Följa hjärta eller hjärna??

Följ hjärtat!!!!!

Jag valde en man som jag förvisso älskade men framförallt ansågs vara ett bra val.

Sitter nu 20 år senare o inser att något fattas oss....passion...har aldrig funnits. Vårt liv har varit en rak linjer, ihop med mannen du beskriver kommer du inte få det...och det gör livet spännande. Men du måste själv vara med på det...

Tack för ditt svar! Kan tillägga att han är 10 år yngre än mig också vilket är ovant för mig som tidigare bara haft äldre eller jämnåriga killar.

Ja det blir ju sällan tråkigt, men saknar lugn och ro ibland, blir trött av all aktion! 

Hjärtat tusen gånger av tusen. Det gjorde jag för 1,5 år sedan. Och idag är det krossat. Men jag kommer aldrig ångra mig då jag fick uppleva äkta passion och kärlek, det är faktiskt inte alla som får det. Jag hade enormt mer i utbyte av mitt senaste förhållande än det jag hade tidigare, det tidiga varade 7 år och vi skildes som vänner, mitt senaste på 1,5 år skildes som fiender. Men jag har aldrig haft behov av att vara vän med exen så vad gör det:) Sen tar det aldrig riktigt slut med passionerad kärlek, vilken dag som helst kan hen höra av sig igen pga att känslorna aldrig vill försvinna helt. Men jobba stenhårt varje dag på era olikheter så kan kärleken övervinna allt! Otrohet kommer inte finnas mellan er, det är ju skönt att veta iaf:) Jag hoppas mitt ex (sen 1 månad sedan) vill höra av sig snart igen trots alla bråk. Minnena är levande på ett annat sätt än korten på väggen. Lycka till!

Han blir äldre oxå..

Hjärtat! Jag och min man är såååå olika, men vi kompletterar varann så bra. Vi har så kul ihop och vi har alltid någonting att diskutera, typ. Vi får aldrig långtråkigt och ja, det händer gärna saker. Det är nog nyttigt att vara olika! Kör på :)

Och det är just det jag saknar...

Heja hjärtat!!!!

Visst blir det lie stormigt ibland men det blir också en bekräftelse på att man verkligen älskar varann. Självklart får det väl finnas gränser för hur olika man kan vara för att öht kunna fungera ihop. Men vi har haft det ganska stormigt emellanåt och dom lugna stunderna där emellan när allt bara flyter finns ju också, men då längtar man nästan till lite action ;)

Helt klart! Heja hjärtat! Jag är så glad att vi lever ihop! <3

Tack för era svar! Ni verkar ju ganska eniga.. 

Jag får väl vara motvalls då... Skulle aldrig orka med ett föhållande med en massa drama. Tror även att det är viktigt att man har lika grundvärderingar åtminstone, särskilt om man bildar familj. Alla undersökningar jag läst visar åtminstone det. Vissa olikheter är ok, men inte för mkt...

Spelar det någon roll, det kommer ju att ta slut snart ändå?

Missförstå mig inte, men något som sliter på kärleken är bråk, och att inte passa ihop på något plan. Jag menar, vad gör ni egentligen när ni träffas?

Varför inte fortsätta att träffas så länge du känner att du mår bra av förhållandet?

Om du tycker att det är jobbigt med alla dessa bråk och de tär på dig är det ju inte en bra relation för dig. Är det inte möjligt att prata igenom några av era "olikheter" i lugn och ro och på så sätt förhindra bråk?

Att man är olika behöver inte leda till gräl, beror ju på i vilken mån man respekterar olikheterna och är beredd att kompromissa.

att man följer hjärtat betyder inte alltid att man gör det klokaste valet.

Det låter som att det bara finns antingen eller av svaren att döma här i tråden.

Men det finns faktiskt killar som kan ge dig både en bra värdegrund att tillsammans stå på och ändå kan ta dig passionerat med storm. 

Vi är många som lever i såna förhållanden och vi kan inte tänka oss att kompromissa om det ena eller det andra.  Jag krävde en partner som kunde ge mig båda saker, varför ska jag vara  nöjd med mindre? 

Ni har inget mer gemensamt än att ni känner åtrå och passion ihop , tro mig, det kommer fullständigt krossa ditt hjärta om ett kort tag.  

Varför välja?

Det finns män som har allt!

Det är viktigt att man vill samma saker i livet och har samma värderingar OCH det är viktigt att vara vansinnigt förälskad.

Ex: en vännina drömde om att bo på landet, ha ett stort drömbröllop, döpa sina barn och bo nära familjen. Hon kompromissade bort allt. Idag bor hon 60 mil från sin familj i ett radhus i storstaden, hon fick ett billigt borgligt bröllop som hon fick betala helt själv, hennes barn ( som hon fått tjata sig till och därför har ensamt ansvar för) fick inte döpas för hennes man osv. Men hon var iallafall kär....

En annan vännina drömde om att ha hästar och mycket djur omkring sig. Hon valde en allergiker och idag så kan hon knappt ta en ridlektion utan att han gnäller om sin allergi när hon kommer hem. Men hon är lycklig i sitt val.

Är det värt att välja bort sitt drömliv för just den mannen skull? Det handlar ju faktiskt om att man har ETT liv. Du väljer hur du vill spendera det. Skaffar du dessutom barn så påverkar ditt val av man också hela deras barndom! Hur vill du att dom ska växa upp? Utan djur, med gräl och oeniga föräldrar?

Man behöver inte välja! Idag har jag en make som jag

är vansinnigt förälskad i! Samtidigt har vi samma drömmar och värderingar. Det gör att vi båda lever vårt drömliv idag på en stor gård med hästar, skog och en massa djur. Vi är ett sammansvetsat team när det gäller vår son, huset och allt annat. Ingen av oss behöver kompromissa bort någonting alls.

Vad vill du och ni med relationen? Vad är målet? Det kan ju vara svårt att bo tillsammans om han avskyr djur medan du bor med en massa djur exempelvis. Men man behöver ju inte bo tillsammans.  Är det bara sex så kör på.

Visst det är drömmen att ha både vänskap och passion i ett förhållande men sannolikheten att träffa en person som allt klickar med - hur stor är den? Enligt mig inte så stor. Man får nog helt enkelt fråga sig vad som är viktigast i livet för en själv. Sedan är det ju också fråga om hur pass villig du och han är att hitta kompromisser, att lyssna på varandra. Är det bara en som måste ge med sig och anpassa sig så skulle jag ge upp förhållandet om jag vill ha en relation där vi bor tillsammans och ska planera för barn tillsammans.

Jag skulle också akta mitt hjärta och inte slänga mig in hals över huvudet i en passionerad relation för det kan göra så in i helvete ont sen och då kan man fundera om det var värt smärtan. Men givetvis - det är ju roligt så länge det varar.

Nu är väl jag lite av en dramaqueen och har tyvärr oftast valt ännu värre dramaqueens till män, det har blivit lite väl mycket grekiska dramer. Men där kan man finna någon form av balans ändå.

Däremot tror jag inte att det är så bra att ge sig i lag med en sådan man om man är konflikträdd själv, stor risk att han tröttar ut och äter upp dig. Viktigt att känna sig trygg och energifylld.

Vill säga hjärtat men tror nog egentligen att hjärnan är det som håller i längden... Du står kanske ut med konflikter nu pga förälskelsen men sen står du bara med konflikter om det inte finns något djup/vänskap i relationen....

Tack för alla svar.
försökte lämna honom efter ett större bråk för några dagar sedan.. dock så är ingen av oss så långsinta, vi blir snabbt sams igen, försöker prata om problemen men är inte alltid, eller sällan vi kan hitta någon direkt lösning!

Men som det känns, så gör det tusen gånger ondare att vara utan honom än att gå igenom allt detta med honom, förmår inte lämna honom på riktigt, inte än..

Jag tror att det tillslut, efter tillräckligt mycket skit kommer att ta slut, att jag, vi, inte orkar mer, men tills dess tänker jag njuta av de bra stunderna och fortsätta hoppas.

Jag känner så igen mig i det du skriver. Det är så svårt att bryta och man hamnar ändå till slut tillsammans igen. Likväl så tror jag på att det blir bra igen och är där nu igen. Jag tror verkligen det och hoppas på det bästa! Hoppas det går bra för er också.