Det är faktiskt inte helt självklart att man först räddar sina barn.
Överlevande från tex Estonia, Scandinavian Star berättar att de helt enkelt glömde att de hade barn.
Rent evolutionärt, är det bättre att rädda sin partner.
Begriper inte hur det kan vara såååå svårt att fatta begreppet "barnen kommer först" om man är normalbegåvad? Det är väl uppenbart att ingen menar att barnens vilja och önskningar går före allt annat i meningen "min partner hänger från fönsterbläcket men om lillen vill leka med lego så är det viktigare än att ge min partner en stege"
Att barnens behov kommer först handlar även om att barn ska lära sig dela, vänta och ta hänsyn till andra.
Att sätta barnen först handlar om mer fundamentala saker, som vem räddar jag om huse brinner, eller vem får sista brödsmulan om familjen svälter. Det handlar även om saker som grundläggande trygghet och levnadsvillkor. Låter jag mitt barn leva i otrygga förhållanden för att min partner super eller har kort stubin? Lämnar jag min ettåring till barnvakt en hel vecka för att min partner har behov av partid... Kärleken till ett barn SKA vara nåt utöver annan kärlek. Det är ordnat så av naturen. Allt annat är avvikelser.
Det heter ju alltid vid katastrofer att kvinnor och barn ska räddas först. Men sedan visar det sig att det är männen som överlever i mycket större utsträckning än kvinnor, och de med minst chans till överlevnad är barnen. Det visar ju att ingen tänker som du, att vår existens säkras om barnen överlever.
Här är en artikel om en undersökning vid UU.
www.uu.se/press/pressmeddelanden/pressmeddelande-visning/&area=3,8&typ=pm&lang=sv
Det är inte forskning som så, jag har bara läst berättelserna.
(Efter lite research; Det verkar som om när skeppet sjunker långsamt (tex Titanic) har man tid att tänka på hedersbegrepp - kvinnor och barn först - , annars gäller det bara om att rädda sig själv. Även om Hollywood försöker inbilla oss något annat)
Det ger ingen mening att rädda ett barn, om du själv inte överlever. För hur ska barnet överleva ensam? Resultatet kan ju bli att ingen överlever.
Andra fruktansvärda historier berättar ju om flyktningar som har gömt sig, som har kvävt sina spädbarn för att deras gråt inte skall avslöja dem. Man offrar babyen för att rädda resten.
Sen tror jag infertilitet är ett ganska modernt begrepp - och problem. Och antagligen inte det man tänker först på i en nödsituation?
Och i ditt inlägg skrev du att man räddar barnen först för att rädda vår existens. Och min länk visar att så är det inte.
Jaha.
Och var kan man läsa om den forskning som bekräftar ditt påstående?
Du har fel, helt enkelt. Beklagar.
Och vi hoppas att du aldrig behöver bevisa din egen teori.
(I dina exempel är kvinnan inte i absolut livsfara själv, och kan därmed överväga sitt beslut innan hon kastar sig in i jättevågen. Många fattade inte hur farligt det var.)
Usch vad glad jag är att inte vara tillsammans med någon som du!! Ni kan alltid få fler barn, men du kan aldrig få tillbaka din fru, dessutom får ditt barn växa upp utan sin mamma.