Min dotter..

Det är såhär att jag och mitt ex har en snart 3årig dotter ihop och under de senaste månaderna har mamman försökt hitta anledningar till att hålla våran dotter ifrån mig..

Jag och min dotter vi älskar att vara med varandra, att leka och busa, göra  upptäcksfärder i skogen o dyl. Det finns inget roligare eller bättre än att få vara med min dotter, hon är såklart bäst.

Vi har gemensam vårdnad och jag har alltid velat ha varannan vecka men fick efter ett jobbigt möte med familjerätten (Marks kommun) "nöja" mig med varannan helg.. Sekreteraren på familjerätten sade att min dotter kommer att bli en trasig 14åring ifall hon bor varannan vecka och mitt ex höll med..

Varje gång jag ska hämta eller när mamman ska lämna våran dotter så blir hon såå glad att se mig och jag likaså såklart. Hon skyndar sig och vill nästan inte säga hejdå till sin mamma.. När jag sedan ska lämna tillbaka hon så förklarar jag på morgonen samma dag att hon ska till sin mamma, och det förklarar jag på ett bra sätt tycker jag. Hon säger då att hon inte vill åka.. Jag sätter mig på huk så vi får ögonkontakt sen pratar jag med hon, tillslut känner hon sig bättre och blir glad igen. Vi gör det vi gör tills jag nu ska åka och lämna hon. När jag säger till hon "nu ska vi åka till mamma", självklart med glada toner och positiva tankar, så blir hon ledsen igen och vill inte prata med mig under hela resan trots mina försök till kontakt. Hon vill inte åka ifrån mig. Jag älskar tanken att hon inte vill åka ifrån mig, men jag blir samtidigt ledsen över att hon ska behöva känna så varenda gång.. Och när jag pratar med hon i telefon så säger hon ALLTID "Jag vill komma till deeej" eller "Får jag komma till deej?" .... Det brister i mig när hon säger så, jag vill ju självklart att hon ska komma.. Hur ska man svara egentligen? Jag svarar oftast "Jag vill vara med dig också men det går inte nu.. Men vi ses ju snart igen!" ungefär så..

Nu är det som så att jag flyttade till en annan lägenhet, en liten 1a, och det var väl mitt största misstag. (eller?)
Nu påstår mitt ex att den lägenheten inte är lämplig för våran dotter. Hon anmäler mig till socialtjänsten för utredning, men den las ner. Och när jag ska hämta min dotter, eller när det blir min helg, så får jag inte tag på mitt ex.. Hon vägrar lämna ut våran dotter till mig pga min lgh..

För ca. 3 veckor sen när jag skulle hämta min dotter så fick jag inte tag på någon så jag bestämde mig för att åka dit, hem till dom, men det var ingen hemma.. Jag ringer runt men det finns ingen hjälp jag kan få.. Sen får jag sms av mitt ex, sent på kvällen, att vi måste vänta tills vi haft möte på soc innan hon tänker lämna ut dottern igen.. Men jag lyckades få min dotter iallafall på lördagen (fick bara ha hon 6 timmar under dagen) och vi hade det jätte mysigt.. Vi fiskade och grillade. Jag frågar ifall jag inte kan få ha hon över natten men får ett prompt nej.. Jag tänkte inte lyssna på det så jag höll kvar hon över natten iallafall och det skapade ett väldigt stort liv.. Hennes bror ringde, hennes mor ringde, men inte mitt barns mamma. Hon pratar tydligen inte med mig..
Jag lämnade tillbaka hon dagen efter som jag sa att jag skulle. Nu när min helg kom igen (midsommarhelgen) så är det ingen som svarar igen.. Jag får reda på att hon har tagit med sig dottern bort, 60mil från hemstaden. Och jag har fortfarande inte fått tag på min dotter, det är ingen som svarar alls..

På sammanlagt 30 dagar nu så har min dotter fått träffa mig 1 gång, och det var när jag höll kvar hon över natten.. Jag får inte prata med hon och jag vet inte vart dom är eller när dom kommer tillbaka.. Jag vet ingenting.....

Jag mår psykiskt dåligt, jag kan inte sitta still och jag sover knappt.. Det enda jag kan tänka på är min dotter, vart hon är, hur hon mår.. Att jag saknar henne otroligt mycket.. Jag vet ju hur dåligt jag mår av det hela, men tänk min stackars dotter som är så liten och inte förstår vad som händer, hur mår hon egentligen av detta?.. Det jag tänker på mest...Hur mår hon?.. 

Jag vet inte vad jag ska göra.. Hur fan ska jag göra för att få tag i min dotter?! Hur ska jag få mitt ex att förstå att detta inte är bra för våran lilla tjej? Hon klagar på att min lgh är dålig pga att den gatan har haft dåligt rykte och att det inte alls är bra för våran dotter.. Men hur fan kan hon inte tänka på vad hon gör nu?? Är det här bra eller bättre på nåt sätt?

Jag tror att detta påverkar min dotter, rättare sagt, jag vet det. Jag känner hon, bättre än någon annan.. Men egentligen, vad vet jag? Jag är ju bara en pappa..

Är det någon här som kan ge tips/råd på vad man kan/SKA göra i sånt här tillfälle? Jag är 24år, jag har inte mycket erfarenhet inom detta området men det är inte första gången detta händer.. Hur får man ett slut på det hela..? Det är inte meningen att min dotter ska bli skadad/må dåligt... Det är det sista jag vill..

Jag är ny på Familjeliv men hoppas att tråden hamnade rätt..