Fruktansvärt. Hoppas du behåller dina prioriteringar för dig själv och inte låter vare sig man eller barn få veta.
Barnen har ju liksom inget val?
Jag är med min partner för att jag vill det, det är något jag väljer om o om igen. Likadant för min partner.
Jag skulle rädda mina barn före min partner. Jag har ett ansvar över mina barn.
Jag har valt att "skaffa" barnen.
Så jo jag vågar nog påstå att jag sätter mina barn framför min partner på ett eller annat sätt.
Va?
Jag skulle inte ha en ny partner som inte tycker det är självklart att mina barn kommer först i flera avseenden.
Men usch så ni pratar, en del, eller många av er. Var glada att ni lever, att ni har era älskade barn och var rädd om kärleken. Sluta att jämföra kärlekar och fundera på vem ni ska låta brinna inne. Fy, om man verkligen råkar ut för en katastrofsituation, jag skulle fan inte slå mig för bröstet vem som än slank ur min hand, vem som än sjönk inför mina ögon, vem som än flöt död förbi mina ögon, vem som än slukades utan att jag kan göra något. Eller om jag aldrig fick se mina älskade igen.
Varför detta behov att sätta en rangordning? Du vet ju ändå inte vad livet bär med sig.
Ursrungligen låg denna tråd under "styvföräldrar" och jag har aldrig läst en tråd som handlat om en incident med en brand eller stup eller någon annan katastrof. Det har handlat om vardagssaker och enligt mig kommunikationssvårigheter.
Och medan ni dividerar så flyr flera tusen människor över medelhavet. Hittills har 1700 dött i år.
Ändå värre!
Du anser verkligen att du har gjort många offer och försakat en massa för dina barn?
Sorgligt!!!
Varför skulle jag göra det?
Varifrån har du fått "satt och väntade på en stol i fjorton år"?
Och vem har sagt att jag fött barn på löpande band?
För att finna meningen med livet?
Hur var din egen barndom?
Hur många barn har du?
Hur gammal var du när du födde dem?
Och så kan jag fortsätta ... men det är ingen vits eftersom du inte förstår vanlig skriven text utan tillför en massa som inte finns.
I din värld kanske obetalt heltidsjobb med egna barn är negativt, i min är det inte så!
Knappast att någon som bantar ser behovet av att lägga om kosten som en uppoffring. Gör man det är det dömt att misslyckas.
Och jag ser inget negativt med hemmafru heller. Om man kan och vill, gärna för mig.
Jaså, du tror att jag vill soc- anmäla dig? Eller någon annan?
Varför?
Vad menar du med "inte är så i din värld"?
Självklart inte, men jag tror du inser att det inte är ett liv som passar för alla och att du är helt ok med det utan att kalla de som inte ivll vara hemmafru för onormala :)
Du har fortfarande inte svarat på var du fått det ifrån att jag "satt och väntade på en stol i fjorton år". Och vad du menar med det.
Och inte heller kan du svara på var du fått det ifrån att jag fött barn på löpande band.
Sedan är det så att uppoffring och omprioritering är två helt olika saker.
Men snälla nå'n!
För att jag inte ser barn som en uppoffring så vill jag soc-anmäla de som faktiskt ser barn som en orsak till att de får offra en massa saker?
Herregud, vad ni kan vända saker och ting till något det inte är!
Du kanske skulle läsa rakt upp och ner i stället för att "tolka". Läsa är bra mycket bättre och då blir det rätt.
"Tolka" en text kan man göra när man läser poesi och skönlitteratur.
Inte när det handlar om ren info.
Och du har fortfarande inte svarat på varifrån du fått ovanstående info?
Den text jag skriver i tråden är just bara ren information. Det är inte en uppsats, skönlitteratur eller poesi.
Säkert lider du av hjärnspöken, barnlöshet och gud vet vad.Du hakar upp dig på oväsentligheter och gör en höna av en fjäder.
Du ska inte tala om för mig hur man skriver; det valet är helt mitt eget. Här skriver jag precis som jag vill, hur långt från svenska skrivregler det än är. Några utropstecken efter ett ord är det bara idioter som hakar upp sig på.
En facktext är inte samma sak som att skriva fakta i en text.
Om du är så språkligt hemma som du tror, borde du veta det.