Varför får jag så många ovänner?
Jag tycker du är jättemodig som frågar om råd TS! Social kompetens är inte en naturlag, utan något man måste lära sig. Jag har en nära vän med en funktionsnedsättning inom autismspektrum, och det har verkligen varit en resa för henne och oss polare i gänget att hitta sätt att umgås på lika villkor. Det har varit skitjobbigt ibland att hon exploderar på något jag tycker är en skitsak, eller fortsätter tänka på något i flera veckor som jag har glömt efter en dag. Men det är ju inte som att mitt sätt är "rätt", bara för att det passar bättre in i normen. Vi har satt oss ned och diskuterat igenom några "regler" som hjälper oss vara kompisar. De kanske inte alls passar för dig men kan ju ändå dela med mig.
* När någon känner sig arg/ledsen/trampad på för vad det nu kan vara (typ får inte byta låt, blir inte uppskattad när man vill bidra till bensin, blir utskälld för en skitsak) så tar vi det mellan fyra ögon. Det blir lugnare att lösa konflikter utan publik.
* Vi lägger aldrig ord i munnen på varandra, men berättar hur vi uppfattade situationen.
* Vi ältar inte och grottar inte ned oss i detaljer, den som vill reda ut något/sätta ned foten får göra det. Så säger vi tack och hej och funderar på hur vi gör det bättre nästa gång. Båda anstränger sig för att lugnt kunna ta emot kritiken man får, även om den känns orättvis. Målet är inte att hitta att någon gjorde rätt eller fel, det ger ofta inget. Ett exempel på ältande (för att använda ditt exempel om låtbyte) skulle kunna vara att diskutera hur många andra som fick byta musik, eller vilka de var. Min kompis skulle bli jättefrustrerad av just musikbytesexemplet, antingen får man byta låt mitt i eller så får man köa, alla sätt är okej men om det inte är tydligt hur det går till blir hon jätteosäker och då kommer snabbt taggarna utåt.
* Det är okej att säga stopp om man inte orkar prata.
* Vi uttrycker våra behov, men tar inte illa upp för att andra inte uppfyller dem till 100%. Ett exempel: en person dricker bara te och inte kaffe, om någon bjuder hem kompisgänget på fika men har glömt köpa hem te (flera gånger) så är inte det elakt, men dock klantigt och glömskt.
Sen är det massa mer men det är mer personliga grejer. Grunden för vårt gäng är ju att vi gillar varandra och våra olika personligheter, och att ingen försöker låtsas vara någon den inte är.
Du kanske kan snacka med dina kompisar om vad de tycker att du kan tänka på för att det ska bli mer harmoniskt att umgås, och vice versa. Sätt era regler och kanske prata igenom sociala koder. Att umgås med andra är ofta att ge och ta, och lite bör du alltid ge, dvs inte sätta ned foten 100% av gångerna. Själv skulle jag säga att jag sätter ned foten ca 60-70% av gångerna när jag tycker folk gör något dumt, om det hjälper att veta det.
Nu blev det väldigt långt men det var mina tankar i alla fall. :)