Matmissbruk som spårar ur

Har man mycket ångest finns det ju antidepressiva mediciner att ta till. Ångest mediterar man inte bort eller "samtalar" bort - det är ett oerhört handikappande tillstånd. Det behöver medicineras bort - annars medicinerar ni er själva - har ni inte märkt det? 

Har varit anorektiker. Inget mer men det är väl illa nog. Jag vill ge dig lite hopp. Mitt gick över när jag började älska mig själv. Träffade min man som älska mig hur jag än såg ut och tyckte alltid jag är fin. Det smittade. Jag tycker idag jag är fin. Delar av kroppen inte jätte fina men de är så jag ser ut. Och inget som går att ändra på. Jag har idag ett bra förhållande till mat. Äter nyttigt och tränar regelbundet. Unnar mig det jag tycker är gott och eftersom jag är mätt och belåten för det mesta så har jag inget sug efter snabba kolhydrater. Unnar mig vin på helgen och lite choklad. Och äter jag hos folk äter jag allt som bjuds.

Lovar dig. Det går att bli frisk men man måste börja i rätt ända och det är inte att banta eller hetsäta.

Ger socker samma effekt som heroin?? Jo, det kan ju försöka intala dig själv om det känns bättre... Har dagens naivitet inga som helst gränser? 

Det enda uns av sanning som finns i det påståendet är att både socker och heroin gör att hjärnan utsöndrar dopamin. Dock i sådant förhållande där socker motsvarar en vattenpöl medan heroin motsvarar Stilla havet. 

Ditt påstående att man inte kan sluta äta haltar också. Du kan sluta äta socker. Ta bort kolhydraterna ur din kost, då släpper sockersuget inom några veckor. Det innebär inte att du behöver sluta äta helt, vilket du försöker antyda.

Förolämpande?? Att sitta och jämföra socker med heroin, DET är förolämpande mot alla som kämpar mot ett opiatberoende. 

Du har rätt i att sockerberoende är ett missbruk, dock är vissa missbruk lättare att bryta än andra.

Jag har BED binge eatning disorder vilket innebär hetsätning utan att kräkas, och jag kan hetsäta vad som helst.

Ni vet väl att viljestyrkan är som en muskel. Tränar ni inte den kommer ni sitta där i soffan med skräpmat intryckt i käften kväll efter kväll.

Använd den när ni står där i frysdisken och är sugen på glass.
"NEJ, jag skiter i glassen, onödigt att lägga pengar på den och så blir jag fet."
"Glass är äckligt."
"Glass är onyttigt."
"Men det är såå gooo.."
"NEJ, HÅLL KÄFTEN!"

Har själv varit fet, missbrukat knark, alkohol och mat. Det enda som hjälpte var att träna på viljestyrkan, programmera om hjärnan att hata det jag en gång älskade, bli motiverad och göra listor med för och nackdelar. Läsa andra människors insatser och hur de lyckats på olika fitness forum. Tränar man på viljestyrkan så blir det lättare att börja träna, äta nyttigt och vara allmänt hälsosam. Ingen annan än ni kan göra det så sluta hitta på massa ursäkter.

Här får ni lite motivation:

Alltså... Om det här med att "skärpa till sig" inte fungerar och är så korkat, vad finns det då för alternativ? Medicin?

PRoblemet är att idag måste allt vara en dans på rosor. Att arbeta hårt för någonting och lida lite för att uppnå sina mål är helt otänkbart, det är lättare att lägga sig ner och ge upp. Eget ansvar existerar inte, man söker febrilt ursäkter och idag är det populärare än nånsin att gömma sig bakom någon märklig bokstavskombination för att slippa ta itu med sina problem.

Om ett barn inte vill koncentrera sig på en uppgift och samtidigt är lite högljutt får den stämplen ADHD eller ADD och man börjar proppa i dem amfetamin dagligen.

Gravida rökande mammor rättfärdigar fortsatt rökande genom att manifestera att det är ett beroooooende, det fritar dem från allt ansvar och dom kan  glatt röka vidare. Och folk daltar med dom livrädda för att "skuldbelägga" någon...

Tänk såhär istället: Människan har utvecklats under svältförhållanden under hundratusentals år. Individer med förmåga att snabbt och effektivt lagra energi var de som överlevde. Vi lever nu i en kalorität värld som inte är naturlig för oss.

Det naturliga för människan rent historiskt är att äta så mycket man kan när det finns något att äta. Den naturliga miljön i vilken vi utvecklats innebar kanske en måltid per dag under bra säsonger och inget under dåliga perioder.

Du är alltså helt NORMAL, det är omgivningen med kalorier 24/7 som är onormal. Tyvärr är det så att du måste lära dig att gå emot din natur, att äta mindre än du vill per dag för att ha en "normal" vikt. Det är tufft men det går, men du är helt normal, ur ett evolutionärt perspektiv, det är inte fråga om något "missbruk".

PRoblemet är att idag måste allt vara en dans på rosor. Att arbeta hårt för någonting och lida lite för att uppnå sina mål är helt otänkbart, det är lättare att lägga sig ner och ge upp. Eget ansvar existerar inte, man söker febrilt ursäkter och idag är det populärare än nånsin att gömma sig bakom någon märklig bokstavskombination för att slippa ta itu med sina problem.

Om ett barn inte vill koncentrera sig på en uppgift och samtidigt är lite högljutt får den stämplen ADHD eller ADD och man börjar proppa i dem amfetamin dagligen.

Gravida rökande mammor rättfärdigar fortsatt rökande genom att manifestera att det är ett beroooooende, det fritar dem från allt ansvar och dom kan  glatt röka vidare. Och folk daltar med dom livrädda för att "skuldbelägga" någon...

Eller som i den här tråden. Nu åberopar man igen att man är totalt maktlös inför ett missbruk, miiiiiinst lika allvarligt som ett tungt drogmissbruk. Eller nej, matmissbruket är ju värre för mat har man omkring sig hela tiden osv...  EXAKT detta är vad jag pratar om, tack för att du hjälpte mig bevisa min point.Människor som du är sådana som förtjänar respekt. Det är såhär alla borde tänka. Ja du, det är en väldigt bra fråga.