenderar) eller "vänta och se vart det tar vägen". Både jag och sambon bryter ihop och ska fundera på det tills veckan efter då det är ny provtagning och vul. Kommer tillbaka och tänker köra på methotrexate men då har hcg sjunkit betydligt och vul ser bättre ut. Så vi får rådet att avvakta och fortsätta med provtagning/vul.
Efter detta har hcg ganska drastiskt sjunkit och vul sett bättre och bättre ut och idag var jag uppe för att ta ytterligare ett prov som visade att hcg var 3 (!!!!!), vilket betyder att detta var det sista provet som behövde tas. Kan inte fatta själv att det äntligen är över, blev så full av känslor att jag bröt ihop uppe på kk (men dom är ju hur underbara som helst så fick mycket fint stöd!)
Så nu sitter vi här, lite smått exalterade trots allt. Vi vill ju försöka så fort som möjligt igen men samtidigt är vi rädda för att det ska bli samma igen.. Vet inte om framför allt jag skulle klara av det.. Hur känner/kände ni? Samma rädsla? Kan man komma förbi den? Idag är dessutom den dag vi egentligen skulle på inskrivning hos barnmorskan.. Så istället för en början på något fint blev det ett slut på något tragiskt och samtidigt början på rond 2 ;)
Oj då, förslåt att det blev så långt. Men mycket känslor som behövde komma ut verkar det som. 
På ett vis märker jag att jag är lugnare vad gäller graviditetsförsöken, tar dagarna som de kommer. Vi vet ju nu att vi har ingredienserna som behövs till en graviditet, så att säga. Det som ännu oroar mig är om det är någon defekt på äggledarna som förorsakat X:et. Men, tiden får väl utvisa. Om inte annat så ska vi ha möjlighet till att göra IVF om något år eller så..
Fast jag vill väldigt gärna att en vecka ska gå fort nu, så jag får veta om det blev nåt eller inte... :P