Ni som säger att barnen kommer före eran partner!?

Begriper inte hur det kan vara såååå svårt att fatta begreppet "barnen kommer först" om man är normalbegåvad? Det är väl uppenbart att ingen menar att barnens vilja och önskningar går före allt annat i meningen "min partner hänger från fönsterbläcket men om lillen vill leka med lego så är det viktigare än att ge min partner en stege"

Att barnens behov kommer först handlar även om att barn ska lära sig dela, vänta och ta hänsyn till andra.

Att sätta barnen först handlar om mer fundamentala saker, som vem räddar jag om huse brinner, eller vem får sista brödsmulan om familjen svälter. Det handlar även om saker som grundläggande trygghet och levnadsvillkor. Låter jag mitt barn leva i otrygga förhållanden för att min partner super eller har kort stubin? Lämnar jag min ettåring till barnvakt en hel vecka för att min partner har behov av partid... Kärleken till ett barn SKA vara nåt utöver annan kärlek. Det är ordnat så av naturen. Allt annat är avvikelser.

En partner kan ersättas. Folk gifter sig och skiljer sig hela tiden. Blir övergivna av sitt livs kärlek och kommer över det. Ytterst sällan ser man folk byta ut sina barn. Att förlora ett barn är vedertaget som den största tragedin en människa kan råka ut för i alla tider och alla kulturer. Att resonera som man ju alltid kan skaffa ett "nytt barn" visar med tydlighet att man inte har normala band till sitt barn utan lider av nån slags känslomässig störning. När man inte har den naturliga känslan för sitt barn är det nog oerhört svårt att sätta sig in i att nirmala föräldrar faktiskt skulle offra både sig själv och sin partner för barnet. Man utgår ifrån sina egna onormala känslor och tror säkert ärligt att andra mest slänger sig med floskler.