Jag är nöjd med min kropp - men han är inte det!
Ååååh är så frustrerad. Min sambo är så himla utseende fixerad. Hela tiden ska det kommenteras om andra kroppar, på TV, på stan, överallt. Han har snygga smala tjejer på sin bakgrund på datorn etc.
Jag ser bra ut. Jag är nöjd med min kropp. Jag tränar på gym och jag älskar det - för jag känner mig STARK och stolt över mig själv som gör något bra för min hälsa! Jag tycker också det är snyggt med ganska smala tjejer (personlig smak bara, alla kroppar är fina) och visst om jag kunde trolla med fingrarna och se ut som en VS model så skulle jag. MEN, ska man se ut så så måste man äta bara grönsaker typ och jag tycker om att njuta av mat och har inte övervikt så jag förstår inte varför jag ska aspirera till att se ut så? Jag är hälsosam och JAG tycker jag är snygg och känner mig sexig.
Problemet är att han inte håller med ... eller jo visst, han tycker jag är snygg och sexig, men påminner mig även om att platta magar och fasta rumpor är "hans grej" alltså det som han tänder på (bröst är inte så noga). Jag har putmage och en halvfet rumpa med lite daller och celluliter. Den är ganska stark sen gymmet, men fortfarande inte fast och sådär supermodelsnygg.
Det gör ont i mig att han inte bara kan acceptera att jag faktiskt inte VILL gå ner i vikt, att jag är nöjd med 5 kg extra. Då tycker han att jag sviker både mig och honom som inte försöker. Men jag förstår med hela min hjärna inte VARFÖR det är så jävla viktigt? Så då blir det enbart för honom jag försöker, och det är ju inte hållbart.
Den enda anledningen att jag ens försöker är för att vi typ aldrig har sex (troligen för att han inte tänder på mig - det funkar inte ens att klä upp mig i sexiga underkläder och stay-ups, han är inte intresserad om det inte är en kortis under täcket mitt i natten) Alla andra aspekter av förhållandet är bra, vi trivs ihop men jag är så trött på den här kroppsfixeringen. Någon som känner igen sig?