Anonym (Utbrott) skrev 2015-06-15 17:32:32 följande:
Det är vanligt att barn får utbrott när dom känner sig trygga och inte tvärtom!
Nej Du ska inte göra någonting då det inte är ditt barn!
Varför pratar du med barnet om detta när mamman redan tagit tag i problemet och kontaktat psykolog?!
Ja. Det ÄR dock inte helt omöjligt att barnet får utbrott när det INTE mår bra men att barnen är tillräckligt trygg i sig själv pga att det vet sitt värde för att det när bra resten av tiden..
Vi vet inte om det är det ena eller det andra, eller ngn annan anledning. Att som du gå på som en ångvält och anta att barnet får utbrott för att det mår BRA hos mamman är inte speciellt förnuftigt antagande, snarare låter det som om du låter en hel del förutfattade meningar styra....
Klart TS kan göra ngt och även prata med barnet - för vissa barn står bonusföräldern barnet lika, eller lika nära som en förälder. Ibland står föräldern FÖR nära - speciellt om föräldern är orsaken till det dåliga måendet.
Om mina barn, eller mitt bonusbarn, ngn gång mår så dåligt att det är läge att kalla in psykolog så önskar jag att barnet känner sig trygg att prata med NÅGOT av de vuxna som står barnet nära. Om det är mig, pappan, farfar, mormor eller skolkuratorn bryr jag mig faktiskt inte om så länge barnet har ngn att prata med. Det borde väl ändå gå först än ngn slags löjlig missriktad prestige att barnet bara får anförtro sig till föräldern?
TS. Vad du beskriver så mår ju barnet uppenbarligen inte helt bra. VAD det beror på vet ni ju inte, men oavsett om barnet är oreglerigt för att det är tryggt eller otryggt eller ngt annat så är det väl väldigt bra om barnet får prata med en psykolog? Det viktigaste är väl att barnet mår bra?