Varför får jag så många ovänner?

Det där att "om alla är dumma mot en är det ens eget fel" det stämmer långt ifrån alltid. Är det den mobbades fel i en mobbingklass? Nej, det är det inte. Det är ju klassiskt att mobboffret dyker upp på klassåterträffen och blir lika ruttet behandlad som förr trots att han/hon numera är framgångsrik både socialt och i arbetslivet. Det finns helt enkelt väldigt starka krafter att trycka tillbaka en tidigare nedtryckt person som har rest sig. För att det är bekvämt för kollektivet. Så om TS haft en otacksam roll som hon försöker bryta sig loss från kommer hon möta motstånd. Ibland måste man nästan byta liv för att kunna utvecklas.

Man har ansvar men i vissa sammanhang är man liksom dömd på förhand pga att det finns en osund kultur, mobbare etc. Då behövs en syndabock som tyvärr kan vara en väldigt bra människa (men ofta någon med dålig självkänsla). För syndabocken finns då bara alternativet att byta miljö.

Hon har också skrivit att hon varit för snäll men nu börjat säga ifrån. I ett av hennes exempel, det där med att hon ville betala i förhand för bensinen tycker jag hon blev otrevlig bemött, hennes vän kunde istället vänligt sagt att de gör upp om bensinersättningen senare.

Att studera hur andra interagerar kan det vara et bra sätt att lära sig socialt samspel men jag tycker också man kan tänka på hur man själv vill bli bemött.

Tex om jag hade fortsatt med att vara passiv och bara acceptera allt från några av min sk vänner hade jag troligen varit med dem nu. Men de accepterade inte när jag började säga ifrån.

Så därför tror jag också att hitta sätt att försvara sig och våga säga ifrån är ett sätt lära sig socialt samspel bättre. Detta har själv märkt efter jag började säga ifrån.

Jag blir inte bemött på samma sätt som tidigare då jag ändrat mitt sätt emot andra människor.

Du umgås med fel personlighetstyper helt enkelt. Själv har jag svårt att umgås i en grupp där det finns en ledartyp, då jag själv också är den typen. Finns det flera går det hur bra som helst.

De flesta som är som dras till mig utan att jag visar något intresse av vänskap är lite osäkrare människor, fullt normala och så, men med en viss osäkerhet. Dom vet förmodligen inte om det själva, men så är det.

Så jag + 1 ledartyp = kaos. Jag + 2-10 ledartyper funkar skitbra. Sedan vad det är för övrigt folk kvittar. Jag funkar bra med de flesta. Tröttnar lätt på problemfolk dock. Oavsett om det är deras egna bekymmer eller bekymmer och problem som uppstår i samband med dessa. När man vet innan att Jaha, då kommer Lisa ikväll, då blir det garanterat lite drama, lite djupa diskussioner i helt fel lägen och att man får passa sina ord så hennes tår inte blir ömma.

Så jag tror att du har fel personlighetstyper runt dig.

Nu jämför du äpplen och päron. Vi pratar om en människa som ständig hamnar i bråk med de hon har runtomkring sig, inte om IS hjärntvätt och galenskaper. 

Hamnar man alltid i bråk så är det lönlöst att köra på i samma gamla vanliga spår. Då behöver man tänka utanför boxen och rannsaka sig själv. 

DU är ansvarig för hur DIN information förmedlas. DU är även ansvarig för hur DU väljer att hantera den informationen som delges dig. Det är inte svårare än så.  

Jag håller inte med om detta, annat än att osäkra personer ofta blir för snälla. Men orsaken till det tror jag är att de medvetet eller omedvetet uppmuntras av detta av sin omgivning. Det är lätt säga att en normal person inte hamnar i en sådan situation, men jag tror det är mer komplicerat än så och för att jämnvikt ska råda krävs det också att motparten vill ha jämvikt.

För är man för snäll och generös så får man den rollen och den är svår att sig ut.

Sedan tycker jag också att en sann vän utnyttjar inte en vän som är för snäll

Jag tycker inte heller detta handlar om ett överdrivet tydligt gränssättande, för om man tex varit för snäll med att köra vänner och sedan börjar säga ifrån så är det för mig ett naturligt beteende. Om falska vänner tycker det är jobbigt är det deras problem.

Min erfarenhet av att sätta gränser är också vissa tar sig åt och slutar utnyttja en.

.

Ottos reaktion är motsatsen till 'raka rör' då han blandar in egna kvinnofördomar i konkreta sakfrågor, vilket är ett mycket komplicerat beteende, då mottagaren nås av många budskap samtidigt. - Precis som du själv gör förövrigt, när du 'konstaterar' att raka rör fungerar med män men inte med kvinnor. Raka rör fungerar jättebra med kvinnor, men om du inte lärt dig prata rakt och okomplicerat, så vet du ju egentligen inte om raka rör fungerar med kvinnor eller inte.

I min värld finns det lika många män som kvinnor som är bra på att känna av stämningen, att vara förlåtande och att ha lätt för att ta kritik - och omvänt. Kanske lever vi i olika världar? Vet många personer, både män och kvinnor, som kallar sitt sätt att prata för 'raka rör', trots att allt de säger är superkomplicerat och laddat med olika fördomar och sinnesstämningar. De mest komplicerade personer jag har träffat tycker själva att de är helt okomplicerade. Alla människor är komplicerade och de som påstår att de inte är komplicerade är extremt komplicerade.

Är det möjligen så att dina egna föreställningar om hur en kvinna fungerar har påverkat dina snabba slutsatser om mig?

;