Ni som säger att barnen kommer före eran partner!?

När det gäller mindre barn så går deras behov före partnerns. Men ju äldre barnen blir, ju mer jämnas det ut. Jag ser tex ingen anledning till att hoppa över ett biobesök med partnern för att en 16 åring vill ha skjuts till sin kompis, eller att samma 16 åring är förkyld och får sitta ensam hemma några timmar.

Jag får mer intrycket av att många som svänger sig med att "barnen går minsann först", använder barnen som medel för att tvinga igenom sin egen vilja gentemot partnerns.

Jag räknar med att barnen kan klara sig själva, kan dom inte det så får han va hemma och passa dem.

Den stora skillnaden är att den man ser som närstående, den kan man ge sitt liv för. Räknar man inte in hans barn där, så hade man aldrig riskerat sig själv för att få ut dem.

Det är ju rätt självklart att man inte riskerar sitt eget liv för andras barn, speciellt om man inte står dem nära.

Hade hans och mitt barn trillat i vattnet utan att va simkunniga, så hade jag självklart dragit upp mitt eget barn först.

Efter jag fått mitt eget barn i säkerhet.

Jag skulle aldrig någonsin riskera att göra mina barn föräldralösa för en sådan sak.

Förra året, eller tidigare i år, så läste jag en artikel i Metro om samma sak. Det är de yngre starka männen som klarar sig bäst.
Enda anledningen till att det funkade så pass bra med kvinnor och barn först på Titanic var att det stod vakter vid livbåtarna med order från kapten att skjuta de män som försökte tränga sig på.

Så länge man lever i den sk kärnfamiljen så har man nog oftast samma syn på hur stor uppoffring barnen är värda.

Problemen börjar när föräldern träffar en ny partner som hellre räddat sig själv än barnet, som aldrig skulle få för sig att riskera sitt liv för barnet.
Som heller inte vill avstå från sin egen aktivitet för att sitta på en meningslös fotbolls turnering och glo på en massa ungar som jagar en boll.

För fakta är att man hellre offrar sin aktivitet (sitt liv) för att se sitt eget barn bli glad, än att man avstår för en unge som inte betyder något för en, som man kanske inte ens tycker om.

Läs rätt!!
Jag ser tråkiga aktiviteter som tex fotboll som en uppoffring att gå på. En uppoffring som jag gör för mina egna barn, men skulle inte drömma om att gå på om det gällde partnerns barn.

Så du tycker att grannen ska lämna sina barn ensamma eller ta dem med sig, bara för att du inte kan rubba dina barns cirkel?

Hade jag varit din tillfrågade granne, så hade jag undrat vad det var för fel på dig som inte själv skjutsade din sambo till akuten 

När man skriver att man inte tänker skjutsa sin sambo till akuten om han blir sjuk, om det går ut över barnen. Då tolkar jag det som att man har bil, men vägrar använda den för att barnet ska bygga lego eller nåt just då.

Sen förstår jag inte varför man bosätter sig långt utanför stan när man inte har bil. Det är självklart ett personligt val, jag tycker bara att det verkar krångligt.
Bor själv på landet, men vi har varsin bil för att ens kunna ta oss till jobbet.