Inlägg från: sextiotalist |Visa alla inlägg
  • sextiotalist

    Vems är problemet?

    Anders 386 skrev 2015-06-25 08:31:27 följande:
    Vilket för de allra flesta är en omöjlighet..  
    Det är lite naivt att tro att man kan komma fram till en lösning där båda är nöjda. Oftast blir det ju så att den som vill minst sitter nöjd eftersom alla behov är tillfredsställda. Och den som inte får sina behov tillfredsställda sitter onöjd.
    Det är bara att kolla på trådarna på FL så ser man att det är så. Behövs inga vetenskapliga undersökningar.
    Det går, sambon och jag har olika sexlust, vi har pratat mycket om detta och hittat en lösning som passar oss.
    Vi har varit tillsammans i över 15 år sedan den "krisen" och båda är över 50 och har fortfarande sex regelbundet.
    Han skulle kunna ha flera gånger varje dag, jag nöjer mig med 2-3 ggr i månaden. Vi har hittat en balans som fungerar
  • sextiotalist

    Jag är nog inte sen att hålla med mrs Okänd här. En sak som är direkt avtändande, det är förväntningar. Om min sambo skulle indirekt indikera på att han förväntade sig sex genom att förbereda mig och sig själv, då kan han nog glömma det.
    Jag gillar spontansex (från båda hållen, måste dock erkänna att sambon tar initiativen de allra flesta gångerna), utan en massa konstigheter innan.

    Har du frågat din fru om det är något som hon tänder på, eller är hon som mig och mrs Okänd, tycker det är avtändande

  • sextiotalist
    Ascendere skrev 2015-06-30 01:48:38 följande:

    Min erfarenhet är att kvinnor är som kåtast när de känner att mannen ifråga är på väg att glida ifrån dem. Då känner de omedvetet att de måsta erbjuda bra sex för att hålla kvar honom. Det kan vara både i början av ett förhållande eller om mannen är lagom ointresserad eller lite osäker på förhållandet, samtidigt som han fortfarande är attraktiv givetvis.
    När kvinnor av den typen vet att de är i ett stabilt förhållande blir de helt ointresserade av sex, de blir helt enkelt inte upphetsade av sin man. Dock kan de som regel inte själva förstå vad det beror på, och även om de kunde det är det inte säkert att de kan ändra på det då det är väldigt svårt att applicera introspektion på känslor som är grundade på så pass djupt liggande instinkter. Därför hänsvisar de allt som oftast till "för trött", "får inte tillräckligt med hjälp hemma", "saknar lust", "har liten sexdrift" mm mm. Medans allt egentligen handlar om att kvinnan inte blir kåt eftersom hon redan har mannen där han behövs (ta hand om kvinnan och avkomman) och inte behöver använda sex för att få behålla honom. 


    Nu har jag ett över 20 år långt förhållande, där det aldrig varit tal om att lämna, och jag måste nog säga att det går upp och ner.

    Du ska vara medveten om att det finns många förhållande där det fungerar, där man inte ar några problem med att lusten går upp och ner, där man inser att man är inte mer än en människa.  Där man kan hantera att man har olika lust.


  • sextiotalist
    Ascendere skrev 2015-06-30 01:35:40 följande:
    Det där känner jag igen! 
    Ofta har jag satsat mycket på att bygga upp stämningen under dagen, och tyckt att det här går ju bra, för att på kvällen få ett "Jag är så trött, det får bli en snabbis"-kastat i ansiktet. Inte kul, så nu har jag gett upp, satsar allt på träning istället, då vet man i alla fall att det blir av som planerat.
    Och då skapar du förväntningar och blir besviken istället för att ta det som det kommer.
    Lite råd från en kvinna, som har levt med samma man i över 20 år, där vi fortfarande har ett sexliv.
    Humor, distans och ta det inte så allvarligt. Blir det inte av. så blir det inte. Ibland blir det bra, ibland blir det dåligt. Det viktigaste är väl att man kan prata om det och att man har någon form av sexliv och närhet.


  • sextiotalist
    Anders 386 skrev 2015-06-29 13:57:04 följande:

    Kanske var så i en mer ursprunglig värd, då vi var mera typ "apmänniskor" att mannen var den som aktivt uppvaktade - och blev det inte napp försökte han med nästa hona. Han testade olika honor tills han förhoppningsvis hittade någon som var villig. Det kanske är vårt ursprung som fungerar dåligt i ett modernt monogamt förhållande? Nu har vi bara en hona att välja på, och är inte hon öppen för sex så står vi där i vår ensamhet...???Solig


    Och ap-mannen kommer bli väldigt besviken och frustrerad eftersom ap-kvinnorna väljer den mannen de har.
    Nu tror jag nog att människan har varit monogam sedan ap-stadiet (det finns ju fler djurarter än människan som är monogama.
    Jag tror däremot att många har så höga förväntningar på sexlivet att ett vanligt "knull" inte är tillräckligt.
  • sextiotalist
    Mrs Okänd skrev 2015-06-30 08:13:08 följande:

    När du skriver..."där vi fortfarande har ett sexliv" så känns det som att det är ganska ovanligt? Men jag tror också att det är med humor och distans när det gäller sex och att inte ha för höga förväntningar om sexet (ex att det ska vara passionerat, romantiskt och underbart varje gång).
    Om man tolkar trådarna här så verkar det ovanligt, eftersom vi båda är över 50 (sambon närmare 60). Enligt männen här så ska jag inte ha någon lust alls till min sambo eftersom vi har varit tillsammans så länge. Lusten kommer ju först om han skulle vilja lämna Flört.

    Däremot så har jag varit i ett förhållande med en man som resonerade som vissa av männen här, det var i det förhållande jag repeterade bevis under akten, under tiden han pumpade på och gjorde gymnastikövningar.

    Han hade kunnat vara en man bakom dessa signaturer (nu var det väldigt länge sedan) som klagar på hans tjejs sexlust.
    Nu lämnade jag och jag vet att hans sätt att se på mig som kvinna och flickvän som dödade mina känslor för honom (och tog bort all sexlust). Men han var nog bergsäker på att han gjorde allt rätt.
  • sextiotalist
    Ascendere skrev 2015-06-30 08:33:07 följande:
    Ja, det har du nog rätt i. Jag tror att en del i problemet kan ligga i att jag har en lite knepig personlighet på just det planet, dvs om något inte blir som jag föreställt mig känns det ofta mer frustrerande och jobbigt än vad det "borde". 
    Så just i vårt fall spelar nog det in ganska mycket.
    Arbeta med detta. Se vad du har istället för att leta efter det  du inte har tror jag är grunden till ett bra mående.
    Att skapa förväntningar är inte fel, men det man måste lära sig att förväntningarna är i ens eget huvud och det är ingen annans skyldighet att leva upp till de förväntningar som du själv har skapat.
  • sextiotalist
    Anders 386 skrev 2015-06-30 08:52:04 följande:
    Jag tror att du är ganska vanlig och normal. Självklart har man förväntningar, och lika självklart blir man besviken när förväntningarna inte uppfylls. Jag skulle snarare tro att det är "sextiotalist" som är mera ovanlig...
    Eller troligen finns det hur många som helst av båda sorterna - men jag är iaf som dig...
    Och det där är inget som är enkelt att ändra på eftersom det handlar om känslor - och sina egna känslor kan man inte styra över.
    Då kanske vårt "ovanliga" sätt är det vinnande sättet. För eftersom vi uppenbarligen har ett bra förhållande, inte har dessa problem som ni dryftar. Det kanske är ett vinnande koncept.

    Nej, jag tror inte att det är ovanligt att man har förväntningar, men däremot så är det ju så att de som blir besvikna, frustrerade och arga för att förväntningarna inte uppfylls får nog mer problem än de som ser förväntningarna för vad det är, egna förväntningar.
    Och du kan faktiskt lära dig att hantera dina känslor, inte alltid styra över dom. Dina känslor är dina och den dagen du lär dig att du själv måste ta ansvar över dom och hur du hanterar dom, den dagen så kommer du slippa bli frustrerad. Din fru är inte tankeläsare och sedan kommer nästa sak. Din fru har också känslor och nu känner jag inte din fru, men jag vet hur jag är. Jag blir anti och rätt sur om andra anser att jag ska leva upp till deras, egna uppgjorda förväntningar.
  • sextiotalist
    Anders 386 skrev 2015-06-30 08:52:04 följande:
    Jag tror att du är ganska vanlig och normal. Självklart har man förväntningar, och lika självklart blir man besviken när förväntningarna inte uppfylls. Jag skulle snarare tro att det är "sextiotalist" som är mera ovanlig...
    Eller troligen finns det hur många som helst av båda sorterna - men jag är iaf som dig...
    Och det där är inget som är enkelt att ändra på eftersom det handlar om känslor - och sina egna känslor kan man inte styra över.
    Då kanske vårt "ovanliga" sätt är det vinnande sättet. För eftersom vi uppenbarligen har ett bra förhållande, inte har dessa problem som ni dryftar. Det kanske är ett vinnande koncept.

    Nej, jag tror inte att det är ovanligt att man har förväntningar, men däremot så är det ju så att de som blir besvikna, frustrerade och arga för att förväntningarna inte uppfylls får nog mer problem än de som ser förväntningarna för vad det är, egna förväntningar.
    Och du kan faktiskt lära dig att hantera dina känslor, inte alltid styra över dom. Dina känslor är dina och den dagen du lär dig att du själv måste ta ansvar över dom och hur du hanterar dom, den dagen så kommer du slippa bli frustrerad. Din fru är inte tankeläsare och sedan kommer nästa sak. Din fru har också känslor och nu känner jag inte din fru, men jag vet hur jag är. Jag blir anti och rätt sur om andra anser att jag ska leva upp till deras, egna uppgjorda förväntningar.
  • sextiotalist
    Anonym (Vem?) skrev 2015-06-30 08:59:16 följande:
    Jo, jag är också på det sättet. 

    Sen är det svårt att veta vad "vi har ett sexliv" betyder. Att ha sex x 2/år är ett sexliv för vissa och ett helvete för andra. Är båda nöjda x 2/år är det ett sexliv annars är det ett helvete.
    En till två ggr i veckan, ibland oftare, ibland mer sällan.
Svar på tråden Vems är problemet?