Ni som säger att barnen kommer före eran partner!?
Min man är en vuxen människa. Vi klarade oss utmärkt själva innan vi träffades, och vi kan klara oss utmärkt själva nu också.
Vi har själva valt att leva tillsammans, det är ett val som vi gjort. Ingen tvingade oss, ingen gjorde valet åt oss.
Våra barn har INTE valt själva. VI har valt att skaffa dem. I samma stund som vi beslutade att skaffa barn så beslutade vi också att fullt ut ta ansvar för en annan människas väl och ve. En annan människas liv.
Jag älskar min man, jag vill verkligen inte leva utan honom! Jag lider när han lider, jag gläds när han gläds. Ett liv utan honom ter sig tomt och meningslöst.
Men jag har inte ansvar för honom på det viset som jag har för mina barn.
Och ärligt talat så kan min kärlek till barnen inte jämföras med någon annan kärlek. Och jag vet att min man känner likadant.