Avsaknad av spermier

Ni som sitter i sitsen att kanske använda donerade spermier. Jag måste bara skriva hur jag har tänkt nu när jag själv hamnade i den sitsen att det blev så för oss.. Med tanke på att jag inte har barn med min sambo sedan tidigare så vet jag inte hur våra biologiska barn hade sett ut? Barnet som kommer genom den här graviditeten kommer ju bli hur ?vårt? barn ser ut. Förstår ni hur jag menar? Jag kan inte sörja ett utseende på ett barn som jag aldrig har sett? Försöker tänka så iaf för att göra hela donationen lättare.

Ni verkar alla vara så fina människor! Tack för allt er stöd. Ingen förtjänar det som vi går igenom. Varför är livet sååå orättvist?

Idag är en lite bättre dag än igår, men det känns fortfarande tungt. Mina svärföräldrar vill träffas i helgen och umgås, men jag känner inte för att umgås och vara social med någon. Men det är kanske inte så smart att sitta inne och deppa heller... Jag försöker hålla lite hopp kvar, jag blöder ju inte än, även om det känns som om mensen kommer vilken dag som helst (jag brukar ofta få lite mensvärk någon/några dagar innan den kommer). Men jag försöker samtidigt ställa in mig på det värsta. När vi gjorde vårt första försök var det ju Lutinuset som höll borta mina mens, så det kan ju vara samma sak nu.

Min man ringde en privatklinik idag för att fråga lite saker och den första lediga tiden de hade för ett första samtal var i slutet av mars! Det är ju över en månad dit. Jag hade fått för mig att jag skulle slippa väntetider om vi vände oss till en privat klinik.

Man får hitta sätt att tänka för att ta sig igenom allt! Jag håller helt med dig..! Ärligt talat är jag bara tacksam att leva i den tiden vi gör, förr hade vi fått vara barnlösa. Herregud vilken tur vi har :) Jag är halvvägs igenom vecka 14. Du?

Du verkar också så fin <3. Vi finns här och stöttar varandra. Livet är orättvist helt enkelt =(. Alla bär runt på olika problem och sorger och har dom ingen sorg eller stort problem just nu så kommer det att komma. Det tillhör livet. Vissa får svåra sjukdomar, barn med sjukdomar osv.. Detta är kanske vår största sorg men med tiden hoppas jag att vi kommer kunna glädjas åt hur livet blev ändå. Håller tummarna för er. Min kille spelar nu Håkan Hellströms låt med raderna "jag tror att när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt ännu". Kändes symboliskt <3. Gör det du orkar i helgen, om du behöver gråta och vara själv så var det. Känslorna behöver få utrymme och kvävd sorg pyser ofta ut i annat obehag tror jag, typ i form av bitterhet kanske.. 

Får jag fråga dig om detta med privatklinik i Sverige. Får man då själv få välja spermadonator från nån sån stor spermabank, alltså tex se bilder från när de var barn? Vill absolut inte se hur donatorn ser ut som vuxen då det känns otroligt fel för min del (därför jag tycker att det är extremt osmakligt med spermadonatorer som erbjuder sina tjänster i denna tråd..) MEN vore fint att ha någon form av egen kontroll..? Har förstått att ifall man går via landstinget så försöker dom matcha donatorns drag med min killes, alltså en själv har ingen "kontroll". Iofs är den kontrollen hittepå eftersom gener ändå är ett lotteri men men. 

Stor kram

Nu blir lutinusen rosa, nu kommer mensen... =(

Verkligen! Vi får vara tacksamma :) Helt galet! Vad tiden går fort... Vi har gjort kub och det såg bra ut, låg risk. Gjorde ni kub?

Jag önskar att alla ni här inne som mår dåligt över att använda donerade spermier kunde sätta er in i hur det blev för oss. Jag mådde helt sjukt dåligt när det blev verklighet för oss. Jag kan inte med ord beskriva HUR dåligt jag mådde och hur mycket tankar jag hade... Jag har en blogg som jag skrev i om någon känner för att läsa... Och jag lovar er... Man kan gå från den djupaste botten till att bli så tacksam! Ni kan aldrig ana... Jag var den som tänkte "jamen det är du, jag kommer aldrig att komma dit". Men det gjorde jag och jag är så jäkla glad och tacksam för att vi gick igenom det vi gick igenom. Jag skulle inte vara lika tacksam och ta vara på allt på sättet jag gör nu om det inte hänt. Kämpa på ni kommer att bli lyckliga på ett eller annat sätt det är jag helt säker på!

Det kan jag tänka mig. Min panik och ensamhetskänsla som andra inte förstod sig på satte sig nog i flera huvuden :)

Han är 2.5 år idag :)Självklart, vagentilldig.bloggplatsen.se

Jag bollar gärna tankar med fler som är där jag var då. Vet hur jobbigt det kan vara.

Här får man fråga allt :)

Ja och faktum är... Nu är det här väääldigt tidigt... Men att det redan ligger en liten i magen :) ett helbiologiskt till sonen, nu hoppas vi att fröet vill stanna kvar hos oss. Er är de första vi berättar för nu..

Och till dig min fina vän 999...Ja! Jag är gravid! Haha vår son ska få ett syskon! Och den här gången mår jag inte alls som jag gjorde sist! :) tänk att vi kunde komma så långt tillsammans!

Nejdå jag menade 999 hon och jag har haft kontakt i flera år nu. Hon har fullt upp där hemma nu och inte så mycket tid att hänga här ;)