Var du tvärtom förut? Om man gett och gett och till slut inte har något kvar att ge så är man plötsligt småaktig, samma sak med att vara eftergiven och plötsligt börja stå på sig. Folk funkar så.
Det där att "om alla är dumma mot en är det ens eget fel" det stämmer långt ifrån alltid. Är det den mobbades fel i en mobbingklass? Nej, det är det inte. Det är ju klassiskt att mobboffret dyker upp på klassåterträffen och blir lika ruttet behandlad som förr trots att han/hon numera är framgångsrik både socialt och i arbetslivet. Det finns helt enkelt väldigt starka krafter att trycka tillbaka en tidigare nedtryckt person som har rest sig. För att det är bekvämt för kollektivet. Så om TS haft en otacksam roll som hon försöker bryta sig loss från kommer hon möta motstånd. Ibland måste man nästan byta liv för att kunna utvecklas.
Du umgås med fel personlighetstyper helt enkelt. Själv har jag svårt att umgås i en grupp där det finns en ledartyp, då jag själv också är den typen. Finns det flera går det hur bra som helst.
De flesta som är som dras till mig utan att jag visar något intresse av vänskap är lite osäkrare människor, fullt normala och så, men med en viss osäkerhet. Dom vet förmodligen inte om det själva, men så är det.
Så jag + 1 ledartyp = kaos. Jag + 2-10 ledartyper funkar skitbra. Sedan vad det är för övrigt folk kvittar. Jag funkar bra med de flesta. Tröttnar lätt på problemfolk dock. Oavsett om det är deras egna bekymmer eller bekymmer och problem som uppstår i samband med dessa. När man vet innan att Jaha, då kommer Lisa ikväll, då blir det garanterat lite drama, lite djupa diskussioner i helt fel lägen och att man får passa sina ord så hennes tår inte blir ömma.
Så jag tror att du har fel personlighetstyper runt dig.