Ni som säger att barnen kommer före eran partner!?

Barnen är det viktigaste i ens liv.
Partnern är utbytbar eller behövs inte. 
Kärleken till barnen kan aldrig dö. Den är störst av allt och villkorslös. Man skulle ge sitt liv för dem.
Kärleken till partnern dör eller får sig en massa smockor. Förhållandet till partnern tar ofta slut. 
Barnen ger dig förhoppningsvis barnbarn. 
Partnern ger dig ofta grå hår och bekymmer - till och med olycka.

Folk väljer bort sina sambos, män, pojkvänner - ofta flera gånger om. 
Barnen är det ingen vettig förälder som någonsin skulle välja bort.

Har man någonsin haft existentiella funderingar, förstår man meningen med livet när man fått och fostrat barn. En erfarenhet man inte kan ha om man inte blivit förälder.

Det kanske är så för vissa, men för mig har det varit samhörigheten, barnets utsatthet,  min föräldraroll och den kärlek jag både givit och fått som har upplyst mig om att mina barn är det absolut viktigaste i mitt liv. Säkert kommer jag att känna så för eventuella framtida barnbarn också. 
Nu när mina barn är runt 20, är vi ett tight team som hjälper varandra när någon behöver hjälp. Det har i och för sig pågått hela tiden, men nu är barnen så stora att även de har förmåga att hjälpa när mamma behöver hjälp.
Vi har gått igenom en massa jobbiga saker som vi har överlevt, men det har också gjort oss till ett starkt team. Den trygghet vi har i varandra är oersättlig och mycket stark.

Cirka 50 % av alla äktenskap slutar i skilsmässa. www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Nastan-54-000-aktenskap-tog-slut-2013/
När det gäller förhållanden utan äktenskap torde andelen vara betydligt mycket högre.
Självklart är en sambo, partner eller make/maka utbytbar eller inte nödvändig för att fortsätta leva! Riktigt gott till och med - och betydligt bättre än med en belastande partner.
Folk bryter upp hela tiden, vilket är ett friskhetstecken. Många fler borde ta sig ur destruktiva, begränsande, sorgliga förhållanden. Inte minst för barnens skull.

I en känslomässigt sund föräldraroll, dör ALDRIG kärleken till barnen. Den minskar inte heller. Det vet alla som har en sund kärleksfull relation till sina barn.

50 % procent av alla äktenskap blir dåliga med tiden. Fyra år är en magisk gräns. Klarar man sig igenom fyra hela år, kan man klara betydligt fler år.

De flesta som förr eller senare väljer att leva tillsammans gifter sig.
Andra bara bryter upp. Av de som enbart är sambos eller särbos, är det betydligt fler än 50 % som avslutar sina förhållanden.

Detta kan vara svårt att begripa när man är 18-30 och tror på drömprinsen.
Drömprinsar finns inte, bara en föreställning om dem. Prinsessor finns inte heller, utom de som föds till titeln.

Varje mor som älskar sitt barn skulle ge sitt liv för barnet. Svårt att förstå? Nej, inte för den som älskar sitt barn över allt på jorden.

Har du svårt att acceptera att 50 % av alla äktenskap kraschar? Att folk bryter upp och går vidare? Ofta med en känsla av frihet och lycka.
Har man levt några år VET man att ens partner är utbytbar. Eftersom man har hunnit med några förhållanden. Har man dessutom fått barn, VET man att barnen är det viktigaste i universum. Att de aldrig är utbytbara och att man aldrig skulle komma över om de försvann.
Läs vad andra i tråden som ÄLSKAR sina barn och som har avslutat några parförhållanden har att säga.

Det finns ingen evig kärlek förutom till barnen. Den eviga kärleken är en illusion som är lätt att ta till i stället för verkligheten.
Om du anser att partnern är viktigare än ditt barn, ska du inte ha hand om barn.
Barnen är alltid viktigast. I alla lägen. 

Har du svårt att förstå att 50 % av alla äktenskap upplöses och att betydligt fler sambo-, särbo-  och andra förhållanden tar slut? 
Att folk hittar nya partners. Och bryter upp igen.

Fråga någon som förlorat sitt barn hur hon klarade att leva vidare så ska du få svar. Att förlora ett barn är den största sorg och tragedi en människa kan utsättas för.

Vet inte om det var mig du menade?
Spelar ingen roll; jag är glad att jag slapp ur det förhållandet. Mina barn undrade år innan upplösningen varför vi inte separerade. Nu mår vi mycket bättre utan deras farsa. De som genom separationen vunnit mest i sin utveckling och som den betytt mest för hälsomässigt är barnen.
De flesta svenskar har nog ett par förhållanden bakom sig innan de gifter sig. De flesta frånskilda söker nog en ny partner förr eller senare. Större delen av samtliga förhållanden avbryts så småningom.

Att förlora någon man älskar genom dödsfall är en helt annan sak. Jag beklagar verkligen din förlust.

Jag skulle inte heller velat gå vidare utan mina barn. Jag skulle inte klara det.

Jag antar att den partner som dog inte  inte var din förste? 
Förmodligen har du haft fler, som inte har dött. Den som dog följdes av en annan. Ska man se det krasst så byttes han ut, även om det inte var med vilje eller planerat.
Det jag vill säga är att du enligt egen utsago haft flera förhållanden. Där du inte dött av att det tog slut. 
Ett barn man levt med i flera år, går däremot inte att ersätta med ett annat. Inte i min och inte i de flestas värld. Man sörjer detta barn hela livet. Samhörigheten och kärleken till ett barn är så mycket starkare än till en partner. Vilket många av er inte verkar tycka. Jag lider med de barn som inte får känna sig allra viktigast för sina föräldrar. 
Därför är barnen viktigare än en partner. Mina barn växer upp med en grundtrygghet och tillit, som jag vet att de kommer att bära med sig hela livet. De vet att mamma alltid finns där för dem. det är mig de kommer till när livet krisar. Det är den största kärlek man kan få från sina barn. Och ge dem. Trygghet och tillit.