• Äldre 7 Jun 17:49
    2060 visningar
    4 svar
    +1
    4
    2060

    Npf-föräldrar, hur står ni ut?

    Vi fick vår tredje pojke för två månader sedan och håller på att gå in i väggen. Inte pga bebisen eller mellanbrorsan - de är normalkrävande. Problemet är vår äldste, 5,5 år. Han har alltid varit lite speciell, extra känslig, i stort behov av rutiner etc, men i samband med lillebrors födelse utvecklades besvär av en helt annan art.

    Han har tvångstankar kring allt möjligt, sover illa, vägrar klä på och av sig, strular kring maten och hygienen, är elak mot sin lillebror. Han har dessutom extremt svajigt humör, växlar mellan högljutt klagande (i timmar, på ALLT) och hysteriskt flabbande och vilda lekar. Vi lägger nästan all vår tid och energi på att få honom mer stabil. Försöker ösa på med positiva influenser men vissa dagar är han som ett svart hål. Inget hjälper. Han klagar på allt och inget.

    En utredning på bup är på väg, jag misstänker någon form av aspergerliknande i kombination med en depression utlöst av lillbrorsan. Men allt på Bup går långsamt. Och vi känner det som att vårt liv ligger helt på is. Hela tillvaron handlar om att få femåringen att må bra. Det finns snart ingen energi över till något annat. Släkten bor 60 mil bort, vännerna har själva småbarn etc.

    Är det någon som känner igen situationen och har tips och råd? Jag älskar äldste sonen så mycket men vill orka ta hand om våra andra barn och mig själv också.

  • Svar på tråden Npf-föräldrar, hur står ni ut?
  • Äldre 7 Jun 17:59
    #1

    Har samma problem med min 8-åring, går på knäna mentalt för att hon är så krävande, att jag själv har npf-diagnos gör inte saken bättre heller. Vi går också till bup och väntar på utredning, vi har fått kämpa för att ens få komma dit sedan hon var 4-5 år. Har inga tips att ge, skulle behöva sådana själv, bara att bita ihop och kämpa vidare.

  • Äldre 7 Jun 18:35
    #2

    Ingen som har tips och goda råd? Bara att höra att andra varit i liknande sits vore värt en hel del. Vår kille kan t ex klaga "jag får ingen frukost, jag kommer aldrig äta frukost" med en jättebuffe med tre sorters bröd, pålägg, juice, gröt, flingor etc på bordet. (Förståndet är det annars inget fel på, på förskolan säger de att han är ovanligt begåvad). Vad svarar man på det?

  • En blå giraff
    Äldre 8 Jun 18:46
    #3
    Mirla skrev 2015-06-07 18:35:59 följande:

    Ingen som har tips och goda råd? Bara att höra att andra varit i liknande sits vore värt en hel del. Vår kille kan t ex klaga "jag får ingen frukost, jag kommer aldrig äta frukost" med en jättebuffe med tre sorters bröd, pålägg, juice, gröt, flingor etc på bordet. (Förståndet är det annars inget fel på, på förskolan säger de att han är ovanligt begåvad). Vad svarar man på det?


    T.ex med frukosten kanske det blir för många val? Min 7,5 åring har inte diagnos men är väldigt "egen". Han klarar inte valsituationer utan att bli grinig och må dåligt. Åt honom gör jag en frukost bara, han väljer inte. Då blir det lugnare.
  • Äldre 7 Dec 20:18
    #4

    Gammal tråd, jag vet, men du kanske fortfarande behöver hjälp? Tänkte bara att ni kanske borde kolla upp om det kan vara så att din son är bipolär. Ja, det finns även hos barn, men är svårt att diagnosticera.


    Kolla här för lite mer info:


    bipolarchild.com/

    Om du googlar bipolär barn kommer det också upp en bra sida på svenska (självhjälp), men deras hemsida verkar vara lite trasig, man kan liksom inte länka till den ordentligt och de interna länkarna funkar inte heller... men bra info i alla fall.

    Lycka till!

Svar på tråden Npf-föräldrar, hur står ni ut?