Ni som säger att barnen kommer före eran partner!?

Det där känner jag inte alls igen.
Det du pratar om handlar ju om att ge och ta och att alla nångång får stå tillbaka även barnen, det är ju precis som du skriver väldigt sitautionsbundet och beroende av omständigheterna.

För mig handlar uttrycket barnen går först verkligen om basala basbehov, inte om barnets vilja.
Behov och vilja är två olika saker.
Men om det börjar brinna här hemma skulle jag ha räddat barnet innan mannen, av en mängd orsaker, inte minst för jag utgår ifrån att han har en större kapacitet att ta sig ut än vad ett litet barn har.
Om han skulle slå barnen skulle jag lämna honom och jag hoppas att han skulle göra likadant. 
Går vi vilse i skogen och är hungriga och det finns bara ett bröd kvar ger vi det båda till barnet som behöver näringen bäst.
Såna saker menar jag när jag säger att barnet går först.
Inte att barnet ska få regera hemmet som en kung. 
Det vore ju inte ens att sätta barnets bästa främst, även barn måste lära sig att dom inte alltid kan få som dom vill.

Men snälla nog finns det ett mellanläge mellan att skita och ignorera barnen och att curla dom fullständigt sönder och samman.
Det känns som att ni pratar om olika saker men egentligen inte alls står så långt ifrån varandra.
Jag har redan redogjort för hur jag ser på det, ungefär som BioBonus, i vardagen är allas vilja viktig, men i en krissitaution så går barnet först.
Sen skulle jag uttrycka det lite annorlunda.
Barnets reella behov kommer först.
Vilja är något annat och varierar om barnet får den igenom och självklart fostrar jag barnen till självständiga individer som klarar sig själva.
Jag kommer ju inte alltid kunna vara där och vill inte heller vara det. 
Och faktiskt så tror jag att dom flesta föräldrar ser det ungefär så.

Men ska vi snacka problem så tycker jag att det är ett mycket större problem med alla barn som saknar omvårdnad och guidning i livet,, som blivit övergivna.
Fysiskt, mentalt eller både ock.