• Jfja

    Försovning = bråttom?!

    Händer ibland att min sambo och hans barn 5 och 8 ( som är hos oss varannan vecka) försover sig. Sambo börjar jobba klockan 6 men fritids öppnar först 6 så varje morgon kommer han till jobbet närmare halv 7. So far, so good. En överenskommelse på jobbet.

    Idag vaknar jag 06.22 och sambo ligger och sover. Han flyger upp, går upp till barnen. Säger med bebisröst : vakna killar..

    15 min går, den yngsta kommer ner. Klockan 06.58 kommer den äldre ner. Gapar och skriker att han är trött och vill sova.

    Jag blir så sjukt provocerad av detta. En gång när dem försovit sig så hittade jag barnen sittandes i soffan med en film på och målarböcker framme.

    Försöker förklara att försover man sig är det bråttom?! Hur ska barnen lära sig framöver när de försover sig till skolan att det är bråttom?

    Men min sambo menar på att det är hans fel och barnen ej ska behöva stressas upp och "lida" för att han försovit sig. Är man redan sen kan man bli ännu lite senare.

    Tycker detta är så fel och vi har så skilda åsikter om detta. Blev ett stort bråk.

    Halv 8 hade han dykt upp på jobbet. Vilket jag tycker är pinsamt. Vad tycker ni om detta? Ska man skynda eller överreagerar jag? Med tanke på att detta händer emellanåt..

  • Svar på tråden Försovning = bråttom?!
  • Jfja

    Att tilläggas är att dem ej äter eller så hemma. Ska bara på med kläder, borsta tänderna å sätta sig i bilen..

  • Jfja
    mammalovis skrev 2015-06-23 15:41:46 följande:

    Jag hade självklart skyndat på barnen då det varken är okej för mig eller barnen att komma för sent. Men din partner verkar ha en annan inställning och det får du nog tyvärr acceptera. Sedan spelar det väl för barnens del ingen roll om barnen kommer försent till förskolan under förutsättningen att det meddelas medan jobb och skolas tider ska passas. 

    I den klassen jag jobbade som resurs hade vi som system att kom du för sent oavsett om det var efter rasten eller till skolan så fick de jobba igen tiden på rasten. Det gjorde att två barn slutade komma för sent nästan varje morgon.


    Låter väldigt vettigt. Låter också enkelt att bara strunta i det. Tror mitt egentliga problem är att han knappt låter dem veta att dem är sena. Utan väcker dem som vanligt och låter dem dra sig. Jag hade nog försökt att tala om att nu är det bråttom. Kom igen och hjälp till så vi kommer iväg, försten ut är blabla någonting.. med tanke på att dem äter när dem kommer till fritids/förskola. Sambon gör ett par mackor. Klart på 5 minuter. Retligt tycker jag de gångerna det hänt att chefen ringer och väcker honom.. vi jobbar på samma jobb och jobbar om varandra, dvs att jag kommer kl 14 när han slutar. Såklart får jag massa kommentarer om att han blivit sen osv. Tycker mest det har med hans jobb stt göra. Inget märkvärdigt att barnen blir något sena, tror inte personalen gråter över det. Men däremot tycker jag det är viktigt för att i framtiden veta att när man försovit sig, skyndar man så gott man kan. Ligger inte och slappar i soffan för att man redan ändå är sen.. kanske fel av mig. Men svårt att släppa något som man verkligen kan bli störd på. Jag är iallafall uppväxt med att man skyndar när man är sen. Speciellt när det gäller ett jobb. Folk retar sig redan på att han kommer sent varje dag. Sen dessutom minst en gång i månaden komma ännu senare. Tror inte cheferna hade blivit speciellt glada om dem såg hur dem "stressar" på morgonen...
Svar på tråden Försovning = bråttom?!