• Äldre 16 Jun 10:13
    3203 visningar
    11 svar
    11
    3203

    2 veckor kvar till bf livrädd för smärtan!

    Det är tungt nu,kan knappt gå på mina svullna fötter,sover,äter och mår allmänt illa.Orkar inte vara gravid en sekund längre samtidigt börjar min rädsla för smärtan under förlossningen tar över mer och mer nu när det närmar sig.

    Denna sjuka smärta!

    Som tur är upplever vi ju smärta väldigt olika och mycket runt omkring som såklart påverkar oss.

    Jag har fött en dotter för 10 år sedan och hann inte få annat än lustgas så mitt största hopp nu är att jag ska hinna få epidural och att det ska göra någon slags skillnad iaf.

    Men jag vet ju att smärtan går inte att komma ifrån.

    Ja det är värt det ja det är ingen farlig smärta ja alla kvinnor klarar att föda barn,det hjälper inte mig. Kanske skulle pratat med någon om détta men jag ser inte hur det skulle hjälpa mig,det måste ju göras vilket fall som helst!

    Har sån ångest samtidigt som jag inte orkar vara gravid längre.

  • Svar på tråden 2 veckor kvar till bf livrädd för smärtan!
  • Äldre 16 Jun 10:24
    #1

    Nej innan man får eda känner man ju smärta men kan säga att EDA är en skänk från ovan. kan säga att ALKL smärta av värkarna försvann när jag fick eda. Visst det tar itne bort smärtan när man krystar men man får en VÄL behövlig paus innan man ska krysta och det är helt klart värt det. Har fött 4 barn och hade eda alla gångerna och skulle jag föda barn i framtiden igen skulle jag ta eda även denna gång=)

  • Äldre 16 Jun 10:38
    #2

    Du kan ju även, förutom Eda, be om pdb (bäckenbottenbedövning) eller lokalbedövning

  • Äldre 16 Jun 18:24
    #3

    Kan man ha dessa två samtidigt alltså?

  • Äldre 16 Jun 19:14
    #4

    Jag födde för fem dagar sen, ifs i Danmark men ändå, och blev informerad om att både eda och pudendusblockad var möjliga. Jag fick en eda, och blev så grundligt bedövad att jag inte kände krystvärkar och hade inte ont när hon skulle ut. Det var kanske inte riktigt meningen men jag var nöjd, krysta kunde jag på kommando och ungen kom ju ut. Oavsett fick jag veta att pudendusblockad kunde vara en möjlighet om jag inte klarade krystfasen. Kör på båda om det behövs. Min barnmorska sa själv "Det är 2015, låt oss använda de möjligheter vi har". Det var enormt skönt att tänka så. Jag var också rädd. Du kommer igenom det! Snart har du din bebis och din egen kropp! :)

  • Äldre 16 Jun 20:24
    #5

    Tack för det!då finns det hopp ???? bara att hålla båda tummarna då

  • Äldre 16 Jun 21:13
    #6

    Det finns massor av hopp! Du kanske inte ens känner du behöver eda när du är där - det får du se då. Men du får hjälp, du kommer igenom det, ingen kommer att dö eller bli galen eller nånting, snart är det över! Så pustar du ut och börjar byta bajsblöjor och sova dåligt :)

  • Äldre 16 Jun 22:16
    #7

    Sedan är det ju inte självklart att två förlossningar blir likadana.

    Första hade jag ett enormt tryck bakåt och värkar som avlöste varandra de tre timmar vi var inne hann med en klunk dricka emellan bara. Jag hade då lustgas och akupunktur. De övervägde eda, men jag ville helst inte och när det var möjligt var det redan för sent. Dottern föddes med en fraktur på nyckelbenet då det gick så fort, men det upptäcktes av läkare först 2 dygn senare.
    Totalt 13 timmar med värkar.

    Med andra hade jag mycket förvärkar nätterna innan och förlossningen från tredje värk till ute tog 1,5 timmar. En mycket lättare förlossning. Sista 10 minuterna när vi väl hunnit in fick jag lustgas. Så allt beror ju på hur snabb förlossningen blir i förhållande till hur snabbt man kommer in. Efter en värk på sjukhuset tog de sista hinnan då huvudet stod och väntade.

    Så hys hopp om att den här gången vet du hur en förlossning går till och kan vara mentalt förberedd på ett helt annat sätt. Jag tror smärtan upplevs värre första gången när man inte vet vad man har att förvänta sig.

    Inför tredje förlossningen i oktober är jag mest orolig att vi inte hinner in, så sambon får förbereda sig på hur han ska hantera det om vi blir tvungna hemma. Jag vill ju in för att få lite lustgas ...

    Lycka till!

  • Äldre 19 Jun 09:09
    #8

    Usch nu börjar jag få panik, hade, tror jag en värk inatt som satt i länge och gjorde ont! Då fick jag en liten påminnelse om hur det känns????Men inget mer... Inget händer ju!! Suck...

  • Äldre 19 Jun 21:01
    #9

    Ta det lugnt, ANDAS dig igenom den. Ta hjälp av din partner om han är hemma. Det kommer gå bra bara du tar det lugnt. Lycka till!

  • Äldre 6 Aug 19:10
    #10

    Hur har det gått?? :)

  • Äldre 24 Nov 09:06
    #11

    Här har du en till i samma situation! Hoppas det gått bra för dig!

Svar på tråden 2 veckor kvar till bf livrädd för smärtan!